När man inte kan sova

OM man vaknar väldigt tidigt i ottan, säg för att man till exempel somnade tidigt kvällen innan, då är det inte så bra att börja tänka på jobbet.
Att försöka hitta lösningar på olika jobbfrågor samtidigt som man försöker hitta en bekväm somna-om-ställning är lika med goodbye nattsömn.
Då är det lika bra att ge upp tankarna på de där sista sköna sovtimmarna och istället kliva upp och välkomna det extra träningsutrymmet som plötsligt uppstod.
Så blev det imorse.
Klockan 04.00 vaknade jag och klockan 05.00 gav jag upp tanken på kunna somna om. Dressade om snabbare än stålmannen och rev av 9 kilometers löpning i duggregnet. Riktigt skönt att få starta upp dagen med löpning när det precis håller på att ljusna ute.

Pigg av löpning och duggregn. Önskar jag hade den här disciplinen lite
oftare!

Långpanna

Med knappt tre veckor kvar till Lidingöloppet så behöver jag trycka på löpningen en del. Jag behöver få till lite längre pass, eller egentligen mycket längre pass, och en hel del terräng. Och det blir givetvis en skör balansgång eftersom jag inte vill dra på mig någon skada på den korta tiden.
Idag blev det 17,3 km. Inte terräng utan vanlig, hederlig asfalt. Kunde ana löparknät svagt vid ca 7 kilometer, men det försvann och blev ingenting mer. Känns så otroligt härligt att det gick vägen!

Avslutade passet med lite hopprep. Jag tror stenhårt på rephoppningen, både för att stärka benen men också lite för flåset.

Jag blir full i skratt åt min mästerfotograf...

Rullskidor

Det blev alternativt ikväll.
Mest sugen var jag på att cykla, men cykeln är fortfarande kvar i sin cykelväska(!) och jag orkade inte börja montera ihop den, så det blev rullskidor istället. Cykeln får vänta till helgen när det finns mer tid.
Det blev 7,7 kilometers stakande, tyvärr en del trafik på den slingan vi åkte på grund av en hockeymatch som precis slutade.
Men det var oerhört skönt ute så det blev en bra tur!

Imorgon är det tveksamt om jag hinner med någon träning, då jag ska fira en kollega som precis fyllt jämnt. Det skulle vara om jag kunde ta mig upp för löpning i ottan, men jag känner mig själv alltför väl så jag tror jag kommer att hoppa den när klockan ringer!

OK-stämpel i baken

Nu har jag äntligen fått min OK-stämpel i baken. Har träffat min sjukgymnast idag som konstaterat att löparknät verkar ha läkt så gott som helt. Det finns en plan för hur jag går vidare och vad jag bör tänka på och det stavas alternativträning. Han menar att jag ska kunna springa flera marathonlopp om jag så skulle vilja, men att jag måste alternera löppassen med annan träning för att inte överbelasta knät.
Känns otroligt skönt, men samtidigt vågar jag inte riktigt lita på detta ännu.
Löpningen ska nu stegras fram till Lidingöloppet och jag har bara 4 veckor på mig, lite snålt om tid men det får bli som det blir.

Dagens träning bestod av 8 kilometer härlig kvällslöpning. Jag älskar verkligen att springa när det är höst, luften känns så klar och fräsch!

Reflexväst på, det är riktigt mörkt på kvällarna nu.

Triathlondebuten avklarad!

Vilken helg det har varit! Vårat företags-SM gick av stapeln i det otroligt vackra Örebro, ganska pirrigt men väldigt, väldigt roligt!
Vi flög ner till Stockholm och åkte sedan vidare med buss ner till Örebro. Cyklarna hade vi packat i hårda cykelväskor och även om de är modell större så var de lätta att ha med sig och transportera på både flyg och buss.
Väl framme på fredag kväll så var det invigning av SM:et vilket innebar buffé och underhållning. Efteråt styrde vi stegen till hotellet för att montera ihop cyklarna och packa i ordning kläder och skor till lördagen.

Jag skulle kunna flytta till Örebro - vilken vacker stad!

På lördagen började jag fundera på att byta gren, då jag såg alla super-triathleter med sina superdyra cyklar. Alla såg dessutom supersnabba ut så jag tyckte att boule trots allt inte var att förakta.
Det var ett riktigt härligt gäng, alla var så trevliga. De flesta hade tävlat i triathlon tidigare, vissa i IronMan och en del andra i kortare distanser.
Vi åkte buss ut till startområdet där vi skulle packa upp all utrustning. Löparskorna skulle packas i en plastback som sedan skulle fraktas till växlingsområde 2 medans vi cyklade.
Eftersom jag inte hade någon sådan där bra triathlondräkt, så hade jag rätt mycket prylar vid första växlingen; cykelbyxor, tröja, sockar, vindjacka (jag hatar verkligen att frysa) och pulsbandet till klockan.

Kanske lite väl mycket grejer...

Nåja, starten gick till slut och vi skulle alltså simma 400 meter; runda två bojar och tillbaka. Jag började med att crawla men fick kallsupar och inget flyt i andningen så det fick bli - surprise- bröstsim. Det gick rätt mycket vågor och redan här tappade jag i tid.
Sen skulle jag kanske ha sprungit upp för backen som ledde till växlingsområdet, men det gjorde jag inte så där blev jag passerad av ytterligare några stycken.
Jag bytte om i godan ro, växlingen tog dryga 5 minuter innan jag slutligen kunde trampa iväg.
2 kilometer i medvind och sedan 18 i motvind. Det ska inte vara lätt. Men cyklingen var rolig, bara synd att man inte fick sällskapa med varandra - 10 meters lucka annars fick man tilläggstid.

Kom fram till sista växlingsområdet och blev anvisad var jag skulle hänga cykeln och var mina löparskor var parkerade. Här gick växlingen fort, pang så var jag på väg ut i terrängspåret - med hjälmen i handen. Haha, jag märkte inte ens att jag höll i den utan en vänlig själ vid sidan om uppmärksammade mig och tog den tillbaka till växlingen.
Benen kändes lite strama på baksida lår efter cyklingen, men det släppte efter ca 2 kilometer. Däremot var Markaspåret inte att leka med, vilka djävulska backar. Jag gick i två av dem då lårmusklerna stramade rejält.
Men sen tog det fart i löpningen och jag kunde passera två tjejer. Loppet avslutades efter 5 kilometer med 1,5 varv på stadion och det var riktigt skönt att bara få springa på "platten"till slut.
Slutade på en 4:e-plats, 1 minut efter bronsplaceringen, men jag är så nöjd att jag kunde slutföra loppet.
Nu är jag faktiskt lite taggad att göra ytterligare ett lopp, det var så kul att det var många moment i tävlingen!

Ikväll började dottern simträning med Luleå Simsällskap på Pontusbadet. Där stötte jag ihop med Martin, en av Järnpöjkarna. Hans son gick också på simträning och vi hann pratas vid en stund. En riktigt trevlig prick!

Cykling och löpning

Det börjar dra ihop sig, snart är det dags för min triathlonpremiär. Bara 4 dagar kvar tills vi styr kosan ner mot Örebro, där 400 meter simning, 2 mil cykling och slutligen 5 kilometer terränglöpning i det fruktade Markaspåret går av stapeln i vårat företags-SM.
Det känns som om det var ett tag sedan jag cyklade, så idag grenslade jag hojen och trampade iväg på en 2,3-milatur. Tänkte att jag skulle försöka hålla ett snitt på 30 km/h, men orkade inte riktigt. Jag är ju van att åka räkmacka bakom mannen, men nu fick jag ta all vind själv och det märktes på farten minsann.
Det märks att det blivit höst, det var rätt kyliga vindar och på sina ställen låg dimman lågt över fälten. Hur vackert som helst!

Gäller att passa på att cykla nu...

...för nu är hösten här och rätt vad det är blir det vinter.

När jag kom hem hoppade jag i löparstassen, men det tog säkert 20 minuter innan jag tog mig iväg eftersom jag hjälpte till att få iväg barnen på sin ju-jutsuträning.
Det blev 6,3 kilometer löpning och benen kändes okej, men flåset kändes trögt mot slutet. Jag hade önskat att jag prioriterat att testa hur det är att gå direkt från cykel till löpning, men då får det bli premiär för det på lördag.

Ingen känning i knät - det bådar gott!!

Bassängsimning

Gammelstads badhus har öppnat igen efter sommaruppehållet. Vi åkte dit på förmiddagen för att avverka några längder, lite bra psykologisk pepp för min del eftersom jag gruvar för simningen nästa lördag. Jag borde egentligen ha tagit på mig våtdräkten och knallat ned till stranden här nedanför men jag är frusen och tycker inte att simning i öppet vatten är så kul (mörkt och svårt att navigera - ja jag vet att övning ger färdighet men så blir det inte den här sommaren) så då fick det bli bassäng istället.

Det blev 1,5 kilometer i en näst intill tom bana, resten av badhuset var knökfullt av badande barn och deras föräldrar. Snacka om lyxigt!

På eftermiddagen kom en mindre angenäm huvudvärk smygandes. Den hänger fortfarande i i skrivande stund och när mannen tog sina rullskidor och drog iväg på en runda så tyckte jag synd om mig själv men träning lär inte lindra min skallebang. Det blir en tidig kväll, så hoppas jag att jag vaknar pigg som en nyponros imorgonbitti!

Lite blått, smått å gott

Gårdagen blev helt träningsfri. Inget jag hade planerat, men tiden spenderades med middagsgäster - det vankades surströmming - och när sista tuggan svalts av efterrätten och gästerna sagt tack och hej så fanns det inte kvar någon tid för träning.
Kanske lika bra det för imorse när jag vaknade så var ögonen svullna och kroppen trött och seg. Effekter av surströmmingen? Nej tyvärr. En förkylning verkar vara på gång och jag blir inte förvånad eftersom så många på jobbet är rejält förkylda.
Spenderade dagen i blåbärsskogen med familjen, syster och hennes man och bestämde mig för att inte träna överhuvudtaget idag.
Men givetvis kom jag på andra tankar eftersom det liksom kröp i kroppen på eftermiddagen. Följde med mannen ut på en väldigt långsam 5-kilometersrunda för att känna i vilken form kroppen kunde tänkas vara i.
Det gick bra, tack vare det långsamma tempot, men jag känner nu så här efteråt att förkylningskänslan fortfarande finns kvar.
Lite surt, om exakt en vecka går min triathlondebut av stapeln och jag vill gärna vara fri från förkylningar och andra eventuella sjukdomar.
Det blir spännande även om jag gruvar för simningen. Men som sagt, jag är gärna frisk när det är dags!

Yummie!

I sann Kalla-anda

Regnet öste ner i hundranitti idag. Inte blev det någon cykelrunda då, inte.
Väntade tills ovädret dragit förbi och spände på mig rullskidorna istället. Knappt någon trafik alls när jag stakade mig mot Mjölkuddsbanken och sedan vek av mot Coop Arena. Luften var så där skönt höstig och helt vindstilla. Fick bra snurr på skidorna och 7,5 kilometer senare var jag hemma igen.
Kan inte säga att jag blev trött precis, man måste nog åka längre och fortare om man ska bli utpumpad av rullskid-träning. Men när flytet uppstår i stakandet så känner jag mig nästan som Charlotte Kalla.
Fast jag är glad att hon inte åker bredvid mig, för då skulle min känsla snabbt raseras.

Det har blivit rätt mörkt på kvällarna. Tänk om det är
Charlotte Kalla på bilden och inte jag?
Vem vet?

Ytterligare en lyckad sväng!

När klockan ringde imorse övervägde jag för en kort stund att kliva upp och ta en morgonjogg. Termometern visade svala grader och solen tittade fram så smått. Men raskt kom jag på andra tankar när jag insåg att jag bara skulle hinna springa max 6 kilometer innan det var dags för övriga morgonbestyr.
Det fick bli kvällslöpning istället, dessvärre i regn och blåst så det var bara att plocka fram långa tights och jacka. När jag väl kom igång kändes det som om jag kommit i klimakteriet; så snart det inte blåste motvind blev jag varm och ville slita av mig jackan men så blev det blåsigt igen och då var dragkedjan uppe under hakan.
Sprang över Porsön, Björkskatan, Lulsundet och hem igen. Lät benen pinna på i sitt eget tempo och fick bara känning av knät i en nedförsbacke, det släppte så snart jag kom in i den vanliga lunken igen.

Lägg till bildtext

Skramlade ihop 11,5 kilometer innan jag var hemma. Avslutade med stretch och kvällsfika. Nu ska jag vila från löpningen i två dagar så att jag inte överanstränger knät. Hoppas vädret blir bättre så kan jag ta en cykelsväng istället!

Löparknä-massage

Ikväll skulle det cyklas, det var planen. Men middag skulle lagas, dottern hämtas från kompis, kvällsfika skulle fixas, bakning till jobbfikat imorgon, högläsning ur bok, telefonsamtal ringas, dotter som ville prata en extra stund innan släckning och vips! så var klockan 21,30 och jag ides helt enkelt inte kasta mig på hojen.

Istället blev det ett litet styrkepass här hemma; diverse bålövningar, armhävningar och slutligen en hel del rullandes över en pet-flaska fylld med varmvatten. Jag äger tyvärr ingen foam-rulle, men fick tipset att fylla en flaska med varmvatten och rulla fram och tillbaka över lårets yttersida för att massera senan som löper där. Lite rehab för löparknät med andra ord. Skönt är det inte, men jag tycker att det gör lite skillnad. Eller så är det psykologiskt.

Även armarna får sig en genomkörare när man rullar fram och tillbaka
över flaskan.

Har för övrigt gått omkring och känt mig så glad över gårdagens löpning idag, längtar redan tills imorgon när jag får testa igen. Blir spännande att se om det blir ytterligare en smärtfri runda!

Bye bye löparknä?

Hissa flaggan och öppna champagnen, idag lyckades jag springa 11 kilometer helt utan smärta i mitt löparknä. Jag vet att jag utmanar i min rubrik, kanske får jag äta upp det men idag var jag stark! Lät kroppen springa som den ville, öppnade i 5,06-tempo men därefter lyckades jag ligga under 5,00 min/km.

Snittet för hela rundan blev 4,46 min/km och jag vågade inte hoppas på en helt smärtfri runda förrän jag bromsade in vid våran postlåda.

Avslutade med lite hopprep och några bålövningar innan det blev stretch och dusch. 

Tänk att det är så himla kul att springa!

Jippie, jippie, jippie:)

Grattis alla järnkvinnor och järnmän!

Idag hyllar jag alla er som deltagit i Ironman i Kalmar!
Vilka prestationer ni har gjort, helt fantastiskt! Har följt uppdateringarna via webben med spänning och förundrats över vad kroppen och knoppen klarar av att prestera!
Stort GRATTIS till er alla som var med, oavsett om ni fullföljde eller ej!
Hurra, hurra, hurra, hurra!

Utflykt i min ensamhet

Strax före lunch tog jag min mtb och en rygga fylld med lite lunchmat och trampade iväg till Gammelstadsvikens naturreservat. Tanken var bara att ta mig till fågeltornet och äta min lunch där.  +23 grader och strålande sol, underbart skönt när jag kom in i skogspartiet och cyklade längs stigar med rötter och stenar. Trixigt, det gällde att vara fokuserad för att inte stå på huvudet. På sina ställen fick jag tack vackert kliva av och leda cykeln.

Väl framme käkade jag min lunch, drack kaffe och åt kexchoklad. Helt ensam, lugnt och skönt. Där och då bestämde jag mig för att fortsätta hela rundan och cykla samma väg som jag sprang igår. Jag hann knappt sätta mig på hojen så fick jag tvärt vika av från stigen; en liten harpalt hade gått sitt öde till mötes och låg mitt på stigen. Det såg ut som den sov. Hade velat lyfta den åt sidan, men flugorna surrade kring den och tanken på att det kanske fanns maskar under den fick mig att låta bli. Tur att jag inte cyklade över den.

Stackars liten.

Att cykla mountainbike är så himla roligt, även om det är trixigt och bitvis svårt. Jag kan bli rätt förbaskad när det inte går som jag vill, men idag njöt jag bara av cyklingen och lyckades hålla mig på två hjul - inga krascher den här gången.

Hög fokus för att inte köra av spången.

Efter 2 mil var armar och ben rätt trötta. Men det var en fin utflykt som jag gärna gör om!

Terränglöpning

Ikväll blev det terränglöpning. Mannen släppte av mig vid infarten till Gammelstadsvikens naturreservat och körde själv vidare mot Kyrkbyn där vi skulle mötas senare. Jag kände ett enormt sug efter att få springa i skogen, bara koncentrera mig på var jag ska sätta ner nästa fot och lyssna på mitt eget flås. Det är lite meditativt. Däremot är jag rädd att jag ska stöta på en björn när jag springer för mig själv, flera gånger spratt jag till när skrämda fåglar flaxade upp nära mig.

Helt underbart ljuvligt!

Tyvärr hade flera av spångarna murknat sönder och många av stigarna var rätt så igenvuxna så det gällde verkligen att hålla tungan rätt i munnen för att inte vricka fötterna. Givetvis stod jag på huvudet en gång, då jag sparkade i en rot eller sten. Jag föll handlöst och landade så klart på mitt löparknä. Men det slutade bra. Jag kunde borsta av mig och fortsätta lubba.

Genom tunnel, över broar och fält går leden. Dagen till ära tjuvtog jag
mina Saucony trail-skor. Så lätta och sköna! Men jag säger inget till
sjukgymnasten.

Tyvärr blev rundan kortare än jag tänkt, klockan stoppades på 6,2 kilometer. Men det var 6,2 roliga kilometer. Framme i Kyrkbyn mötte jag upp mannen som åkt rullskidor och vi avslutade med picnic på Hägnans gräsmatta. En snabb sådan eftersom knotten höll på äta upp oss.
Stretch och lite bål-övningar som jag verkligen har varit kass på denna sommar, sen var dagens träning över.

Middagsrunda

Efter jobbet svidade jag och mannen om till cykelstassen och trampade iväg mot Boden. Vi cyklade via Avan och Unbyn. Vädret har återigen varit helt fantastiskt, lite blåsigt men vi hade tur att ha vinden i ryggen hela vägen till Boden.

Vätskepaus i Avan.

Väl framme i Boden letade vi upp en restaurang med uteservering där vi käkade dagens middag. Det blev tigerräkor med thaibasilika och grönsaker - så himla gott!

Jag hann bli lite kall när vi stannade av, men som
tur var hade de filtar som jag kunde vira in mig i!

Sen trampade vi vidare hem mot Luleå igen. Nu hade vinden mojnat något, så hemvägen blev inte så tung som jag befarat. Dessvärre fick mannen ont i sitt knä, så jag som är van att ligga bakom och åka fick nu tidvis ligga sida vid sida och känna på vinden. Det gick inte så fort. Men det är bra träning det också! Vi landade in hemma till slut och klockan stannade på 8,2 mil. En helt perfekt liten middagsrunda.

Tisdagsträning

Barnen har åkt till mormor och morfar denna vecka. Detta innebär mer tid för träning för mannen och mig. Vi planerade träning direkt efter jobbet på måndagen, men någonstans gick det lite snett; vi landade i soffan med kladdkaka, glass och vispad grädde och tittade på Medaljens Pris istället.
Vi konstaterade efteråt att det var bra att vi tog en vilodag så att vi inte drar på oss några (ytterligare) skador.

Däremot ställde vi klockan för morgonlöpning på tisdag. Jag vaknade till och med före alarmet och studsade upp ur sängen, hur pigg som helst. På med kläderna som jag lagt fram kvällen före och sedan ut. Sol och 17 grader kl 5,30, helt perfekt för en morgonjogg. Sprang strandpromenaden fram och tillbaka, det blev inte så långt; 6,5 kilometer. Mådde som en prinsessa efteråt.

Skön stretch efter skön jogg.

Efter jobbet blev det ett pass med rullskidorna. Fantastisk kväll, helt blå himmel och strålande sol. Vi stakade oss till Kyrkbyn och tillbaka, det blev 13 kilometer totalt.

Skönt med extra varma pjäxor en sommardag som denna.

Med armarna uppvärmda av allt stakande bytte vi raskt om till våtdräkterna och spatserade ner till stranden. Ett kort simpass på 400 meter stod på schemat. Fortfarande en helt underbar kväll, det var riktigt fint att crawla och vid varje andetag vända upp ansiktet mot solen.

Blev 550 meter totalt.

Strax efter 20.00-snåret var vi klar med dagens träning och det kändes som om vi hunnit så mycket under dagen och ändå fanns det så mycket tid kvar. En skön känsla!

Söndagsrekord

Söndagens pass blev mitt längsta på flera månader.
Målet var att springa en mil. Jag satte av längs strandpromenaden vid den så kallade "guldkusten" här i stan, vek sedan av mot Mjölkuddsberget för att få lite terräng i passet. Sprang två varv på den kuperade banan, varje varv mäter 2,6 km. Därefter styrde jag kosan hemåt igen och landade in på 11,6 km.
Knät kändes av lite under passet på elljusspåret, men jag stannade för en kort stretch och sedan var bekymret ur världen.

Nästan inne i stan, men ändå så avskilt, lugnt och skönt.

Härligt gammeldags barkunderlag.

Färgmatchad dagens "långa" pass till ära!

Mtb-pass

Ikväll tog jag och mannen våra mountainbikes och cyklade iväg bort till Mjölkuddsberget. Vi har inte cyklat mtb på hela sommaren så ett pass ville vi iallafall hinna med innan det är för sent.
Det roliga med Mjölkuddsberget är att det finns alla möjliga underlag på stigarna; vanliga stigar med jord och barr, stigar med gräs, stigar med rötter och stigar med sten. Vi landade in på dem alla; svårast var de med sten och jag lyckades göra två praktvurpor eftersom jag inte fick loss clipsen i tid.
Vi var ute i 1,5 timme och jag hann bli trött i hela kroppen, men det är himla kul - man cyklar med en leende på läpparna mest hela tiden!

Tidigare idag var jag iväg till sjukgymasten. Han rekommenderar mig att springa 3 pass i veckan och sen satsa på alternativträning. Löpningen får vara mellan 40 till 65 minuter långa så länge det känns bra och alltid med minst en vilodag emellan.
Han pratade även om att spruta in kortison i slemsäcken, men där sa jag stopp. Jag vill bli bra på "vanligt" sätt, även om det kommer att ta tid innan det är helt bra.
Tycker ändå att det känns bättre och bättre även om jag har känning ibland. Det går åt rätt håll i allafall!

Grannlöpning

Ikväll fick jag sällskap i löpspåret; grannen ringde och erbjöd sitt sällskap och jag var inte sen att tacka ja. Planen var en mil och jag kände inte att jag var tvungen att köra något snabbpass, utan var mer sugen på en pratstund.
Vi lubbade runt Porsön, Björkskatan, Lulsundet där det blev en del snirklande i kvarteren på grund av vägarbeten och sen hem igen.
Ett riktigt skönt pass där jag tyvärr kände av knät, men imorgon ska jag till sjukgymnasten så vi får se hur jag kan gå vidare med löpningen. Får lite lätt stresskänsla när jag tänker på Lidingöloppet...

Triathlonpass

Min planerade träning idag var att springa en mil. Men så lockade mannen med en triathlonutmaning och efter en del funderande hakade jag på.

Vi svidade om till våtdräkterna och traskade ner till stranden. Kvällen var så otroligt fin, knappt någon vind, varmt och soligt. Vi hoppade ner i vattnet och bestämde oss för att simma 400 meter. Jag har gruvat rätt mycket för den kommande triathlontävlingen som vi ska ha via jobbet, just på grund av simningen. Ikväll gick simningen ganska bra. Jag blir väldigt andfådd, men det var lättare att simma idag eftersom det inte blåste så mycket och därmed inte var så mycket vågor. Men som sagt, jag tycker att andningen är jobbig och jag blir trött även om sträckan inte är så lång.

Därefter traskade vi hem igen, bytte om till cykelkläder så fort det bara gick och trampade iväg. Vi hade som mål att cykla 2 mil och landade in på 2,4 mil. Idag lyckades jag äntligen komma upp i ett snitt på 31 km/h, första gången jag kommit upp i ett snitt över 30 sen jag började cykla! Cyklingen kändes så bra ikväll eftersom kvällen var så fin och benen pigga!

Landade in hemma och bytte snabbt om till löparkläder och sprang iväg längs gång-och cykelvägen som löper längs stranden. Tyckte benen kändes bra, lite öm över knäna men det släppte rätt fort. Benen pinnade på och vårat mål på 5 kilometer blev till slut 6,1 km.

Stretch, dusch och sedan kvällsfika och kroppen känns helt okej. En toppenavslutning på en fin dag och en skön helg! Imorgon väntar jobbet på mig igen.

Sim, cykel, spring - vilken skön träningskväll!

Terrängpass

Idag gjorde jag det förbjudna. Jag sprang ett kort litet pass igen TROTS att sjukgymnasten har sagt minst en vilodag mellan löppassen. Ajsiken. Men jag var så sugen på att springa!
Så när resten av stadens alla invånare vallfärdade in till Luleåkalaset tog jag och grannen oss bort till Mjölkuddsberget för att få lite terrängkänsla.
3 varv i sakta mak där vi avhandlade livet i stort och smått men mest jobbrelaterade frågor. Tyvärr kände jag av knät på sista varvet, en rejäl uppförsbacke gjorde sitt och jag svor inombords.
Fasiken också. Men nu så här efteråt så känner jag knappt någonting, så det kanske inte var så farligt ändå. Får se hur det känns när jag kliver upp imorgon. Jag vill redan nu springa imorgon igen, men det är nog bäst att stå över.

Totalt 6,5 kilometer på kuperad bana. Jag får vara nöjd med det lilla.

Löpning på kärlekens dag

Idag blev det snabba puckar med löpningen. Cyklade hem i ett huj efter jobbet för att byta om till springstassen, därefter blev det en kort löptur på 6,3 kilometer med en superkort stretch innan duschen.
Jag och mannen firar nio-årig bröllopsdag idag och hade bord på en restaurang vid 18,30-snåret.
Tyvärr fick jag springa själv, men vädret var perfekt och kroppen kändes glad. Lite känning i knät, men mer som en kliande känsla än ont. Hade velat springa en mil, men dryga 6 kilometer blev också bra på denna bröllopsdag!

Mendhelsons bröllopsmarch i lurarna.
Nej, skojar bara.

Smyg-intervall

Det regnade ordentligt ikväll, men sen blev det uppehåll och då snörade jag på mig springskorna och gav mig ut på en löprunda. Luften var riktigt fräsch och det var +20 grader - ett riktigt skönt springväder med andra ord. Tanken var en kortare runda idag, jag vill inte öka på sträckorna varje gång utan ta det i maklig takt så att kroppen/knät får vänja sig allt eftersom. Jag vill så gärna att det ska hålla nu!

Sprang nere vid "guldkusten" fram och tillbaka. När jag nästan var hemma igen körde jag 7 kortare intervaller där jag ökade farten i ca 100 meter och sen joggade lugnt tillbaka. Jag får egentligen inte köra några intervaller för sjukgymnasten, men jag var så himla sugen på att få känna benen sprätta lite så jag bestämde mig för att tjuvköra idag. Nu ska jag inte göra någon mer tjuvspringning förrän jag träffar honom den 8 augusti. Fick ihop 8 kilometer och är riktigt glad i hjärtat över dagens pass!

Hemma igen blev det lite hopprep och några styrkeövningar innan det var dags för stretch.
Jag känner mig både upprymd och glad över att kanske vara på gång med löpningen igen, men det gäller att skynda långsamt.

Hopp, hopp, hopp. Förhoppningsvis stärker jag knät litegrann!

Återkomst

Det har varit tyst här på bloggen ett tag. Jag har haft semester och i och med detta även tagit semester från bloggandet. Däremot har jag inte tagit semester från träningen, den har pågått om än inte så flitigt som jag hade tänkt. Men det gör inte så mycket, jag kommer igen.

Hur gick då Vansbrosimningen? Jo, den gick rätt så bra. Vi hade exakt samma väderlek som under Vätternrundan; hällande regn men däremot var det varmare. Planen var att crawla hela vägen, men det gick inte alls. Det var nog den största besvikelsen. Jag fick inte till andningen, det var mörkt och folk överallt även om det aldrig uppstod någon packade-som-sillar-känsla. Men jag bröstsimmade mig runt i 3 kilometer på tiden 1,07. Ingen "wow-tid" men jag klarade det och därmed kan jag bocka av sim-momentet i Klassikern.

Målgången i Vansbro.

Nu laddar jag för Lidingöloppet i slutet av september. Löpningen har gått så där i sommar, knät har spökat till och från ända tills för 2 veckor sedan. Lyckan var total i går när jag fixade att springa 1 mil utan att få ont under eller efter passet! 

Har cyklat en del också, det knasigaste passet var när jag och mannen cyklade från Vuollerim upp till Jokkmokk, fikade där och cyklade vidare över Messaure tillbaka till Vuollerim igen. Jag hade grundat med en vanlig frukost, skulle ha behövt en ordentlig och stadig sådan - det sa bara slurp så försvann den ur kroppen. Fikade kaffe och kladdkaka i Jokkmokk, trodde inte att det skulle vara så långt hem som det senare visade sig vara. Jag blev tokhungrig och vi hade inte ens någon energikaka med oss. Orutinerat. Energin dalade och jag var tjurig som ett barn den sista milen. Räknade upp alla tänkbara goda maträtter jag kunde komma på och maken hotade att cykla ifrån mig om jag inte slutade...

Kom runt till slut efter 11,5 mil. Inte en runda jag väljer att göra igen.

Vid Polcirkeln.

Desto roligare tur gjorde jag häromdagen med mannen, grannen samt en australiensare på besök. Vi cyklade via Kyrkbyn, Sunderbyn, Sävast, Boden, Unbyn, Avan, Storheden och hem. När jag fick följa med de stora pojkarna gick det lite fortare, även om jag vet att de höll igen för att jag skulle orka hänga med. Vädret var fint och cyklingen gick bra, det var så himla roligt! 8 mil gick fort med trevligt sällskap!

Sen har jag även passat på att införskaffa ett par rullskidor. Jag vill bli stark i stak-armarna till Vasaloppet så jag passar på att tjuvstarta redan nu. Det var vingligt till en början, men ganska snart fick jag kläm på det hela och spaghettiarmarna har fått sig några rejäla genomkörare.

Jag har extra varma skidpjäxor, ingen höjdare på
sommaren.

Simskada

Tänk, jag har åkt på en liten simskada. En generande liten simskada dessutom. Det handlar inte om några ömma axlar eller ont i nacken. Nej, den här skadan uppkom redan i förrgår, men jag upptäckte den inte förrän igår. Det är ett litet skavsår som kommit av kardborren på våtdräkten, jag hade spänt den lite snett och skadan var ett faktum.
Det roligaste är att det ser ut som ett sugmärke. Det såg värre ut igår, för då var det liksom lite blå-lila-rött! Tänka sig, en 40-årig kvinna med sugmärke på halsen - haha!

Dagens träning blev ett kort simpass på Aronsbadet. Idag var vi många som hittat dit tack vare det vackra vädret, så det blev bara en kortis.
Jag fortsätter att snyta och snörvla, men halsen är bra! Nu är det inte många dagar kvar till Vansbrosimningen - det ska bli riktigt spännande!

Första terränglöpningen

Började dagen på precis samma sätt som igår; simning på Aronsbadet. Idag var det mer folk, men det gick bra att samsas om utrymmet. Det blev 50 längder innan det var dags att kliva upp.

Här hänger jag. Varmt, skönt och lite folk på morgonsidan.

På kvällen blev det en sväng till Ormberget för att köra årets första terrängpass. Tyvärr har de gjort om på Ormberget, så alla mindre spår har blivit stora och breda som E4:an. Den mysiga känslan är delvis försvunnen, men det funkar. Närheten till skogen är fortfarande densamma.
Tuffade på i maklig takt, valde 5,4-spåret samt 2,5-slingan för att undvika alltför mycket backar med hänsyn till knät. Det gick bra, fick känning vid en utförslöpa men det släppte efter en stund. Hoppas, hoppas, hoppas att det är på rätt väg nu!

Inga backintervaller idag, men utsikten är fin!

Avslutade med en stunds rephoppning tillsammans med dottern. Sen blev det lite coreövningar som pricken över i:t.

Mjukstartsmorgon

Imorse kändes halsen bättre, är bara lite öm när jag sväljer. Då är jag nästan återställd och därför kunde jag börja dagen med en riktig mjukstart; vi packade oss iväg till Aronsbadet som har en 25-meters tempererad bassäng. Mellan kl 10-11 har dom en enkom bana för motionssim och där samsades jag och mannen med några pensionärer. Utöver vår lilla motionssimmarskara så var det 2 barnfamiljer. Lugnt och skönt med andra ord.
Simmade 2 kilometer, det var nästan nog så varmt med dräkten på men ska den nu "simmas in" så ska den. Det känns i kroppen att det är lääänge sedan jag simmade. Flåset var också jobbigt, men det kan ju ha att göra med förkylningen.
Kändes väldigt skönt att starta upp dagen på det här sättet, det gör jag gärna om!

Lyxigt med egen bana - utomhus!!

Kanske kommunen vill bygga en 50-meters bana intill?
Tror vi är många som har denna önskan.

Den svaga länken

Det blev ingen simning för min del. Tyvärr var jag den svaga länken i vårat team. Jag valde att hoppa över då vädret var uruselt och jag har förkylning i kroppen. Nej, jag är inte sängliggandes eller har någon feber, endast ont i halsen men jag vill inte riskera något inför nästa helgs simning. Vi hade ett lag; team Six Feet Under, bestående av mig, mannen och kollegan Anders. På grund av mitt beslut fick de ragga upp Anders syster och försöka övertala henne att i sista minuten ta min plats. Vilket hon snällt gjorde! Och se vilket dream-team de skapade; de kammade hem förstaplatsen i företagsutmaningen och fick en vacker glasstatyett. Tyvärr kommer jag att skämmas varje gång jag går förbi den på jobbet, där den ska placeras, eftersom jag vek ner mig i sista stund.
Tycker att det känns töntigt att "skylla ifrån sig" på en förkylning. Känns lite som att man inte pallar trycket. Men så här är läget och mina värderingar den här gången.
Och vad som är nästan lika eländigt; jag kan inte träna något annat heller på grund av min hals. Tycker att jag har fått min beskärda del när det gäller förkylningar det här året. Frustration är bara förnamnet på det jag känner just nu.

Hur som helst så var det kul att titta på start- och målgång på fredagens Midnight Swim. Arrangemanget lämnade däremot mycket att önska, speakern gjorde t ex inte någon lysande insats. Kanske en intervju med Jonas Colting hade varit på sin plats både före och efter loppet?! Och lite intervjuer med andra deltagare, hur de kände före och efter simningen? Kanske lite extra pepp vid målgången för de som faktiskt genomförde en bragdprestation i det kalla vädret? Bara en liten tanke.
Syster gjorde en jättefin insats, simmade på 29 minuter och kom på 2:a-plats på fredagen. Hon tyckte att det gick bra, men att det var svårt att se banan. Detsamma tyckte mannen som simmade igår. Fler bojar efterlystes.

Själv har jag anmält mig till en crawlkurs till hösten. Hoppas jag kommer med!

Här kommer en bunt dåliga foton från fredagen, kanske ni kan kisa lite för att ana konturerna på deltagarna:)

Många tappra själar!

Syster innan start.

Jonas Colting vid mål...

...kom 2:a, slagen av en äldre herre.

Testsim

Kan lugnt säga att jag gruvar för simningen i Luleå Midnight Swim imorgon. Inte för själva simningen, utan mer för kylan.
Var ned till stranden ikväll för att återigen göra ett litet testsim. Denna gång hade jag tagit en åksjuketablett innan, samt lånat mannens öronproppar - allt för att förebygga eventuellt illamående. Och gissa vad? Det funkade. Inget illamående what so ever när jag klev upp.
Däremot var kylan inte att leka med. Helt ärligt vet jag inte om jag fixar att simma 1 500 meter när det är så här kallt. Till råga på allt har jag hunnit bli förkyld, men det är inget som jag tänker låta inverka på mitt beslut. Tänker däremot på hur det blir om jag väljer att simma imorgon, om det förvärrar förkylningen så att jag är risig till Vansbrosimmet nästa helg. Det är det inte värt, jag vill inte riskera min Klassiker nu när jag har fixat Vätternrundan!
Jag tänker bestämma mig imorgon hur jag ska göra. Nu ikväll ska jag in till Norra Hamn för att titta på syster och så Jonas Colting såklart som är kvällens stora affischnamn. Tyvärr har det inte annonserats så mycket om just det...

Det är hälsosamt och stärkande i vattnet?

Styrka

Minst två dagars vila mellan varje löppass, så är planen till en början. Därmed var det inte aktuellt med någon löpning idag. Inte blev det någon cykling heller. Istället drog jag fram hantlarna, kettlebell, basketboll, hopprep och körde ett pass från NTC. Den är förträfflig. Övningarna är nog så jobbiga för mig och när en halvtimme har gått är jag rätt mör i kroppen och svetten rinner.

Idag lade jag in hopprep på uppvärmningen istället för jogg. Känns så fånigt att jogga runt i vårat lilla hus. 

Japp, dotterns långhopprep fick vara med ikväll igen!

Och basketbollen då, vad gör man med den kanske ni undrar? Jo, den används till att göra armhävningar på. En hand på bollen och en i golvet. Jobbigt så det förslår, jag har det nog så kämpigt med de vanliga armhävningarna. Känns nästan lite farligt också, för när jag blir trött vinglar bollen. Kan ju slå ut tänderna om det vill sig illa. Snacka om extremsport!

Ja just ja...

...glömde ju att meddela att Luleå Midnight Swim är nedkortad från 3 kilometer till 1,5 kilometer på lördag. Vattnet är för kallt, endast 13 grader. Lite synd på utmaningen, men jag får ju mitt 3-kilometerslopp helgen därpå i Vansbro. Synd för övriga som är taggade för en rejäl simtur.

Here we go again!

Minns inte när jag sprang sist. Men det känns som om det var länge sedan. Snörade på mig klafs-skorna (herr sjukgymnast säger att jag inte får springa i mina nya snabba förrän till hösten...) och gav mig ut på en 40-minuterssväng.
Träffade sjukgymnasten efter Vättern och hans förslag var att jag skulle köra 2 löppass a' 40 minuter + 3 alternativpass denna vecka och 3 löppass samt 3 alternativpass nästa vecka. Om det funkade bra så skulle jag få öka på träningstiden på löpningen litegrann till vecka tre.
En ringrostig löperska lufsade 40 minuter ikväll. Fick känning i det där jäkla knät vid 4 kilometer, stannade och stretchade för att sedan fortsätta. Gick över men fick ont i en höft istället.
Jag väljer att tolka det som att kroppen gnäller för att den inte har sprungit på ett tag. Punkt.

Gammelkroppen knirrar och knarrar. Tur jag har musik
i lurarna så jag slipper höra eländet:)

När jag kom hem bestämde jag mig för att stärka mina ringrostiga ben med lite hederlig rephoppning. Rock-Tove kör små och stora hopp varvat med sin löpning och Malin Ewerlöf tipsar om spänsthopp för att bygga spänstiga löparben. Så då hakar jag på trenden helt enkelt.

Lånade dotterns långhopprep, virade upp det några varv
på varje hand och sen var det bara till att hoppa.

Ville köra den avancerade stilen genom att hoppa i kors...

...som man gjorde när man var liten. Takterna sitter i
ännu!

Har glömt hur kul det faktiskt är att hoppa hopprep.
Och hur jobbigt!