Crawl-skola, to be continued..

Badhuset inne i stan har under hela sommaren skyltat med att de ska ha en crawlskola till hösten. Som jag har gått och flurat på detta; ska jag anmäla mig eller inte? Jag är helt enkelt kass på att crawla och skulle verkligen behöva lära mig en gång för alla hur man gör. Saken blir ju inte bättre av att jag även blir åksjuk/sjösjuk av just det simsättet. Så jag har helt enkelt hållit mig till bröstsim de gånger jag har varit iväg.
Idag gjorde jag slag i saken och ringde till Actic, gymmet som ska hålla i crawlskolan. Tyvärr visade det sig att man var tvungen att vara medlem hos dem för att få vara med på simskolan. Gick inte ens att betala enbart för kursen. Snopet, när jag nu väl fick fingrarna ur.
Vad göra? Jo... Hello mr MacGyver, kan du lära mig att crawla? Och tänk, det kunde han. Kvällen har alltså spenderats i bassäng, simmandes fram och tillbaka med mannen vid sidan om som tipsat och trixat för att det ska gå så bra som möjligt. Och det jag blev mest förvånad över var att jag inte blev så särdeles åksjuk denna gång, eftersom jag fick låna hans simglasögon. Tänk vilket enkelt litet trick, att slippa blunda när man vickar huvudet ner och åt sidan!  Men jag kommer att få träna mycket om det ska flyta. Väääldigt mycket...
Avslutade med några längder hederligt bröstsim, så att det blev någon sorts träning idag iallafall.

Min turdag med ett litet minus

Ja, jag anser fortfarande att det är min turdag idag. Men den fick ett litet minus i kanten så här i slutet av dagen; jag kände tyvärr av krasch-knät under min löprunda på Ormberget. Det gick så himla lätt att springa, kände mig så himla glad över att formen kändes bra trots uppehållet och att få vara ute i skogen och andas sval och krispig höstluft. Men så efter knappt 3 km gjorde sig knät påmind. Slog av på takten, försökte löpa lätt med kortare steglängd och lite mer på framfoten. Då gick det bättre, men någon längre sträcka med framfotalöpning orkade jag inte så smärtan kom och gick under passets gång. Det blev i och för sig inte lika illa som för några veckor sedan, men det ligger där och lurar.
Tanken var att jag skulle springa 7 km-slingan först och därefter 3 km-slingan. Men det fick bli 5,4 km-spåret och därefter 2 km. Tänkte att jag inte skulle vara alltför långt ifrån start-och målområdet ifall jag var tvungen att gå tillbaka. Antar att det blir kortare pass en tid framöver och lite mer alternativträning.
Avslutade med Jari Ketola-övningar som jag slarvat med förra veckan. Lite crunches, armhävningar, rumplyft och slutligen plankan där jag har persat på nytt; 4 min och 36 sek. Men det var tungt denna gång, kändes att det var ett tag sedan. Är hur som helst glad för det lilla!

Det är min turdag idag!

Long time no see. Det har varit träningstorka den senaste tiden. Har inte rört på kroppen sen fjällresan. Det har mest att göra med att jag har varit trött, har börjat jobba igen och omställningen från 8 veckors ledighet till att kliva upp kl 5,45 på morgnarna igen var ingen hit. Men nu är vi tillbaka i ekorrhjulet igen och jag känner en enorm lust till att röra på mig, så inget "ont" som inte har något gott med sig!
Ikväll blir det en löprunda, första på evigheters evighet. Ska köra ett lagom distanspass så att jag inte chockar kroppen, undrar om den överhuvudtaget kommer ihåg hur man tar ett löpsteg?
Annat är det med coach Mia som har fixat ett 24-timmarslopp på en 400-metersbana. Vad är hon gjord av kvinnan? Stolt är jag iallfall över henne!

En kulig grej som hände mig idag var att jag vann en Onepiece från Träningsglädje. När jag öppnade mailen fanns där ett mail från henne där hon deklarerade att jag var den lyckliga vinnaren. Hon tyckte nog synd om mig (eller kanske var det min man) när jag i min motivering förklarade att jag hasade runt här hemma i ett par urtvättade mjukisbrallor från H&M och därför ville chockera mannen med en ny mysoutfit... Mannen har haft mycket skoj åt mina brallor, men nu är det slut med det. Men sorry folks; ni kommer inte att få se mig på stan i den - it's only för hemmabruk.

Långpass nr 2

Har avverkat ytterligare ett långpass (dock ej i löpningens tecken) idag. Det blev inte lika långt som igår. Vi vandrade 4,5 timmar men i lättare terräng denna gång. Regnet öste ner första 1,5 timmen, men till slut blev det uppehåll. Tyvärr ingen fisk idag heller, synd när man kånkat på spöet hela dagen!
Benen känns trötta, men jag är nöjd över dessa två dagars vandring. Imorgon blir det eventuellt lite fiske innan vi styr kosan hemöver.
Eftersom knät har hållt så bra under vandringarna så ska jag testa att springa när jag kommer hem igen.

Långpass

Tillbaka efter 6 timmars fjällvandring i ganska snårig terräng. Är trött i kroppen och ligger minus på energiintag. Nu blir det sen middag med arbetskollegorna; souvas och potatismos. Dessvärre blev det ingen fisk idag men imorgon kommer nya chanser!

Itsy bitsy teenie weenie-tur.

Har äntligen varit ut med Contessan igen! Gårdagskvällen blev sen så jag har känt mig allmänt mosig och seg idag, men det beror som sagt mest på för lite sömn.
Dagen har till största delen bestått av fixande och trixande inför barnens skolstart på måndag, gick igenom deras garderober för några dagar sedan och insåg att ja; de har vuxit den här sommaren också!

Dagens cykeltur var så himla skön! Vi cyklade en kortare sträcka på 2,6 mil, luften var klar och det var lagom temp ute. Men man märker att sommaren börjar gå mot sitt slut, det skymmer ganska snabbt ute nu. Mysigt i och för sig men lite svårt att se hål och sprickor i asfalten (jag är ju rädd för att stå på huvudet igen!). Nu ska jag snabbt packa ihop lite utrustning för en fjällresa med jobbet, vi åker före f-n imorgon bitti och kommer hem på tisdag kväll. Det blir givetvis en del jobb-snack; vi ska planera inför hösten men vi ska också hinna med lite fiske och vandring. Det ska bli jättekul!

Vi hann med en kort sväng iallafall!

Halvvägs på utmaningen

Mina damer och herrar; igår sattes det ett nytt Plankan-rekord. Jag stod ut i hela 4 min och 15 sek. Det tar sig med andra ord. Jag undrar just hur länge världsmästaren i Plankan orkar stå? H*n har antagligen inga spaghetti-armar iallafall. Jag tror att jag är halvvägs på plankan-utmaningen och undrar just hur det går för coachen, hon har inte yppat något om sin planka ännu.
Det verkar som om vädret håller på att klarna lite, jag känner mig rastös och skulle lätt kunna ta ett cykeltur eller t o m testa knät med lite löpning. Men tyvärr. Idag ska jag vara parkerad på baken och sörpla kräftor i goda vänners lag. Det är inte helt fel det heller, men speciellt andfådd blir man inte och hjärtat får inte jobba särdeles hårt heller. Kanske blir det lite smygträning om man försöker knäcka klorna i armvecket, med hjälp av biceps ?

Suck.

Här blir det inte mycket gjort i träningsväg, annat än Jari Ketola-övningarna och plankan. Nada, med andra ord.
Knät känns iallafall bättre, lite ömt fortfarande men det finns hopp om framtiden...

Regnet det bara öser ner

Kollar in väderprognosen och ser att det ska regna heeela torsdagen och heeela fredagen. Det lär inte bli någon cykling förrän på lördag med andra ord. Men den som väntar på något gott...

Var inte vädret bättre på John Pohlmans tid?

Äntligen premiär!

Idag var det dags; röda mattan rullades ut och på den rullades äntligen prinsessan ut! Jag syftar inte på min dotter denna gång utan på min räser. Jag har väntat och längtat efter att få testköra den och idag blev det äntligen av!
Jag och mannen tog cyklarna och trampade iväg efter middagen. Jag kände mig som en jätte på cykeln, det var stor skillnad mellan mannens och min. När jag testade hans cykel fick jag liksom hänga fram mot styret och fick ganska snabbt ont i armar och rygg. Idag satt jag som en kung, den passade som en smäck. Lite nervös var jag för att sitta fast i pedalerna, lossade ena foten så snart jag kom fram till korsningar med trafik, men klarade mig från att vurpa. Denna gång iallafall.
Knät är fortfarande blått och ömt, men känns lite bättre än tidigare. Jag haltar åtminstone inte längre, dock är Voltaren-gel:en en trogen vän för tillfället. Det gick riktigt bra att cykla, fick lite känning efter drygt 2 mil men mannen tipsade mig om att inte "dra" upp pedalen med det ben som jag har ont i och efter ett tag kändes det faktiskt bättre! Längtar som tusan efter att få springa, men det känns inte aktuellt än på ett tag.
Dagens cykeltur blev 3,2 mil med en snitthastighet på 26,4 km/h. Det lär ta några rundor innan jag känner mig helt hemma med biken och då hoppas jag att det kommer att gå lite fortare. Fast då har väl snön kommit och det är dags att ställa undan cykeln...

Har avverkat mina små styrkeövningar i vanlig ordning. Denna vecka är det 65 upprepningar av varje övning, missade det och körde 70 igår och idag -vilken bonus va?
Plankan idag; återigen nytt rekord: 3 min och 39 sek! Jisses, vart ska detta sluta?

Äntligen fick hon komma ut i friska luften, Contessan!

Rekordbyrån nästa!

Denna helg har innehållit allt annat än konditionsträning. Jag har hunnit med både umgänge med släkt och vänner, kalas, marknad, pubkväll, titta på mannens segelflygning, trevliga middagar - you name it - men ingen löpning eller cykling. Detta beror givetvis på det förbaskade knät som fortfarande är ömt och blått. Jag har smort med Voltaren-gel och det har hjälpt till att lindra smärtan en del. Denna gången ska jag låta knät blir bra innan jag börjar belasta det och när det väl blir, så ska jag börja i liten skala.
Under tiden kör jag mina små styrkeövningar, idag blev det både ryggresningar och tåhävningar eftersom jag inte hann med gårdagens övning.
Sen blev det inte någon planka under gårdagen heller, så istället fick jag pina mig ordentligt idag och göra en extra lång; klämde till med hela 3 minuter och 25 sek. Detta är nytt rekord, har aldrig någonsin klarat plankan så länge. Men då var det darrigt i armarna efteråt.

Skitknä

Knät är riktigt risigt idag. Lindade det igår kväll och lade det i högläge men när jag vaknade så var det lika illa, om inte värre, som när jag ramlade.
Skit.
Nu har jag lindat det igen och försöker att inte belasta det så mycket för att det ska få vila till sig.
Till råga på allt har pedalerna kommit idag.... Vad är väl en bal på slottet?

Plank numero due

Efter att ha fixat och trixat med dotterns kalas så behövde jag komma ut i luften en stund. Vi har riktigt kallt idag, termometern stod på 10,5 grader när jag svidade om till löparkläder.
Drog iväg på en 7-kilometersslinga och till min förvåning kändes kroppen riktigt pigg! Vet inte om det har att göra med den svala, fuktiga luften men det gick lätt att andas. Höll ett hyfsat tempo på 4,33 min/km och den totala sträckan landade på 7,1 km.
Tyvärr fick jag ont i mountainbike-knät efter 4 km, så jag ska testa att linda det och lägga benet i högläge en stund. Vet inte om det är lite to late för en sådan behandling, skulle kanske ha gjort det direkt när jag gjorde illa mig men bättre sent än.... ja ni vet.

Har även betat av 60 crunches, det sved ordentligt i magen vid de 15 sista och de var definitivt inte lika vackra som de 20-30 första.
Och sen var det dags för planka nr 2. Kroppen darrade rejält när jag hade stått i 2 minuter, men eftersom jag var tvungen att slå mitt rekord från förmiddagen så bet jag ihop och landade på 2 min och 35 sek. Sänder ett tanke till coachen som befinner sig på Sicilien just nu. Hon lär väl göra plankan hela tiden när hon ligger där på stranden, några timmar per dag. Vinkandes med ena handen till alla italienare som glider fram på playan. Hon ser säkert helt oberörd ut där hon står. Kanske läppjandes på en drink till och med...
Hoppas att du har det bra Mia (och att du såg min italienska rubrik, haha)!

Nu ska jag ladda för nästa utmaning; kalas för drygt 20 kids imorgon kväll. Det mesta är förberett så det är bara att go with the flow.

Rekord!

Nu är första plankan avklarad för idag.
Tid: 2 min 30 sek.
Nu blir det tårtbakning.
Känns lite jobbigt, för nu måste jag slå mitt rekord ikväll...

...och ur paketet rullade...

Som jag har väntat!

Eller, den rullade ju inte ut ur paketet direkt. Hela dagen har den stått i sin kartong medans det har rått full aktivitet inför dotterns födelsedag imorgon. Men när barnen var nattade så kavlade mannen upp ärmarna och hämtade verktygslådan i garaget. Vilken tur att jag har MacGyver, för jag hade inte fått ihop denna själv...

Tadaaa - färdig!

Efter att jag provcyklat mannens cykel för en dryg vecka sedan insåg jag snabbt att jag också ville ha en ny träningskompis med två hjul! Och här är...hon?...han?... Har ju förstått att man måste döpa sin räser, men eftersom jag inte har några pedaler ännu och därför inte fått premiärcykla den så har jag inte fått någon känsla. Tänkte Håkan när jag såg den på bild första gången, men jag tror inte att det är en Håkan. Känns ju mer som en tjej nu när jag har hjälpt till att montera ihop den.

Frågade mannen vad hans räser heter. Han tittade frågande på mig och sa: Scott!? Han kanske menar Skott med "k".

Någon som har ett förslag? 

Hur som helst; någon cykling blev det inte idag. Inte heller någon löpning. Däremot 60 utfallssteg. Plankan orkar jag inte ta nu, så jag får köra dubbla plankor imorgon istället mellan tårtbakning och kalas!

Nu måste jag ta mig i kragen träningsmässigt, annars är snart förfallet totalt...

Det kom ett paket idag...

Postis - du var efterlängtad:)

Plankan, check!

Okej, premiär-plankan. Kleniskroppen krämade ur sig 2 minuter och 17 sekunder.

Denna dagen knappt ett liv

Dagens aktivitet inskränkte sig bara till Jari-utmaningen, d v s 60 armhävningar. Gjorde 20, då ringde telefonen. Snabbt avslut. Gjorde 30 och tog en micropaus. Avslutade sedan med de 10 sista. Alla på tå, men 60 i följd skulle jag aldrig klara...

Har ätit surströmming med min syster nu ikväll, så himla gott och mycket trevligt! Försökte beklaga mig över knät för henne, visade t o m upp det för att få lite medömkan. Men det hade jag inget för. Hon jobbar som operationssyrra på stadens sjukhus och konstaterade snabbt att hon dagligdags ser sånt som är långt mycket värre än mitt knä. Hon var t o m besviken på hur lite det syntes. Hrmpf. Hon skulle bara veta hur det känns!
Fast idag är det faktiskt lite bättre, men jag hoppade över löpningen bara för att ge knät lite extra tid till bot och bättring.

Idag ska jag däremot haka på en ny grej a´la coachen; plankan i 30 dagar. Att varje dag göra plankan och se hur länge man kan stå om 30 dagar. Jag ska vara ärlig och säga att jag tror att denna utmaning kan bli lite si och så när jag väl har börjat jobba igen och ekorrhjulet börjar snurra, men precis som Jari-utmaningen så ska jag försöka göra mitt bästa!

Quasimodo-varning

Har känt mig som ringaren i Notre Dame idag. "Promenerade" en kort bit från bilen till bibblan med kidsen och det kändes som om jag drog benet en halvmeter efter mig. Ungefär som att jag skulle vara med i Monty Pythons silly walks. Nåväl, det bjuder jag på men det känns frustrerande att värken inte har lagt sig. Har ett löppass inplanerat med syster imorgon, men det verkar befinna sig i farozonen.

Dagens Jari-pass är nyss avklarat; 60 rumplyft som brände fint på baksida lår. Utöver detta har jag haft vilodag som planerat och vädret var som gjort för detta ändamål eftersom det har hällregnat och blåst hela dagen.

Flickan och knät.

Det var en gång en flicka som kraschade med sin mountainbike. Flickan fick lite ont i knät, en droppe blod kunde till och med anas i såret som uppstod. Dagen efter kraschen var flickan lite öm i knät när hon skulle sitta eller böja sig ner, men inte mer än så.
På kvällen sade flickans man att han ville ut och springa! Flickan var inte sen att ta tillvara på tillfället och hängde på och plötsligt befann de sig på väg runt Gammelstadsvikens naturområde, samma slinga som de cyklat under gårdagen. Flickans höft började ganska snart att göra ont, men än värre var det med mountainbike-knät som gjorde riktigt ont. Flera gånger fick sällskapet stanna för att försöka stretcha och massera det onda knät. Flickan var frustrerad och kunde inte njuta av den vackra skogsrundan till fullo, eftersom knät hela tiden malde med en skärande känsla.
Men; sällskapet tog sig runt de 15 kilometrarna till slut med ett medeltempo på 6,31 km/min. Flickan var dock förundrad över att mannen ville:
1) Springa
2) Springa en så lång sträcka eftersom mannen aldrig annars löptränar...
Flickan var dock nöjd med dagens pass, knäskadan till trots.
Sen levde hon lycklig i alla sina löpdagar.
Slut.

Scene of crime. Strax bortanför glesnar mellanrummet mellan spångarna
och kraschen med tillhörande knäskada var ett faktum.

Lyx att få springa mitt i detta. Man blir glad ända in i hjärteroten!

Epilog:
Det var länge sedan jag hade så j-vla ont i knät, men lyckligtvis så är det p g a kraschen och inte något löparknä eller annan knäskada som spökar. Tack vare det onda knät så hann vi stanna vid flertalet ställen och ta in omgivningen som man lätt missar när man t ex cyklar eftersom man då är så koncentrerad på nästa sten, grop eller rot.
Jag är också väldigt glad att jag fick med mig min man ut på löprundan idag, han gillar inte att springa så jag blev mäkta förvånad när han kom med förslaget. Är också nöjd över att tempot var så långsamt som 6,30-fart. Jag har svårt för långsamt, vill gärna tuffa på i mitt eget tempo vilket inte är bra alla gånger - speciellt inte om man ska vänja kroppen vid att vara igång länge.

Har även gjort dagens Jari-pass; 50 tåhävningar som brända utav bara den ända från vaderna upp under skinkorna. Aj, aj, aj. Har även en ordentlig träningsvärk i vristerna efter gårdagens backintervaller på grusväg vilket inte gjorde tåhävningarna lättare.

Imorgon blir det en total vilodag. Ja, bortsett från Jari-passet då.

Att döden dö

MarathonMia skickade mig en utmaning i början av veckan. Jag hade bett om det i ett försök att hålla motivationen uppe. Det var ingen liten grej hon skickade över, jag har skjutit det framför mig hela veckan och gruvat. Så här såg det ut:

Backintervaller:
2*15 s
2*30 s
2*45 s
Joggvila nedför varje intervall.
1 km snabbintervall på platten
2-3 minuter vila.

Detta skulle upprepas 3 gånger.
Jag körde en uppvärmning på dryga 3 km, sen satte jag igång. Första intervallerna var en piece of cake. Det var nog 45 sekundersintervallerna som var jobbigast. Underlaget var väl inte det bästa, en grusväg med lite större stenar och sand. Väldigt ojämnt men å andra sidan så ger det lite extra träning för vristerna kanske? Man får iallafall jobba på lite extra.
Dödsstöten kom iallafall efter sista 45-sekundaren. Då skulle jag alltså köra en tusing i hyfsat tempo. Drog iväg som ett skott, men ridån gick ner efter inte fullt halva sträckan. Jag hittade inte någon platt kilometer, den gick lite upp och ner och när första uppförsknixen kom så gick luften ur mig. Jag trodde jag skulle dö. Ja, inte så dramatiskt kanske men jag tänkte några mörka tankar, såg mig själv maila till coachen för att tala om att såna här tuffa utmaningar inte är för mig.
Men så tänkte jag om och istället för att vika ner mig så tänkte jag att jag helt enkelt skulle göra så gott jag kunde och se då lossnade det!
Totalt fick jag ihop dryga 12 km med uppvärmnings- och nedjogg.

I survived. Den här gången också.

Efter middagen var mannen sugen på att trampa MTB och det tycker jag ju är riktigt skojigt, så jag hängde med. Dessvärre så var det inte min dag där bland stockar och sten; först lyckades jag köra fast med framdäcket i springan mellan två spångar. Jag gjorde en ordentlig vurpa över styret och kraschade som tur var på sidan av spången. Blodvite uppstod på mitt knä och jag kan säga att jag var raskt uppe igen för att känna om knäna hade farit åt fanders så att jag inte skulle kunna springa. Men de klarade sig bra, de blev bara lite ömma.

Inte mycket för världen kanske - men dock blodvite!

När vi sedan har cyklat 12 kilometer går cykelkedjan AV! Bara så där. Som tur var hade jag ju min handyman med mig, så med hjälp av en sten knackade han ihop kedjan igen och jag kunde cykla de sista 3 kilometrarna hem!

Visst är han som en riktig MacGyver?

För att knyta ihop säcken idag så avslutade jag med Jaris styrkeutmaning.  Idag var det 50 ryggresningar på schemat. Det brände bra i ryggslutet men så kommer jag blir stark och rak i ryggen som en fura.

Slutligen; det är väl knappast någon som har missat att Kalmar Triathlon gick av stapeln idag? Jag och mannen har följt några deltagare under dagen; Järnpöjkarna och Cykling min passion och de har gjort en fantastisk insats. Sen att bloggarna är underhållande är ju ett extra stort plus!

Update:

Men fy fasen. Jari måste vara galen. Lär inte kunna skriva här på ett tag eftersom mina armar är bortdomnade...

Det straffar sig...

Tänk att jag häromdagen klagade konstaterade att jag längtar till kall och klar höstluft. Någon däruppe, eller var det nu kan tänkas finnas någon som hörsammar mig, har hört mig. Och tror ni att jag då snörade på mig dojjorna idag för att ta ett pass i den svala luften? Nej.
Jag har simmat 45 minuter idag. Tänkte sedan ta mig ut på ett löppass, men grillad entrecote med potatisgalette och ett gott vin hägrar så jag kommer att nöja mig med bloggvärldens styrkeutmaning a la Jari Ketola, som jag faktiskt har fullföljt varje dag denna vecka. Ja, det är i och för sig bara första veckan ännu men jag tänker banne mig bita i under hösten.
Idag står som bekant dips på schemat. Mannen gjorde sina för en stund sedan och jag tyckte mig ana ett litet leende i mungipan när han var klar och önskade mig lycka till. Jag är klen i armarna. Extra klen i triceps.
Hjälp!

Försök till långpass

+26 grader idag. Inte det ultimata löparvädret om jag får välja. Men idag hade jag bestämt mig för att göra ett försök till långpass, dessa har uteblivit totalt sedan Varvet. Eftersom den längsta sträcka jag sprungit sedan dess ligger på en sisådär 8-9 km så kunde jag inte bränna på med en 20-kilometrare direkt. Så det fick bli en lugn och sansad ökning istället. På med vätskebälte och iväg. Jag svettas sällan när jag springer, men idag rann det både på ryggen och vid pannan. Det var otroligt varmt! Jag vet att man inte får säga det här (man får inte klaga på det fina sommarvädret); men jag längtar till höstlöpningen när luften är klar och solen skiner. Härligt!
Fick ihop totalt 13,7 km där medeltempot låg på 5,15 min/km. Försökte verkligen att hålla nere tempot för att vara ute länge, men jag hade känning av min höft och baksida lår till och från under hela passet så jag vågade inte sakta ner ytterligare. Det är då den där malande/ilande känslan kommer.

Direkt efter löpningen gjorde jag dagens styrka som bestod av 50 utfall. Förra veckan gjorde jag 20 utfall och fick en fin träningsvärk i rumpan. Jag anar att något liknande kommer drabba mig imorgon.

Nöjd med dagens pass - trots värmen!

Resten av dagen har spenderats på ett 60-årskalas. Mycket trevligt och framförallt var det lyxigt att få sätta sig vid dukat bord!

Meine kleine spaghettiarmen

Har precis fullföljt dagens styrkeutmaning; 50 armhävningar.
Pust, stånk å stön. Jag fixade 40, sen fick jag ta en microvila. De 10 sista var tunga. Men nu är de gjorda och armarna känns som babianarmar som släpar i golvet. Är till och med lite jobbigt att skriva på datorn. Säger väl en del om mina armmuskler.
Har lurat med mannen på styrkeutmaningen; han har gjort rumplyft imorse och har kvar sina armhävningar. Det är bra, då kan jag hänga över honom i kväll och räkna högt och ljudligt.

Idag firar jag och mannen bröllopsdag. Han är och cyklar räser och jag gör armhävningar... Mycket kärleksfullt. Vi ska äta middag på Hamnköket ikväll. Efter det hoppas jag hinna med en springtur eftersom det står på schemat idag. Det blir dock inte coachens senaste utmaning, den måste jag ladda för några dagar. Känns som att den måste mogna helt enkelt.

Update:

Det brände som f-n på baksida lår. Men nu är det gjort.

Måndag gör jag ingenting...

Dagens aktivitet höll nästan på gå om intet, eftersom vi har haft besök; ätit och druckit gott och pratat oss igenom hela kvällen. Men så blev jag nyfiken på ett mail som coachen skickat tidigare under dagen, det handlade om en utmaning. Spanade in hennes blogg för en stund sedan och kunde konstatera att:
1) Det var en utmaning som hette duga.
2) Jag vill vara med.
3) Den startar idag (eller igår om man ska vara petnoga med att klockan är efter midnatt...)

Därför kommer jag nu att genomföra 50 rumplyft innan jag borstar tänderna och kryper till kojs.
Jag kommer vara stenhård om 10 veckor!