Trött

Sonen är fortfarande sjuk. Hostar dygnet runt. Det känns som om vi slungats tillbaka till småbarnsåren med alldeles för lite sömn. Enda skillnaden är att man ska orka med att jobba på dagen. Tycker inte att jag gör annat än gäspar på jobbet. Förkylningen är ju förhoppningsvis övergående, men det har varit segdraget.
Detta resulterar i brist på ork och motivation när det gäller träningen. Jag vill bara gå och sova - helst redan efter middagen...
Mannen och jag tog dock en kort runda ikväll; 7,6 km. Vädret var riktigt härligt och det var skönt att komma ut! Planen var egentligen att simma, men det blev så sent att det hade antagligen blivit en stressfaktor och inte ett skönt träningspass. Nu blir det ett snabbt kvällsfika och därefter hägrar (äntligen!) sängen!!

Kort löpning

Idag har det varit full rulle på hemmaplan. Känns som att jag hunnit med mycket, men hade velat hinna ändå mer. Största oket föll från mina axlar när tvättstugan var tömd. Herrejisses, det som görms i snö kommer fram vid tö kanske man kan säga. Det var rena rama fyndhörnan i den stooora klädhögen. Men nu är den ett minne blott och tvättstugan har blivit dubbel så stor.
Bäst idag var att jag hann med en löprunda på förmiddagen. Det blev 6,6 km i väldigt lugn takt. Hade bekymmer med flåset idag också, jag funderar på om sonens baciller har hittat mig utan att jag vet om det ännu? Ska se till att sova ordentligt den här veckan (hur lätt det nu kan vara när man har en liten kille som hostar stup i kvarten) och äta bra så att jag inte åker på en liknande dunderförkylning som han har, den är ruskig.
Efter min löprunda idag så körde jag lite prehabträning för att förebygga löparknä. Tänkte att det är lika bra att dra igång alla såna där små övningar i god tid eftersom det verkar komma nya överraskningar hela tiden. Körde kräftgång med gummisnodd, ett tips från coachen tidigare i år när jag åkte på löparknä. Genom att stärka utsida höft så stärker man även knät, bra va?
Hade även velat hinna med att simma idag, men det får bli till veckan istället. Dygnet har fortfarande inte mer än 24 timmar. Fast även om det hade haft 27 timmar så stänger badhuset kl 15.00 på söndagar iallafall.

Kassa bilder men ni fattar grejen.

Rak rygg och böjda knän, sen traskar jag ett varv åt höger och sen ett åt vänster.

Imorgon hoppas jag hinna med järnladyns spinning & core-pass, dom är riktigt roliga men ack så jobbiga.

Simning

Var iväg till badhuset idag för att köra några längder crawl. Döm om min förvåning när jag satte mig i bilen; det snöade. Visserligen snöblandat regn, men nu är det nog inte långt kvar innan det är alldeles vitt ute.
Det blev ca 70 längder crawl, men det gick lite tyngre idag. Tyckte att andningen var jobbig och det kändes som att pulsen drog iväg rejält med en gång. Det var nog först i slutet som jag tyckte att jag fick in något slags flyt i både andning och armtag. Hade även tänkt springa mina 6 km, men just nu lockar värmen och myset inomhus alldeles för mycket.

Hemmaträning

Det har varit lite körigt att få ihop träningen den här veckan. Sonen är fortfarande sjuk så jag och mannen har turats om att vara hemma. Samtidigt är det ett väldigt högt tempo på jobbet plus att dotterns klass hade halloween-disco igår, där vi är klassföräldrar och därför behövde baka en massa fika till föräldrar och barn. Vi agerade även dj:s och satte ihop en lagom poppig spellista på Spotify. Som sagt, det har inte blivit mycket tid till träning...
Men ikväll tog jag mig tid. Jag blev lite sen hem från jobbet, så medans mannen lagade en fantastiskt god middag bestående av bland annat lax och musslor så satte jag mig på trainern och cyklade i 45 minuter. Fördelen med träning hemmavid är att man sparar tid, nackdelen är att det inte känns så socialt; inga människor att titta på och ingen peppande instruktör. Det gick bra iallafall, jag försökte köra lite intervaller, backe och tempo. Svetten sprutade och jag var väldigt nöjd efteråt! Nu hoppas jag få in lite träning under helgen.

Besök hos el doktore

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dagens besök till farbror ortopeden. Det blev varken bra eller dåligt. Han kunde inte hitta vad höftproblemet beror på. I och för sig är ju det bra, för då kanske det inte är så farligt? Men å andra sidan kommer jag att få dras med detta ett tag framöver. Det går ju att springa så det är  ingen större kris, men ska jag ge mig på lite längre distanser så är det ju inte så där jättemysigt med en gnagande känsla i höftbenet.
Planen är nu att öka distanserna sakta men säkert så att hela kroppen hänger med (läs fötterna). Sakta men säkert innebär följande; denna vecka 6 km löpning varannan dag. Nästa vecka 7 km löpning varannan dag. Och så vidare - ni fattar upplägget. När jag kommer upp i längre distanser kring 20 km är tanken att jag ska träffa sjukgymnasten och ortopeden igen i direkt anslutning till avslutat löppass. De ska då se om det går att lokalisera exakt var i höften smärtan sitter. Det gick nämligen inte att framkalla smärtan genom att vrida och vända i benet, hur mycket han än försökte. Så då får det bli plan B.
Blev därmed 6,6 km löpning i lugn takt tillsammans med mannen ikväll. Vädret var faktiskt riktigt mysigt, det blåste ordentligt och regnet piskade så att vi trodde det var hagelkorn där ett tag. Men efter halva rundan vände vi och fick medvind, då var det riktigt härligt springväder!

Sonen ligger däckad i feber och rejäl hosta. Får se om jag klarar mig undan, eller om bacillerna redan ligger och lurar i kroppen. Jag hoppas att jag slipper denna omgång...

Vila

Idag har jag vilodag. Som om jag inte haft det den senaste tiden, moahahaha. Nåväl. Kroppen har varit lite lagom trött efter gårdagens chock. Däremot inte så farlig träningsvärk som jag befarade. Värst i nacken (!) av alla ställen. Är lur att det kommer av simningen.
Dagen har ägnats åt konferens som det heter. Eller på rikssvenska; ett jääääättelångt planeringsmöte som tog hela dagen. Det passade mig bra. För det blev mycket sitta och mycket äta och fika. Vilken återhämtningsdag va?! Vi gick en promenad i det fina höstvädret, tog väl en halvtimme lite drygt. Så underbart!
Imorgon har jag ett besök till farbror ortopeden. Ser fram emot att bli besiktigad och få (förhoppningsvis) en diagnos på min höft.

Super-duper-dag!

Det har gått många dagar utan någon träning överhuvudtaget (kort pass på träningscykel räknas inte, även om många bäckar små...). Anledningarna har varit tidsbrist och brist på motivation till att göra något åt tidsbristen. Så dag efter dag har passerat. Men så blev det söndag och då tog jag igen lite av det jag missat.

Var iväg till badhuset idag. Medan barnen åkte vattenrutschkana och lekte för fulla muggar så simmade jag och mannen. Jag crawlade 84 längder; varvade 10 vanliga, 10 med flytdolme och 10 med paddlar och så vidare. Det gick rätt bra, det var skönt i bassängen och trots att det var en del folk så gick omkörningarna bra - de få jag nu gjorde.
Bytte om till springkläder när jag kom hem och gjorde min lilla runda. Fast jag tjuvkörde en dryg kilometer extra; landade in på 5,2 km. Vilket väder, helt underbar dag för löpning. Avundas alla långdistansare en dag som denna! Hur som helst; fötterna kändes helt okej efter min lilla tur.
Sen blev det middag och lite andra vardagsbestyr innan jag slutligen körde 35 min cykling på trainern. Min man har införskaffat en sådan och jag kan ju inte säga att jag tycker att det är kul, men det är helt okej iallafall. Provade att se på True Blood på datorn under tiden, men det blev så långtråkigt så det blev Spotify istället.
Så jag har gjort ett litet mini-triathlon, om än med ordentlig vilotid mellan varje gren. Och ska man vara riktigt petig så har jag nog gjort ett quadrathlon (eller kan det heta kvartathlon??), eftersom hela förmiddagen har gått åt till att måla väggar och tak i vårt förråd. Det tog ordentligt i spaghettiarmarna!

Känns inte som att vintern lurar runt hörnet...

Så otroligt vackert - perfekt springväder!

Tack kära fötter för att ni höll, även fast jag tjuvade en kilometer extra.

Nöjd och glad efter simning och löpning!

Sista etappen - herrejisses vad svetten droppade!

Nu ska jag avsluta kvällen med en riktigt mumsig räkmacka och the!

I böljan blå

Det var ett tag sedan jag simmade. Packade därför väskan och begav mig till badhuset som hade kvällsöppet till kl 21,30 ikväll. Det var lugnt och skönt, bara öppet för motionssim vilket innebar att det inte fanns några glada (läs högljudda) barn på plats. De hade även släckt ner så det var riktigt mysigt. Jag fick "trängas" med två andra kvinnor i simbanan, men efter en stund bytte de bana så jag fick simma helt själv. Skönt, då behövde jag inte köra om någon. Om jag måste simma om någon så lär jag vara helt knäckt efteråt - jag har inte farten eller flåset för omkörningar ännu.
Det blev 80 längder totalt och jag satte ett nytt rekord; jag fixade det strax under timmen.

Myskväll mitt i veckan.

Härlig träningskväll!

Gjorde en mini-Lina ikväll:
Körde först ett spinningpass som hette duga med the Ironwoman herself. Herrejisses vad kul det var! Och jobbigt! Svetten sprutade och det brände ordentligt i låren. Allt detta ackompanjerat av Linas hejarop och fina pepp! Trodde att jag skulle trilla av cykeln där ett tag, för att jag var så trött efter ett intervall-set. Men jag överlevde även denna gång och var mycket nöjd efteråt.
Raskt torkade vi av cyklarna, traskade vidare in till ett core-pass med samma fantastiska instruktör. Tungt det med, men det tar sig!
Slutligen bytte jag om till torra kläder, lastade i mina övriga kläder i min dotters lilla ryggsäck som hon var så snäll att låna ut till mig i morse och sen sprang jag den drygt 4 km korta sträckan hem. Det är ju min springdag idag! Och det är fortfarande 4 km som gäller... Men jag är så glad att jag får springa överhuvudtaget!
Och visst, det var lite tungt; det tog ett tag innan löpsteget kändes naturligt - hade säkert sprungit 3 km innan det kändes bra. Sen var det lite irriterande att ha innehållet i säcken skramlandes vid öronen, men jag ides inte stanna och packa om. Däremot satt säcken som en smäck på ryggen och jag inser att jag skulle behöva en egen säck för transportlöpning men det får bli en senare investering.
Nu är jag trött och mer hungrig, dags för kvällsfika!

Möss-tips!

Eftersom min sjukgymnast sagt att jag får springa varannan dag, så kom jag ju på att det var varannan-dagen idag. Svidade därför om till löparstassen vid 21-tiden och drog iväg på min 4-kilometersrunda.
Fort var den över, men skönt var det! Därmot känns det att hösten håller på gå mot sitt slut, det var rätt kyligt. Tog på mig mina vintertights och en lite tjockare långärmad tröja under jackan. Det behövdes, för det blåste rätt kyliga vindar. Pricken över i:et blev mössan som jag införskaffade på Stadium för några veckor sedan. Den är hur skön som helst och det bästa av allt; den har hål på baksidan så att hästsvansen kan dingla på utsidan. Tycker inte att det är så skönt att ha håret kring nacken när jag springer, så det här är ju en perfekt lösning!
Hur som helst så kändes det ganska okej under fötterna, det stramar lite under hålfoten och är lite ömt under ena hälen men iallafall bättre än sist! Hurra:)

Hästsvans-mössan!

Frukostsällskap

Jag hade fint sällskap vid frukosten imorse. Utöver mannen och barnen så fanns även the Ironwoman vid vårat frukostbord. Lina var nämligen med i ett stort reportage i vår morgontidning idag. Kan man bli annat än glad och peppad när man möts av leendet hos denna tjej och läser om hennes träning?

Under skinnet är hon gjord av järn - tro det eller ej!

Ironman på Lanzarote - vad är väl en bal på slottet?

Fick även nöjet att trampa vid hennes sida på spinningpasset i morse. Det var näst intill fullsatt och väldigt svettigt, men kul! Jag tyckte däremot att det kändes tungt i både ben och flås idag. Det är kanske inte så konstigt eftersom träningen sakta men säkert har trappats ned den senaste tiden. Men skam den som ger sig, snart är jag igång igen. Tycker att mina hälar känns lite bättre nu, det är på väg åt rätt håll!

Domen

Känns nästan som att jag har vunnit på lotto! Var till sjukgymnasten idag som konstaterade att jag med största sannolikhet har en lättare inflammation i muskelfästet under hälen. Det är okej att springa om jag springer 3-4 km varannan dag under 2 veckors tid och ifall det känns okej med hälarna under tiden. Har därför varit ut en sväng ikväll - hela 4 km. Wohoo. Det var så skönt! Jag älskar att springa när det är höst. Ikväll var det lätt regn men ändå ganska varmt; +10 grader vilket gjorde att det var ett perfekt löparväder i mitt tycke.

Om en dryg vecka ska jag tillsammans med min sjukgymnast till en ortoped som ska få kika på varför min höft är så risig. Har testat mig fram med snabba intervallpass under en period, för att se om kroppen rätar upp sig och därmed korrigerar höftbekymret. Har kört ett specialprogram för bålmuskulaturen för att få samma effekt som intervallträningen (rakare kropp). Har också vilat kortare perioder eftersom jag dels tappade motivationen men också för att jag slog knät när jag ramlade med cykeln. Inget av ovanstående har hjälpt mig att bli bättre i höften. Därför testar vi nu med ett besök hos herr Ortoped. Jag hoppas att han säger att det bara är att stoppa in en specialsula i dojjan och sen är det klart. Önska kostar ingenting.

Man får vara glad nöjd för det lilla:)

Utmaning på g?

Nästa höst har företaget jag jobbar på ett sommar-SM för alla anställda. Det brukar vara ett vinter-SM och ett sommar-SM. Tidigare har jag kammat hem guldmedaljen i terränglöpning och halvmarathon vilket jag är jätteglad och stolt över.
SM:et innehåller olika grenar förstås, allt ifrån fiske, boule och golf till cykling, löpning och...triathlon. Jag har inte läst någon information om triathlon-tävlingen, men någonstans djupt inom mig är jag riktigt sugen på att testa. Om kroppen bara håller ihop så har jag ganska gott om tid att träna innan det är dags. Som tur är så är det inga Ironman-sträckor det är frågan om...

Kris i kroppen

Nog är det väl ändå själva...
Det verkar som om min kropp har satt sig på tvären helt och hållet. Jag kan köpa att ha någon liten krämpa som ändå är under kontroll; alltså att man har känning/ont men vet att det funkar att springa iallafall. Så är det med mitt höftproblem. Jag vet fortfarande inte vad det beror på, men jag vet att jag kan springa och att kroppen håller trots att det gör ont. (Usch, så där får man inte skriva - man ska ju lyssna på sin kropp och göra alternativ träning om man är skadad. Och det gör jag ju. Också. Men inte så ofta.)
Sen någon gång i mitten av förra veckan så har jag åkt på ytterligare krämpor. Vad sägs om hälproblem? Och inte bara i en häl, utan i två! Bingo! Slå det den som kan. Fast det är värst i den ena foten. Jag lurar på att det är någon slags inflammation och hoppas vid gud att det inte har att göra med någon fettkudde i hälen. Har en bekant som har det bekymret och där snackar vi noll och ingen löpning under en längre period för att komma tillrätta med bekymret.
Jag ska träffa en sjukgymnast på torsdag, så då lär jag få domen. Håller tummarna för att det är något som går att få till inom en hyggligt kort period. Under tiden får jag köra spinning och simma, för det frestar inte så hårt på hälarna.
Ikväll var jag på Linas spinningpass. Bra musik och jobbigt till tusen! Hon har bra upplägg på sina pass och det gillar jag. Sen är hon väldigt duktig på att peppa, när man tror att man inte har någon ork kvar i kroppen så lockar hon fram de där stackars sista krafterna som man inte trodde fanns.
Efter spinningen följde ett corepass som också var jobbigt, men ack så bra för spaghettikroppen!