söndag 9 september 2012

Långpanna

Med knappt tre veckor kvar till Lidingöloppet så behöver jag trycka på löpningen en del. Jag behöver få till lite längre pass, eller egentligen mycket längre pass, och en hel del terräng. Och det blir givetvis en skör balansgång eftersom jag inte vill dra på mig någon skada på den korta tiden.
Idag blev det 17,3 km. Inte terräng utan vanlig, hederlig asfalt. Kunde ana löparknät svagt vid ca 7 kilometer, men det försvann och blev ingenting mer. Känns så otroligt härligt att det gick vägen!

Avslutade passet med lite hopprep. Jag tror stenhårt på rephoppningen, både för att stärka benen men också lite för flåset.

Jag blir full i skratt åt min mästerfotograf...

2 kommentarer:

  1. Bra! Det lustiga är att mitt löparknä 2010 ALLTID gav mig en känning vid... 7 km. En magisk gräns för ett löparknä?

    Bra längd på passet och snyggt avslut med rep, det är grymt för vaderna och framfotalöpningssteget! (tycker jag :)

    kör hårt! /c-m.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Önskar jag kunde hålla med dig, men det har uppstått vid diverse olika kilometerantal:(
      Men nu, peppar peppar, verkar det hålla! Säkerligen hopprepets förtjänst;)

      Radera