Kort och effektivt

Ibland får man till det, även om tiden känns knapp.
Idag är det sonens födelsedag och all min vakna tid som jag inte har spenderat på jobbet, vill jag spendera tillsammans med honom. Det blir inte mycket tid. Därför fanns inte träning på kartan idag, trots att kroppen både kunde tänka sig att simma, cykla eller springa.
Men när sonen var nattad och kroppen fortfarande ville aktiveras, kom jag på att jag har Nike´s Training-app som är kort men effektiv. Diverse blandade övningar med hantlar, boll, kettlebell och den egna kroppen i egen hög person.

30 minuter där övningarna blandades om vartannat avverkades rätt fort med svetten rinnandes så att jag var tvungen att öppna altandörren. Lätt öm i kroppen men väldigt nöjd med mig själv och full av ny energi gav jag mig senare i kast med att slutföra en arbetsuppgift till jobbet imorgon. Alltså känner jag mig  effektiv i dubbel bemärkelse.
Hela den här veckan samt kommande vecka känns övermäktig när det kommer till jobb och fritid. Jag vet att jag kommer att få ihop det, men det skulle vara skönt att göra det med en bra känsla i kroppen istället för en rejält stressad. Känns som en favorit i repris från förra året, vid samma tidpunkt...

Får man den där magen på köpet tro?

Svettigt och kul, kan varmt rekommenderas!

Ordningen återställd

Så är ordningen återställd när det gäller datorn. Den är tillbaka och återställd, förhoppningsvis till vad den var innan the big bang. För egen del är ordningen inte riktigt återställd; det har blivit lite träning de här senaste veckorna. Jag har gått på min vattenlöpning 2 gånger per vecka, men denna vecka blev det bara en gång. Ingen löpning på hela veckan, förrän idag. Cykling har jag fått till, men inga mängder.

Det blev en tur i torsdags på 3,5 mil och igår blev det en lite längre tur på 7,5 mil, till största delen i motvind. Men det är väl det som ger extra träning?
Snart är det Vätternrundan. 30 mil är lååååångt.

Stannade i Avan och skalade av lite kläder, det var
riktigt varmt!

Mannen lyckades ta en bild i farten. Jag hade nog sjå
att hålla i mig, det gick fort!

Ett led i rehaben av mitt löparknä har varit att investera i ett par nya löparskor. Jag passade därför på att göra en fotanalys i Asic´s monter under Göteborgsvarvet för att se vilket utlåtande jag skulle få.

Enligt killen som jobbade där så har jag ett mer neutralt steg än pronation och han rekommenderade Asic's Cumulus.

Nästa dag traskade jag in på Löplabbet, där sa de också att jag hade ett rätt så neutralt steg med lite pronation på höger fot. Tjejen där tyckte att jag skulle testa en helt annan sko än Asic's. Hon rekommenderade Saucony Guide 5.

Sagt och gjort. Jag har därför beställt ett par Saucony-dojjor och idag blev det en premiärtur.

Jag är inte jätteimponerad. Tydligen ska det vara ett lägre häl-till-tå-drop på dessa, mot för "vanliga" skor, vilket ska underlätta framfotalöpning och spara på knän och rygg. Ja, jag är ingen framfotslöpare, så jag vet inte jag... Tycker inte att den är lika skön som mina Kayanos, men jag antar att jag måste ge den några chanser till innan jag fäller en avgörande dom.

Fula. Men yta är inte allt sägs det.

Dagens löptur på 8 km gick väl si sådär. Fasen vad jag har fått dålig kondis. Känns som om den rinner av mig. Men slarvar man med löpningen så kan man inte räkna med annat.

Skärpning!

Skönt att springa, om än så kort. Löpningen ligger mig
varmast om hjärtat!

Inga bilder...

...men iallafall något enstaka inlägg blir det i avsaknad av dator. Det ser ut att bli en segdragen historia det här med datakraschen, jag antar att jag måste hitta alternativa lösningar om jag ska få in några bilder på bloggen. Gårdagens träning blev 2 mils cykling på trainern. Fick känning i knät vid 17 km men tjurade tills jag nått mitt mål, ingen bra taktik - jag vet. Idag blev det vattenlöpning igen och nu sitter tekniken rätt bra. 15 intervaller och nedjogg. Kvällen har spenderats med trevliga grannar så min tänkta löptur uteblev. Kan däremot stoltsera med att jag i veckan har tagit tag i det här med coreträning igen. Lite gott och blandat-övningar på hemmaplan resulterade i en härlig 2-dagars träningsvärk! Imorgon ska jag på't igen!

Datakrasch

Det är rätt tyst här på bloggen. Anledningen är datakrasch. Får se hur lång tid det tar att få till, OM det går att få till... Under tiden tränar jag på, igår hade jag mitt första löppass utan känning i knät, HURRA! Det går sakta framåt! Idag vattenlöpning och träff med sjukgymnasten som konstaterade att knät kändes bättre när han undersökte det. Jag får härmed utöka löpningen till 3 pass a' 40 minuter per vecka. Vattenlöpningen tar sig, jag känner att tekniken sitter bättre nu.

Göteborgsvarvet

I helgen går Göteborgsvarvet av stapeln och jag står inte på startlinjen. Istället står jag på sidan om och hejar fram mannen som ska springa sitt premiärVarv. Jag kommer antagligen bli helt boostad på löpning när jag får titta på alla grymma löpare och insupa atmosfären, samtidigt som det kommer finnas en sorgsen känsla i ett litet hörn av hjärtat eftersom jag inte kan vara med.
Men; det kommer fler lopp - det är inte hela världen. Huvudsaken är att jag blir bra i knät och lär mig hur jag ska göra för att undvika att hamna här en tredje gång...

Mera vattenlöpning

Kidsen har varit hemma från skolan idag eftersom de är krassliga. Någon gång under eftermiddagen hör vi hur det smäller till i sonens fönster. Vi förstod att det var en fågel som kraschat in i fönstret så vi snabbade oss ut för att se hur det gick. Och till våran förvåning så hittar vi den här stackars omtöcknade ugglan:

Inte Magnus Uggla, men kanske Helge?

Den låg på rygg med huvudet under kroppen, det första jag såg var de håriga klorna; hur gulliga som helst. Lyfte upp den och lade den i ett skyddat läge på altanen. Där fick den ligga och krya på sig en stund, sen flög den iväg till närmsta gran där den satt och ugglade resten av kvällen. Sorry, kunde inte låta bli...

Dagens träning blev en repris av gårdagen. Vattenlöpning i 30 minuter, intervaller precis som igår; 70 sekunders löpning och 20 sekunders vila. Sen sitter det en liten filur på min ena axel som talar om för mig att 15 intervaller inte är nog - måste göra några till. Så idag blev det 20 intervaller innan jag avslutade med en lugn nedjogg.

Jonna ställde en fråga i kommentarsfältet tidigare. Blivande triathlet eller Klassikern? Svaret är ja. På båda. Klassikern tog jag beslut om när jag fyllde år eftersom jag fick startplats på både Vansbrosimmet och Vasaloppet, kändes som om det var lika bra när jag ändå ska cykla Vätternrundan.
Men min triathlondebut är också på gång, jag bestämde mig förra veckan. Företaget jag jobbar för anordnar varje år ett internt SM där man kan anmäla sig till olika grenar. Tidigare har det resulterat i guldmedalj på Göteborgsvarvet och terränglöpning som jag är mäkta stolt över.
Så den här gången tänkte jag prova något annat än löpning - det får bli triathlon. Dock långt ifrån några Ironman-distanser:

400 m simning
2 mil cykling
5 km terränglöpning

Jag är nervös redan nu. Hur gör man, vad ska man tänka på? De där växlingarna är det jag tycker känns pirrigast. Tänk om jag blir så långt efter så att jag inte ser hur de andra gör?
Tävlingen går i början av september, det ska bli jättespännande!

Vattenlöpning

På´t igen. Ner i bassängen, uppvärmning och därefter in i jet-streamern för att avverka 15 intervaller; 70 sekunders löpning i högt tempo följt av 20 sekunders vila. Det är trixigt. Försöker hålla reda på armar och ben, tänka på de tips sjukgymnasten gav. Pulsen gick upp ordentligt och det var jobbigt i mitten av passet.
Nedjogg i några minuter, därefter stretch. Nöjd, glad och framförallt: ingen känning i knät.

Kort cykelpass

Brevbäraren var extra snäll med mig idag, för när jag hämtade posten hade han lämnat ett litet vadderat kuvert i min låda. Ingen kunde bli gladare än jag eftersom det här paketet skulle sätta punkt för ett ömmande underrede.

Ja, jag snackar om en ny sadel till cykeln. Det får vara hur det vill, men jag har inte vant mig och jag tycker att det är alldeles förfärligt oskönt när de mer intima delarna domnar bort efter en timmes cykling. My God, hur ska det då inte kännas efter 15 timmars cykling?

Raskt kollade jag in olika alternativ på nätet, läste tillhörande omdömen och sedan var sadeln bara ett klick bort!

Sadeln premiärinvigdes på trainern ikväll. Resultatet? Ett icke-ömmande underrede!

Däremot var den här sadeln lite tuffare mot sittbensknölarna, men det kan jag förhoppningsvis vänja mig med!

Knappt någon sadel alls...

Vad som däremot inte framgick på bilden var att sadeln är vit OCH rosa! Typiskt bara för att det är en tjejsadel...

Min cykel börjar likna något från 80-talet; vit, ljusblå och rosa.

Ett par benvärmare på det så...

Sabla väder!

Det hör väl till äldre människor det här med att prata om vädret? Men eftersom jag har blivit äldre så hör jag till den kategorin och därmed kan jag ondgöra mig åt helgens sabla vinterväder. Fasen, här hade jag tänkt att få cykla en liten sväng men det var bara att glömma. Synen som mötte mig när jag drog upp persiennerna på lördag morgon var mindre kul; det var full vinter igen. Det snöade hela dagen! Det snöade till och med på snedden i och med att det blåste. Fi fasiken.
Ingen träning blev det heller, dagen ägnades mest åt att skjutsa barnen till diverse olika kalas med tillhörande presentinköp. På kvällen blev det kalas för egen del också då syster fyllde år. Jättemysigt med god mat, gott vin och champagne - och det trevliga sällskapet så klart!

Idag fick jag ta igen lite av gårdagens uteblivna träning. 100 längder sim och 6,7 km löpning. Tyvärr var det lite mer folk i bassängen idag så jag fick inget ordentligt flyt i simningen. Hade även dåligt flås.
Avslutade simpasset med en repris av förra helgens fikastopp, det blev lunch och fika på café Hägnan. Gott!

Laddar med ny energi!

Löpningen gick bättre än förväntat. Knät kändes av lite i början, men gav sig efter en stund. Försökte springa mer på framfoten för att hålla undan eventuell smärta, lätt var det inte. Formen är långt ifrån densamma som vid den här tiden förra året och det gör mig lite frustrerad.
Imorgon blir det vattenlöpning igen!

Vattenlöpning

Besök hos sjukgymnasten igen, denna gång för att köra vattenlöpning.
På med en wetvest och ner i plurret. Tekniken var grymt svår. Att försöka ha ett löpsteg som inte blir vattentramp eller cykelrörelse var minsann inte lätt. Samtidigt köra sprinterrörelse med armarna i hög frekvens. Fick ha tungan rätt i mun och full fokus för att få till det.
30 minuters löpning mot en jetström gjorde sitt, jag var hungrig som en varg när passet var slut - trots att jag ätit lunch alldeles innan!
Två pass vattenlöpning är inbokade till veckan, utöver det får jag springa 2 pass på land samt cykla och simma lite däremellan. Känns som en överkomlig plan.
Och knät då? Ja det trilskas, tackar som frågar.

Det kom en present...

Kära Linda!

Eftersom du haft det så tungt och motigt med din löpning den sista tiden, så skickar jag här en liten uppmuntrande present till dig. Hoppas ditt löparknä snart är ett minne blott och att du snart kan springa för glatta livet!

Hälsningar från "Givmild"

Garmin 910xt - nu på en hand nära mig:)

Snabbsim

Man kan ju av rubriken att döma tro att jag har blivit riktigt vass på att simma. Men nej, det är inte det jag syftar på. Dagens träningspass blev ett simpass , men eftersom kidsen var med så fick det bli ett kort pass - inget långnötande här inte! Körde en 35-minutare, bättre det än inget alls. En del folk i simbanan som gjorde det svårt att få in något flyt. Nu längtar jag tills mitt knä är bra igen så att jag får springa obehindrat!!

Cykelpremiär!

Lugn och skön 1:a maj bjöd på både mys med familjen och träning.

Var iväg med familjen till Hägnan i Kyrkbyn för att fika på Café Fägnan. Mycket fika att välja på, fräscht och mysigt. Wienerbröd och kaffe funkade bra som uppladdning innan dagens cykelpremiär!

Hägnan, ännu mysigare på sommaren!

Efter gårdagens löpning, som inte riktigt gick som jag ville, hade jag bestämt mig för att ta en vilodag idag för knäets skull. Men så undrade mannen om vi inte skulle fara ut en kort cykelsväng när det ändå var så fint väder. Och ja; jag var inte svårövertalad.

Kände mig skraj i början, men det avtog allt eftersom vi lade kilometrarna efter oss. Känner mig osäker när bilarna stryker förbi tätt intill och när det är långa sprickor i asfalten, tänk om jag skulle råka fastna med framhjulet i en sån... 

Härlig början med medvind ända bort till Sunderbyns sjukhus men där tog det slut. Motvind hela vägen hem; mot Kyrkbyn, Rutvik, Porsön och hem igen. Men vad är väl motvind, det är ju bara lite luft...

Spana in benvärmarna som jag korvat ihop utanpå
cykelskorna. Allt för att inte frysa.

Fick ihop 3 mil totalt och det var så himla kul! Vätternrundan känns avlägsen men inte lika hotfull. Det finns hopp om livet!