Tänkvärda ord

Läste inlägget min coach skrivit i sin blogg idag. Inlägget handlade om vilken betydelse bekräftelse har och hur enkelt det är att ge detta i positiv form till sin omgivning. Så kloka ord! Och visst är det så, att man alltid kan bli bättre på att ge bekräftelse och uppmuntran till dem i sin omgivning. Detta är något jag ska ta med mig in i det nya året. Som så mycket annat. Jag ska inte ge några nyårslöften, däremot ska jag försöka sträva efter att uppnå vissa mål som rör min träning och ett helhetstänk när det gäller balansen i livet; familj, träning, arbete, vänner och fritid (som idag egentligen bara består av den tid jag lägger på löpningen).  Kan tyckas enkelt, men jag vet att när stressen över att försöka få ihop vardagen knackar på så är det inte alltid så enkelt. Vi får se hur det blir, i tanken känns det ganska lätt...

Idag blev det ett jätteskönt löppass på 12,5 km. Jag avslutade passet med att köra 3 rundor snöpulsning i lekparken. Fy f-n vad jobbigt det är! Kändes som om jag klafsade fram när jag joggade hemåt efter avslutade intervaller. Men jag är supernöjd, kroppen fick sig en genomkörare. På kuppen har jag insett att jag hittills varit en bekvämlighets-löpare. Vad har utmaningarna bestått av? Något pass med backintervaller och något med fartlek. Idag kände jag att jag behöver utmana kroppen lite mer. Jag kan bli trött av ett löppass, men jag vill känna lite jävlar-anamma och köra slut på kroppen ibland. Det gör jag sällan.
Men, det ska bli ändring på det nu. Visst ska jag följa coachens träningsschema - absolut, men jag ska verkligen försöka pressa mig till det yttersta i "de jobbigare" passen. Så att jag känner att jag lever:)

Dagens pass:
Distans: 12,5 km
Tid: 1,11,31
Medeltempo: 5,43 min/km

Kallaste dagen

Idag visade termometern på -29 grader. Blev givetvis ingen löpning och inte heller någon längdskidåkning. Har istället pumpat gym-bollen och kört diverse olika övningar för att stärka upp min spaghettikropp. Tycker att det är småtråkigt med styrkeövningar, men är väääldigt nöjd när jag är klar.
Hoppas nu på varmare väder imorgon, så jag får snöra på mig mina Icebugs!

Off road

Har inte följt mitt träningsprogram till punkt och pricka den sista tiden p g a alla förkylningar och ryggontet. Denna vecka är en s k intensivvecka och idag skulle jag egentligen ha kört intervaller; 8*400 m. Men så blev det inte. Jag körde istället ett fartlekspass bara för att jag tycker att det är roligt. Inledde med 2 km uppvärmning och därefter 30 minuters fartlek. Det var riktigt skoj till en början, men i slutet av passet blev kroppen trött och det var tungt att motivera sig till de olika tempohöjningarna. Men, jag gjorde så gott det gick och var så himla nöjd när passet var över!
Imorgon står styrka på schemat, så jag ska göra en ordentlig genomkörare. Tyvärr har kylan smugit sig in under kvällen och det verkar som att den ska hålla sitt grepp en vecka framöver. Jag kommer trotsa den tack vare min Airtrim, men det är ändå motigt när termometern kryper ner under -20-strecket.
Jag och min syster har planerat in ett längdskidåkningspass på torsdag, vi får se hur det blir med det. Annars blir det någon form av alternativ träning eller löpbandsträning de kommande dagarna, jag är ordentligt taggad att träna och komma i bra form nu!

Dagens pass:
Distans: 7,13 km
Tid: 38,35 min
Medeltempo: 5,24 min/km

Smygträning

Idag har jag spenderat dagen i pulkbacken samt på skridskobanan i lekparken. Konstaterar att även om det inte blev något regelrätt löppass så fixade jag lite konditionsträning i allafall. Man ska inte förakta pulkbacksträning; att kuta uppför pulkbacken ett antal gånger kan också ses som backträning. Det är vad jag har gjort idag.
Vidare till skridskobanan. Jag äger ett par skridskor från högstadietiden. Ett par vita med taggar därfram, s k konståkningsskridskor. Ja; jag kan fortfarande få på dem på fötterna, men smärtan som uppstår är inte att leka med. Därför förblir de parkerade ute i bodan. Så, för att hålla värmen på skridskobanan körde jag några varv snöpulsning med höga knälyft. Det var en nära döden-upplevelse. Skulle jag ha haft på mig min Garmin så skulle maxpulsen ha slagit i taket flera gånger om.  Tycker nog att jag kan likna snöpulsningen med ett intervallpass.
Imorgon står längdskidåkning med barnen på schemat och därefter ska jag köra ett fartlekspass.
Nu väntar en soft kväll i soffan tillsammans med familjen.

Värsta julstressen är över!

Allt har gått i hundranittio den sista tiden. Det har varit mycket på jobbet och mycket på fritiden som tyvärr inte har innefattat någon löpträning överhuvudtaget. Min rygg är okej igen och jag inser att jag behöver stärka upp rygg- och höftparti med extra rehab/prohabträning. Bästa coachen har mailat över bilder och beskrivningar på övningar som ska hjälpa mig med detta.

Jag är extremt sugen på att dra igång träningen igen. Var ut ett kortare pass idag, det var så otroligt skönt trots att termometerna visade på -18,9 grader! Min Airtrim är helt fantastisk, känner mig hur fräsch som helst i halsen efter avslutat pass. Däremot gäller det att skynda långsamt nu så att jag inte blir för ivrig och torskar dit på ryggont igen. Har tänkt att lägga in lite längdskidåkning i mitt träningsschema, det är hyggligt konditionskrävande samtidigt som det är skonsamt för kroppen. Tyvärr har jag taskig teknik trots att jag är uppvuxen i en familj där samtliga familjemedlemmar utom jag åkt längdskidor i alla år, men jag såg att Petra lagt ut ett klipp från YouTube där Elin Ek (Vasaloppsvinnare) går igenom de olika teknikerna i längdskidåkning. Helt suveränt! Ska även be min syster att åka med mig och visa mig lite tips och trix, hon är jätteduktig!

Dagens pass:

Distans: 7,03 km

Tid: 36,24 min

Medeltempo: 5,10 min/km

Gammelkroppen säger ifrån

Igår vaknade jag med lite känning i ryggslutet. Tänkte inte så mycket på det, mer än att det var lite vanlig hederlig träningsvärk från passet i förrgår. Tyvärr blev det värre framåt dagen och på kvällen var jag riktigt risig, kunde bara sova på ena sidan inatt. Inte var det bättre när jag vaknade imorse, så jag bestämde mig raskt för att ringa min kiropraktor. Som tur var hade hon en tid under eftermiddagen idag.
Sagt och gjort, jag träffade Monica som har knäckt mig på längden och tvären samt tryckt på ett antal triggerpunkter på min kropp. Jag vet inte ännu om det har hjälpt mig, tycker fortfarande att det känns risigt i ryggslutet men det kan vara så att kroppen behöver vila lite efter behandlingen. Jag får inte träna inom 48 timmar, så nu kommer två dagars total vila innan jag kan testa att springa igen.
Lite surt med tanke på att det just nu är -2 grader ute. Snöstorm i och för sig, men dock varmare än på länge. Men jag bidar min tid och hoppas på underverk så att jag är redo för ett löppass på lördag.
Och ja; visst har jag klagat hos coachen. Lite synd är det ju om mig, det tycker jag nog.
Min kiropraktor säger att det är så här när man närmar sig 40-strecket. Kroppen börjar säga ifrån.
Jag förstår då rakt inte vad hon pratar om, jag är ju trots allt bara 20. Åtminstone i knoppen;)

Jag har trotsat Kung Bore!

Idag har vi haft den kallaste dagen hittills i vinter, termometern stod på -23 grader när jag for till jobbet imorse. Trodde nästan att min löprunda skulle frysa inne idag, men som tur var så kröp kvicksilvret upp till -20 och tack vare min nya kompis Airtrim så kunde jag genomföra ett kortare pass ikväll.

Masken är verkligen helt suverän! Den täcker större delen av ansiktet så jag behöver inte frysa om kinder, näsa eller haka när jag springer.

Passet idag gick helt okej, visst känns det i flåset att jag har varit still under två veckor men det kan jag köpa. Jag fick tips från coachen igår och det var att se till att äta mycket frukt, grönsaker, nötter osv för att bygga upp immunförsvaret. Helst också äta direkt efter avslutat pass; jag käkar alltid men det kan ta lite tid för mig innan jag har strechat, duschat osv. Därför såg jag till att gå direkt till kylskåpet när jag kom hem; jag stoppade i mig Kesella, hallon och 1 apelsin. Sen körde jag lite styrka, stretch, duschade och nu ska jag äta kvällsfika om en liten stund. Efter det ska jag gå och lägga mig direkt så jag får ordentligt med sömn.

Vågar inte ta ut något i förskott, men det känns som om jag är på gång igen.... Yihaaa:-)

Dagens pass:
Distans: 6,08 km
Tid: 31,09
Medeltempo: 5,07 min/km

Fick ett bakslag i förkylningen; två dagar efter mitt senaste löppass så vaknade jag med känningar i öron och hals igen. Snacka om att dra ur proppen, jag tappade motivationen totalt. På jobbet går alla runt och hostar och snörvlar så jag insåg med ens att den här vintern kommer att bli en riktig utmaning när det gäller att hålla sig frisk.
Har alltså sprungit 1 pass på 14 dagar och kännt stress över alla pass som bara passerat på papper och inte i löpsteg. Men jag vilade, vilade och vilade ända tills idag och nu känner jag att kroppen är återhämtad. Har nu, med alla förkylningsturer i färskt minne, införskaffat en Airtrim för att underlätta mina löppass i vinterkylan.
Ikväll skulle den provköras för första gången. Stötte på 2 personer under löprundan; den ena stirrade men fortsatte sin promenad men den andra, en liten pensionärsdam, stannade och stirrade ända tills jag hade försvunnit ur sikte. Stackarn, där kommer jag lufsandes i mörkret och ser ut som värsta Darth Vader, eller någon ännu läskigare som typ Jason från Fredag den 13:e-filmerna. Hon trodde säkert att jag skulle attackera henne.
Men oavsett hur det såg ut så funkade masken superbra! Luften var behaglig att andas. Den enda bekymret, om man nu ska hitta något negativ, är att jag är en sån där löpare som snorar när jag springer och det var lite snorigt där inne i masken. Så vid tre tillfällen var jag tvungen att dra ned den för att få spotta och fräsa. Men annars var den helt suverän. Efter passet kände jag mig superfräsch i halsen också, inte lika ansträngd som när man har andats kalluft. Helt klart värd sina 400 spänn och jag kan varmt rekommendera den till er andra som slirar runt i minusgrader, vare sig det är löpning eller längdskidåkning.

Dagens pass:
Distans: 9 km
Tid: 45,43 min
Medeltempo: 5,04 min/km

Dagens löppass i -15 grader funkade klockrent!

Äntligen!

Efter en veckas löpvila p g a förkylning så har jag äntligen fått köra igång igen. Det enda som finns kvar av min förkylning är lite nästäppa och det är ju snabbt avhjälpt med lite nässpray.
Denna vecka har jag enligt schemat en intensivvecka med backintervaller som dagens träning. Men det kändes inte riktigt aktuellt, så jag drog ut på en 9 kilometersrunda istället för att känna hur kroppen kändes. Tyckte ändå att den kändes riktigt hyfsad, flåset var väl det enda som kändes sisådär men jag hade inte räknat med något annat.
Jag fick värsta lyxpasset idag; -2 grader och uppehåll. Tänk, det har snöat hela dagen och precis när jag skulle ut så blev det uppehåll. Det började igen när jag hade ca 2 km kvar av passet, sicken tur va?
Däremot hade de inte hunnit ploga vägarna överallt så det var spårigt och det kommer kännas i benen imorgon!

Dagens pass:
Distans: 8,74 km
Tid: 45,25 min
Medeltempo: 5,11 min/km

Denna dagen intet ett liv

Som jag befarade så fick jag träningsvärk. Och inte så lite heller. Ont igår och minst lika ont idag. Har linkat runt som Quasimodo i jobbets korridorer, det är svårt att tro att löpning ska vara min s k paradgren med tanke på hur ont jag har i lårmusklerna. Min enda tröst har varit att mina kollegor har haft precis lika ont och linkat lika illa, det har blivit många skratt under de här två dagarna.

Tänk att det till slut blev fredag - äntligen. Jag har varit så otroligt trött denna vecka, antagligen på grund av förkylningen. Det har inte blivit ett enda löpsteg sen i söndags och jag känner mig lätt stressad över detta. Imorgon ska jag ta ett lätt pass, inte långt och inte snabbt. Bara så jag får känna hur kroppen känns och för att pigga upp mig själv lite.
Men först får jag hoppas på sovmorgon. Min son är extremt morgonpigg på helgerna, men det kan ju bli som i Triss-reklamen; plötsligt händer det! Hoppet är, som bekant, det sista som överger en.

Klen som kokt spaghetti

Kände mig lite piggare idag så jag valde att åka in på jobbet. Hade bl a lovat mina kollegor att vi skulle gå och träna tillsammans och det ville jag inte ställa in. Vi har ett stillasittande jobb så man får ta alla chanser som bjuds till att röra på kroppen. För några veckor sedan var en sjukgymnast från vår företagshälsovård och föreläste om vikten av att röra på sig under arbetstid när man har ett stillasittande jobb. Enligt en forskningsrapport som hon tagit del av, så spelar det inte någon roll om man motionerar en timme per dag om man sitter 8 timmar på jobbet - risken för hjärtinfarkt är ändå överhängande. Så därför menar hon att det gäller att försöka stå så mycket man kan under dagen, samt hämta vatten/kaffe/te för att få spontana pauser i  arbetet där man samtidigt rör på sig lite.
Mitt mål på jobbet är därför att försöka få mina kollegor att variera sin arbetsställning varje timme. Själv är jag som en duracell-kanin på jobbet; springer hit och dit, fram och tillbaka, så jag oroar mig inte så mycket för egen del...
Träningspasset idag blev Functional Moves. Har inte testat det tidigare, men jag tyckte att namnet lät liksom lite mjukt och bra när jag bokade det. Det var det inte. Mina ben skakade under passets gång och efteråt hade jag svårighet att ta mig nedför trappan på gymet. Trots en del löpträning under de senaste åren så kändes mina ben som två överkokta spaghettis. Som om jag aldrig hade rört på dem överhuvudtaget. Usch. Och därtill min förkylning som gjorde att jag svettades och stånkade som aldrig förr.
Kan inte skryta med att jag kände mig stark och smidig.

Så jag kom till insikt om en sak; jag får inte slarva med coachens styrkepass. Roligt är det inte, men det är absolut inte kul att känna sig som en klenis heller så nu blir det skärpning. I det långa loppet hjälper det ju mig att bli en starkare löpare. Hur motiverar ni er till att ta tag i styrke-och rehabövningar?

Imorgon står lätt distanspass på schemat, om jag fortfarande känner mig lite smårisig. Känner jag mig pigg så blir det intervaller. Jag anar att det lutar mer åt det första alternativet. Vad jag däremot vet är att jag kommer att ha ont i kroppen när jag vaknar.

Vila-la-la-la.

Känner mig lite, lite piggare idag, men tyvärr inte återställd. Det blir därför en vilodag idag - igen.
Fick svar från coachen igår och jag kunde nog ana vad svaret var redan innan jag läste det. Vila. Det är ju bara det att jag känner mig lite stressad för att jag inte ligger i fas med mitt träningsschema. Men det är sant som hon skriver; om jag inte vilar ordentligt så drar jag bara ut på eländet.
Därför ska jag nu ta det riktigt lugnt i två dagar, käka extra mycket c-vitamin medan kropp och själ får knoga på för att göra mig frisk. Jag hoppas den belönar mig genom att fort bli piggelin igen. Tjänster och gentjänster ni vet.

Somliga straffar gud med detsamma

Man kan ju tycka att jag egentligen tiggde om det. Förkylningskänning och sedan löppass på det. Det har ju gått bra förut. Men bara för att jag offentliggjorde min egen dumhet så fick jag äta upp det.
Vaknade imorse och skulle göra mig redo för jobbet. Men se det ville inte kroppen. Ja, inte knoppen heller för den delen. Så det var bara att styra stegen till soffan istället, där jag har spenderat hela min dag.
Nu har jag förmånen att kunna jobba hemifrån, så det har ju funkat i allafall. Men helst hade jag nog dragit täcket över huvudet och sovit mig igenom dagen.
Lite nöjd är jag ändå att jag hann springa gårdagens pass, på så sätt känner jag mig fortfarande i fas med schemat. Idag är det vilodag så det faller ju väl in om man ska se det från den ljusa sidan. Men så imorgon dyker det upp ett nytt pass och då står intervaller på schemat. Tvåhundringar. Tror inte att jag kommer vara upplagd för det, om inte ett mirakel inträffar under natten. Har konsulterat coachen, vi får se vilka direktiv som kommer.
Och på tal om coachen; jag drog iväg ett klagomail häromdagen för att jag tyckte kroppen kändes tung och eländig. Jag kunde inte ens se att jag skulle förbättra min tid överhuvudtaget nästa år. Jag tyckte rätt och slätt synd om mig själv helt enkelt. Tror att det är det hon skriver om i sitt inlägg idag. Hmm, jag skäms lite. Sorry Mia. Men hon är rackarns bra på att motivera och peppa, den tjejen. Hon kan lirka fram den där jävlar-anamma-andan i mig. Jag är grymt nöjd över att jag fick bli en av de 15 adepter som hon coachar!

Nu är det dags för kvällsfika, samt färskpressad apelsinjuice med riven ingefära för min förkylning. Kanske jag vaknar pigg och kry imorgon.

Förkylt - igen!

Tyckte att det gick lite tungt när jag var ute på min runda igår. Kroppen kändes seg och flåset likaså. Stackars coachen fick direkt ta emot ett mail där jag misströstade och tyckte synd om mig själv. Jag borde kanske ha förstått att det berodde på något, som t ex ännu en förkylning. Vet inte vilken i ordningen under denna höst. Vet inte om det är bra eller dåligt, men den bryter aldrig ut ordentligt så jag blir inte däckad. Jag tror att dessa förkylningar kommer av stress. Så snart jag har haft en minst sagt hektisk vecka på jobbet och får helgledigt, så dyker förkylningen upp som ett brev på posten.
Som tur är så har jag ju bästa Mia som mailade tillbaka och peppade mig till tusen. Så jag struntade i mina förkylningssymptom (kanske inte det allra bästa i alla lägen), kröp i mina träningskläder och kickade igång dagens långsamma distanspass.
Det kändes riktigt bra att springa! Det gick i ett behagligt tempo och jag fokuserade på allt annat än mr Garmin - skönt!
Jag känner mig däremot lite hängig i skrivande stund, men jag ska göra coachens piggelindrink och sen ska jag lägga mig och läsa så att kropp och själ hinner få lite återhämtning.

Dagens pass:
Distans: 13,14 km
Tid: 1,12,50
Medeltempo: 5,32 min/km

Hoppas att ni har haft en riktigt skön 1:a advent!

Coachens piggelindrink.

Solsken i blick

Har slarvat lite i veckan. Inte så att jag har hoppat över något träningspass, utan jag har skjutit lite på dem. Skulle egentligen ha sprungit dagens pass i torsdags, men p g a tjänsteresa så blev det inte av. Skulle då egentligen ha tagit det igår, fredag, men då blev det after work med arbetskollegorna istället. Så då hade jag bara kvar lördagen som alternativ, eftersom nästa träningspass står på schemat imorgon.
Så, på med kläderna och ut med Garmin på bron för satellitsökning och sen iväg.
Vädret idag var ljuvligt, -15 grader och strålande sol. Jag försökte verkligen lapa i mig så mycket sol jag bara kunde under passets gång så att jag ska känna mig pigg. Härligt!
Däremot hade jag klätt på mig alldeles för mycket kläder. Igår blåste det ganska ordentligt, vilket gör att femton minusgrader känns som tjugofem, minst... Tänkte att det skulle vara samma väder idag, men tji fick jag; det hade slutat blåsa. Alltså blev mina 5 tröjor + jacka lite för mycket. Jag hade lätt kunna lämna en ullfrottétröja hemma.
Mitt mål denna vinter är att försöka springa alla pass utomhus, men samtidigt rapporterar de flesta kvällstidningar om att det ska bli den kallaste vintern i mannaminne. Jag hoppas de har fel.
Har funderat på att investera i en Lungplus, men vet inte om den är bra? Har hört både ris och ros om denna, riset består i att man drar ner fukt i lungorna och det låter inte så bra... Rosen är att man kan springa ute, trots flera minusgrader vilket är mitt mål.

Dagens pass i siffror ser ut så här:
Distans: 8,77 km
Tid: 45,11 min
Medeltempo: 5,09 min/km

Kändes tungt i både kropp och flås, men jag sprang om en annan löpare som iofs också var den ende ute:-D Alltid något!

Kort distanspass

Trotsade kylan idag, svidade om till varm träningsoutfit i flera lager och brände av dagens träningspass.

Kände av söndagens långpass i form av träningsvärk i vaderna idag, men det är välkommet för då känns det att man har gett kroppen en omgång. 

Dagens korta distanspass var på blygsamma 6 km vilket passade mig alldeles utmärkt idag eftersom termometern visade -15,3 grader. Men det är ju allt som oftast så att det är som värst innan man beger sig ut, men väl ute brukar det vara riktigt skönt - även om det är bitigt. Så var det idag och det gäller att inte tänka så mycket före, bara göra.

I förrgår skickade coachen lite tips på mellanmål och skrev även lite om vikten att äta järnrik kost. Läste även en artikel för några dagar sedan i vår lokala dagstidning. Det gällde just järnintag för långdistanslöpare; allt som oftast lider de brist på just detta. Nu är jag väl inte någon långdistanslöpare direkt, men jag ska ändå försöka tänka på att peta i mig mer järnrik kost. Om inte annat så blir man väl lite piggare, jag minns just tröttheten vid graviditeterna när jag led av järnbrist. När jag väl fick järntillskott så blev skillnaden som natt och dag.

Har även fått tips på en piggelindrink av MarathonMia och den är riktigt god; hallon, kiwi, mango, färsk apelsinjuice och banan. Supergott och superbra mot både trötthet och förkylningar vill jag tro:)

Dagens pass:

Tid: 30,50 min

Distans: 6,07 km

Medeltempo: 5,05 min/km

Långpass

Idag har jag avklarat veckans långpass. Det skulle ju som sagt ha varit terräng, men det blev inte riktigt så p g a snön. Så istället försökte jag springa på områden där jag vet att det finns bra med backar, även om det inte riktigt blir samma sak.
Det var iallafall jätteskönt att komma ut, jag gillar långsamma pass där jag inte behöver kika så mycket på klockan; det känns befriande att ha ett sådant pass då och då. Däremot har jag lite svårt med det här att hålla ett jämnt tempo när jag ska springa långsamt, jag blir som en hund när jag är på väg tillbaka hem. Tempot stiger av någon konstig anledning. På sätt och vis så är det ju skönt att få lägga in en spurt de sista kilometrarna, att få sträcka ut benen lite. Men det är ju inte det som är tanken med långsam distans?
Är det fler som har samma "bekymmer"?

Dagens pass i siffror:
Tid: 1,40,34 (enligt coachen skulle jag springa i 1,5 timme)
Distans: 17,57 km
Medeltempo: 5:43 min/km

Avslutade med ett styrkepass; armhävningar, benböj, situps, plankan, ryggresningar och musslan. Jag är klen som en kokt spaghetti och tycker därför att styrkepass är lite småtråkigt. Men jag är sååå nöjd när jag har gjort det!

Nu ska jag slappa en stund, har lånat Karin Fossums senaste bok " Döden skall du tåla". Den verkar riktigt bra!

Morgonjogg

Idag skulle det enligt mitt träningsschema varit en vilodag. Så blev icke fallet.
Man kan ju tycka att lördag=sovmorgon vilket jag gladeligen håller med om, men bredvid mig i sängen låg en  yngre, mycket snygg, kille som är extremt morgonpigg så snart det är helg. Och nej; det är inte min man jag talar om utan min 6-årige son. Det slår aldrig fel, på veckodagarna får jag väcka honom varje morgon men så snart det vankas helg så är han pigg som en mört. Så där sprack även coachens direktiv om mer sömn...

Men vad göra, tänkte jag där jag låg. Tja, jag kan ju alltid utmana mig själv med en morgonjogg eftersom jag vet att detta komma skall i schemat om någon vecka. Jag är inte något större fan av morgonjogg, utan springer hellre på eftermiddagen/kvällen om jag får välja.
Gläntade på persiennerna, möttes av en mulen morgon med lätt snöfall. Här gäller det att inte tänka så jag kastade på mig kläderna, drog i mig ett glas vatten och begav mig ut. Och vet ni, det var riktigt skönt trots motvind och småspik i ansiktet!
Spanade lite på klockan efter ett tag och fann till min förvåning att jag höll 4,40-tempo vilket inte kunde kännas i kroppen.
Nu blev det bara dryga 5 km, men jag är nöjd med dagens insats. Imorgon väntar ett långpass i terräng, men här är det för mycket snö för att springa i elljusspåren - de har redan dragit upp skidspår. Så jag ska istället försöka hitta lite backiga områden här i stan, jag har en liten aning om vart jag ska ta vägen. Och tänk; de har lovat en stor sol och 10 minusgrader imorgon:)

Lätt distans

Dagens träning var lätt distanspass 8-10 km, jag landade på 8,79 km vilket jag anser vara godkänt. Det var väldigt skönt att komma ut och röra på kroppen och rensa huvudet efter att ha varit inomhus i två dagar med en krasslig son.
Det var lite varmare ute ikväll; -8 grader - perfekt springväder! Det enda jag möjligen hade kunnat begära var väl den där solen då som jag egentligen skulle ha fångat under dagen idag. Men, men, imorgon är en ny dag med nya möjligheter!

Igår kväll anmälde jag mig till Göteborgsvarvet 2011, ser verkligen fram emot det loppet. Det är så bra stämning, tänk att folk går man ur huse för att heja fram alla glada motionärer och elitlöpare längs med hela banan! Men trots support längs banan så inser jag att jag behöver jobba med den mentala biten under vintern, om jag ska lyckas pressa tiden till en å fyrtifem. Hur jag ska gå till väga vet jag inte riktigt, om någon har ett tips till övers så mottages detta tacksamt!

Fara å färde?

Igår var vi och vaccinerade sonen, han fick sitt 6-årsvaccin; stelkramp, polio osv.
Imorse hade jag en liten kille som var varm, hade ont i huvudet och i magen. Efter en liten stund kräktes han och senare under dagen kräktes han igen.
Reaktion på vaccinet eller magsjuka? Jag vet inte, men jag håller alla tummar och tår för alternativ nr 1, för jag vill inte sinka min träning med en magsjuka. Urk!

Igår kom ett mail från coachen. Hon hade en uppmaning och en utmaning;
1) Ta tillvara på solljuset och se till att få ordentligt med sömn.
Jobbet kräver ju sitt så det kan vara svårt, men jag ska banne mig ut på lunchen åtminstone en kvart för att försöka få lite solsken i blick.
2) Bara äta sötsaker, bullar, godis EN dag i veckan fram till lucia.
Den känns hård. Jag är inte så mycket för godis, fikabröd däremot är väldigt smarrigt. Men har jag fått en utmaning av coachen så rättar jag mig i ledet; härmed blir det bara fika en dag i veckan. Det gäller att välja dag med omsorg:)

Superskor

Så har jag avverkat dagens löppass. Det var ju inte så där jättelockande att ge sig ut i 14 minusgrader och mörker; jag är en rätt frusen person. Men eftersom coachen har skrivit att jag skulle köra 8*400 m intervaller idag, så hade jag inte något val. Skönt när jag vet att det finns någon där som sätter press på mig, även om den största pressen med all sannolikhet kommer från mig själv...

Dagens outfit blev därför 3 par långkalsonger, tre långärmade tröjor samt vintertights och överdragsjacka. Mössa, liten halsduk och sen ett par rejäla skinntumhandskar - jag avskyr att frysa om fingrarna när jag springer. Men handskarna blev lite för mycket helt enkelt; de har ju inte någon andasfunktion direkt så händerna blev blöta, men dock varma och sköna.
Slutligen på med de förmodligen bästa vinterlöparskor man kan ha i sin ägo; Icebug.
Spelar ingen roll om det så skulle vara blå-is ute på vägarna, jag springer hur avslappnat som helst i dem. På vintrarna brukar de dra upp en isväg här i stan och där har jag varit och sprungit med mina superskor - de är fantastiska helt enkelt!

Passet idag gick riktigt bra, jag trodde att det skulle gå tyngre eftersom jag har känt mig hängig i helgen men jag tog det lugnt och det gick vägen! Däremot mötte jag inte en endaste levande själ men jag har iallafall byggt lite pannben som coachen brukar säga!

Superknep?

Idag lade jag ytterligare en vilodag till samlingen p g a att jag inte riktigt känner mig fit for fight.
Coachen har rekommenderat mig att dricka färskpressad apelsinjuice med riven ingefära, vilket jag lydigt har gjort. Vet inte om det är därför jag tycker att jag känner mig liiite piggare idag än igår, eller om det bara är min önskan om att få snöra på mig Icebugsen och dra iväg ut...

Imorgon tror jag dock att jag kommer att bege mig ut på ett litet pass. Schemat säger intervall, vi får se vad kroppen säger.

Förkylt!

Mitt första blogginlägg och det handlar inte om löpning.
Vaknade nämligen i morse med förkylningssymptom; halsont och huvudvärk vilket inte bådade så gott. Har därför haft en riktigt slapp vilodag i soffan för att kurera mig och hoppas vara fit for fight för löpning i början av veckan igen.

Ja, så var det ju det här med löpningen. Jag har ju sprungit en del i mina dagar, men egentligen helt utan bestämda mål och kanske inte heller så bra upplägg på mina löppass. Det har varit mestadels slätlöpning; inga intervaller eller dylikt - det är ju jobbigt....
Men så efter att jag sprungit Göteborgsvarvet i år med en sluttid på 1,49,26 som var ca 30 sek snabbare än min sluttid förra året så kände jag att nä, nu vill jag faktiskt komma under 1 å 45. Hur gör jag?
Jo, jag började plöja löparbloggar och fastnade speciellt för en; MarathonMias. I sin blogg hade hon en liten förfrågan; Vill du bli coachad av mig online? Och ja; där hade jag ju svaret. Om hon nu bara kunde förbarma sig över en norrländsk löpares förfrågan så skulle ju svaret vara biff.
Och tänk; det kunde hon.

Så i denna blogg kommer ni att få läsa om mig och min träning som coach Mia lägger upp åt mig.
Bloggen kommer främst att fungera som en träningsdagbok för mig själv, för att hålla motivationen uppe i jakten på att kapa mina kilometertider till Varvet 2011.