Inte ett träningsliv

Jag är fortfarande förkyld. Inte ett endaste träningstillfälle i sikte.
Full rulle på jobbet däremot, vilket jag tror är en av orsakerna till att jag har så dåligt immunförsvar; jag stressar för mycket. Svårt att göra något åt det, jag försöker vara medveten om det men det räcker inte riktigt.
Denna vecka har det varit ytterligare en tjänsteresa, som också den var supertrevlig. 2011 summerades och i övrigt mycket fokus på 2012.
På kvällen var det återigen dags att spinna lös på dansgolvet och självaste Loreen uppträdde. Vilken pipa den tjejen har!

Jag och Lorran:-D

Eftersom jag inte tränat på ett tag, och faktiskt också slarvat med mina core-övningar, så känner jag att kroppen håller på att säcka ihop. Det blev mycket stillasittande under några dagar denna vecka och det känns i ryggen - ett tydligt tecken på att kroppen inte är så stark längre.
Måste försöka hitta motivationen igen, men när jag inte kan springa eller spinna tappar jag sugen och ids inte ens göra mina små övningar..
To be continued.

Helt otroligt - men sant!

Är nyss hemkommen från en jättetrevlig kick-off i Göteborg där klackisarna fick jobba för högtryck. Peter Settman var vår konferencier under dagen och vi hade förmånen att få lyssna till olika föreläsare som pratade om motivation och målbild. Det har varit dagar fyllda av mycket skratt, god mat och återseende av kollegor som är spridda runtom i landet.

Ronny Peter lockade fram mycket skratt under dagen!

Kvällen var väldigt lyckad - och rolig!

Dag 2 på vår Kick-off hade vi turen att få lyssna till David Svensson, framgångsrik triathlet som kommit 6:a som bäst i Kalmar Triathlon. Det unika med David är att han har genomgått otaliga operationer på grund av en tarmsjukdom och fick slutligen operera bort hela tjocktarmen. Ändå tränar och tävlar han med så fina resultat. Han pratade mycket om motivation och målsättning. Tänk att ha gått igenom så många år av sjukdomar, komplikationer och motgångar och ändå vara så glad och positiv! Kika gärna in på hans sida för mer info!

Triathleten och en wanna-be. Gissa vem som är vem:)

Dessvärre är jag även hemkommen med ytterligare en praktförkylning i bagaget. Det är helt otroligt. Jag hann vara frisk en vecka från den förra förkylningen och då drog jag på mig löparknät. Kände hur denna förkylning smög sig på mig redan på tisdag morgon när jag vaknade och nu har den blommat ut i all sin prakt. Den här gången har jag som tur är inte ont i halsen, men huvud och bihålor är fyllda med bomull och ögonen är irriterade. Tror att varenda kollega hostade och nös, så det hela var antagligen oundvikligt.

Kul var det att komma hem och återse familjen. Fredagen spenderade jag hemma med dottern som nu fått sin beskärda del av vattkopporna. Jag låg i ena soffhörnet och snorade medan hon låg i det andra och kved för att det kliade och för att kroppen värkte. Men mitt i mitt tycka-synd-om-mig-själv-för-att jag-är-sjuk-och-ALDRIG-får-träna-tillstånd så knackar det på dörren. Vem står inte där om inte självaste postis som har ett paket till mig. Genast kände jag mig lite piggare och packade med andakt upp innehållet; ett par nya spinningskor! Hurra, hurra. Dessvärre lär det ta ett tag innan jag får testa dem, men de står på köksbordet här hemma så jag kan påminnas om att det finns ett liv efter denna förkylning!

Längtar till premiärturen på spinningcykeln med dessa!

Nu ska jag kurera mig (alltså vila, äta och dricka bra) så att jag förhoppningsvis kan komma igång till veckan. Jag funderar på att testa yoga, när jag ändå inte kan spinna eller springa. Knät känns inte alls nu, men å andra sidan har jag inte provat att träna med det ännu. Fortsätter stretcha och ska börja så smått med lite övningar som stärker upp rumpa och bål!

Outfiten är packad

Har precis lagt ner de sista prylarna i väskan, imorgon drar jag till Göteborg på sälj-kick-off med jobbet. Det har varit fullt upp på jobbet den senaste tiden, så jag har inte hunnit känna någon större entusiasm över denna lilla nöjestripp men nu när väskan är packad så känns det riktigt spännande!
Ingen träning i sikte på ett tag, om inte ett ivrigt shejkande på discogolvet räknas...

Ibland får dom luftas, festdojjorna. Dock inte lika
sköna som löparskorna:)

Tur i oturen

Tänk att jag ändå har lite tur, mitt i oturen. Mitt löparknä prickade precis in vargavinter-veckan. Med 33 minusgrader hade det inte blivit någon löpning ändå. Det tycker jag ändå känns lite skönt, även om det är en klen tröst. I och för sig sprang jag förra vintern när det var -27, så det rekordet skulle jag vilja slå. Men nej, det hade jag nog antagligen inte gjort ändå även om knät varit bra.
Jag vet att jag hade kunnat simma istället den här veckan, men det har jag inte heller gjort. Även om planen var så. Men kyla och ett minst sagt hektiskt tempo på jobbet har tagit knäcken på motivationen. Orken låg på minuskontot. Jag har istället stretchat och åter stretchat mitt knä. Idag känns det faktiskt lite bättre, har bara haft en vag känning. Igår och i fredags var det riktigt risigt.

Idag tog jag mig i kragen och for iväg till badhuset. På söndagar värmer de upp bassängerna och det var riktigt skönt. Jag trodde i min enfald att det skulle vara lite folk eftersom termometern visade -27, men icke sa Nicke. Det var mycket folk och jag fick inget riktigt flyt i simningen, det handlade mest om att gasa och bromsa. Men; jag satte ett nytt rekord - 90 längder crawl:

20 längder utan "leksaker"
20 längder med flytdolme
20 längder med paddlar
10 längder utan "leksaker"
20 längder med paddlar

Nu ska jag slappa och se film. Veckan som kommer blir rätt hektisk på jobb-fronten, vilket innebär att min träning får stå tillbaka några dagar.

Stretch

Jaa, här händer inget nytt på träningsfronten.
Jag stretchar och stretchar. Än känner jag ingen skillnad, knät är ömt. Känner redan att jag håller på att tappa modet, trots att det inte har gått så många dagar utan träning...
Vad är väl en bal på slottet?