Det tar sig

Har nu kört enligt herr sjukgymnasts program med töjningar och löppass.
Det har inte varit så många löppass, men desto fler töjningar och banne mig; börjar det ändå inte ta sig?
Körde intervaller 8*3 min i förrgår med ståvila där jag skulle töja varje gång. Ingen känning under passet, och INGEN känning igår. Vågar knappt tro att det är sant!
Nu ska jag ut på veckans s k "långpass"; 15 km. Rapport kommer senare.

Skavsår på knät

Idag har jag äntligen träffat en sjukgymnast, som konstaterade löparknä. Ridå ner.
Men sen gick den upp igen då han sa att det var som ett skavsår som gick att få bukt med relativt fort.
Två dagars helvila med en speciell töjövning några gånger per dag och sen ett kort långpass till helgen, 12 km till att börja med. Därefter en dags vila, lite snabbare distanspass, vila och slutligen ett intervallpass - sen trodde han att jag skulle vara på banan igen. Detta parallellt med töj-övningarna ska tydligen göra susen. Så det finns hopp om livet:) Sen har jag ju tappat en del konditionsmässigt de 4 senaste veckorna, men det får jag ta. Kan inte hjälpas, allt går inte som man vill i alla lägen. Bara att tugga i sig.

Sprang 20 km i söndags, vilket gick ganska bra. Fick stanna och stretcha 4 gånger under passets gång, men dagen efter kändes ingenting i knät. Jag blev minst sagt paff! Men sen har det varit lite kärvt när jag suttit stilla länge, så något skit är det ju uppenbarligen.

Nu får vi se hur det utvecklar sig framöver. Jag ser fram emot passet på lördag!

Knäproblem

Har inte varit speciellt aktiv på bloggen den senaste månaden. Detta beror på att jag haft bekymmer med höger knä, lurar om att det är s k "löparknä". Har fått tid hos en sjukgymnast och ska dit nu på torsdag. Muntrare tider har man ju varit med om. Känns som att all tid jag plöjt ner på min vinterträning är förgäves nu när jag knappt har rört mig på 4 veckor.
Men jag försöker streta på, har kört lite olika stretchövningar i hopp om att det på något sätt ska gå tillbaka. Tycker ändå att det känns under kontroll, men det är en del gnissel. Kan lova att stressen inför Varvet är stor. Ena sekunden är allt nattsvart och jag tänker att jag skiter i allt medans jag i nästa sekund tänkter att nu jävlar, jag ska få bukt med detta och göra ett bra lopp. Tiden tickar på och det är inte många veckor kvar nu...

Idag har jag långpass på schemat och jag har blivit rädd för längre distanser eftersom mitt knäbekymmer uppstod efter en intensivveckas träning där långpasset låg på 24 km och knät blev dåligt därefter.
Men idag ska jag testa att springa 18 km för att se om det håller.
Hur som helst har vi fått bara vägar här uppe och motivationen återkommer ju med detta, om än den grusas lite av knät... Men det är ju nu jag kommer ihåg varför löpningen är så kul! Mindre kläder och bättre fäste under skorna. Längtar tills jag får dra på mig korta tights och linne och känna solen i ansiktet:)