Smyg-intervall

Det regnade ordentligt ikväll, men sen blev det uppehåll och då snörade jag på mig springskorna och gav mig ut på en löprunda. Luften var riktigt fräsch och det var +20 grader - ett riktigt skönt springväder med andra ord. Tanken var en kortare runda idag, jag vill inte öka på sträckorna varje gång utan ta det i maklig takt så att kroppen/knät får vänja sig allt eftersom. Jag vill så gärna att det ska hålla nu!

Sprang nere vid "guldkusten" fram och tillbaka. När jag nästan var hemma igen körde jag 7 kortare intervaller där jag ökade farten i ca 100 meter och sen joggade lugnt tillbaka. Jag får egentligen inte köra några intervaller för sjukgymnasten, men jag var så himla sugen på att få känna benen sprätta lite så jag bestämde mig för att tjuvköra idag. Nu ska jag inte göra någon mer tjuvspringning förrän jag träffar honom den 8 augusti. Fick ihop 8 kilometer och är riktigt glad i hjärtat över dagens pass!

Hemma igen blev det lite hopprep och några styrkeövningar innan det var dags för stretch.
Jag känner mig både upprymd och glad över att kanske vara på gång med löpningen igen, men det gäller att skynda långsamt.

Hopp, hopp, hopp. Förhoppningsvis stärker jag knät litegrann!

Återkomst

Det har varit tyst här på bloggen ett tag. Jag har haft semester och i och med detta även tagit semester från bloggandet. Däremot har jag inte tagit semester från träningen, den har pågått om än inte så flitigt som jag hade tänkt. Men det gör inte så mycket, jag kommer igen.

Hur gick då Vansbrosimningen? Jo, den gick rätt så bra. Vi hade exakt samma väderlek som under Vätternrundan; hällande regn men däremot var det varmare. Planen var att crawla hela vägen, men det gick inte alls. Det var nog den största besvikelsen. Jag fick inte till andningen, det var mörkt och folk överallt även om det aldrig uppstod någon packade-som-sillar-känsla. Men jag bröstsimmade mig runt i 3 kilometer på tiden 1,07. Ingen "wow-tid" men jag klarade det och därmed kan jag bocka av sim-momentet i Klassikern.

Målgången i Vansbro.

Nu laddar jag för Lidingöloppet i slutet av september. Löpningen har gått så där i sommar, knät har spökat till och från ända tills för 2 veckor sedan. Lyckan var total i går när jag fixade att springa 1 mil utan att få ont under eller efter passet! 

Har cyklat en del också, det knasigaste passet var när jag och mannen cyklade från Vuollerim upp till Jokkmokk, fikade där och cyklade vidare över Messaure tillbaka till Vuollerim igen. Jag hade grundat med en vanlig frukost, skulle ha behövt en ordentlig och stadig sådan - det sa bara slurp så försvann den ur kroppen. Fikade kaffe och kladdkaka i Jokkmokk, trodde inte att det skulle vara så långt hem som det senare visade sig vara. Jag blev tokhungrig och vi hade inte ens någon energikaka med oss. Orutinerat. Energin dalade och jag var tjurig som ett barn den sista milen. Räknade upp alla tänkbara goda maträtter jag kunde komma på och maken hotade att cykla ifrån mig om jag inte slutade...

Kom runt till slut efter 11,5 mil. Inte en runda jag väljer att göra igen.

Vid Polcirkeln.

Desto roligare tur gjorde jag häromdagen med mannen, grannen samt en australiensare på besök. Vi cyklade via Kyrkbyn, Sunderbyn, Sävast, Boden, Unbyn, Avan, Storheden och hem. När jag fick följa med de stora pojkarna gick det lite fortare, även om jag vet att de höll igen för att jag skulle orka hänga med. Vädret var fint och cyklingen gick bra, det var så himla roligt! 8 mil gick fort med trevligt sällskap!

Sen har jag även passat på att införskaffa ett par rullskidor. Jag vill bli stark i stak-armarna till Vasaloppet så jag passar på att tjuvstarta redan nu. Det var vingligt till en början, men ganska snart fick jag kläm på det hela och spaghettiarmarna har fått sig några rejäla genomkörare.

Jag har extra varma skidpjäxor, ingen höjdare på
sommaren.

Simskada

Tänk, jag har åkt på en liten simskada. En generande liten simskada dessutom. Det handlar inte om några ömma axlar eller ont i nacken. Nej, den här skadan uppkom redan i förrgår, men jag upptäckte den inte förrän igår. Det är ett litet skavsår som kommit av kardborren på våtdräkten, jag hade spänt den lite snett och skadan var ett faktum.
Det roligaste är att det ser ut som ett sugmärke. Det såg värre ut igår, för då var det liksom lite blå-lila-rött! Tänka sig, en 40-årig kvinna med sugmärke på halsen - haha!

Dagens träning blev ett kort simpass på Aronsbadet. Idag var vi många som hittat dit tack vare det vackra vädret, så det blev bara en kortis.
Jag fortsätter att snyta och snörvla, men halsen är bra! Nu är det inte många dagar kvar till Vansbrosimningen - det ska bli riktigt spännande!

Första terränglöpningen

Började dagen på precis samma sätt som igår; simning på Aronsbadet. Idag var det mer folk, men det gick bra att samsas om utrymmet. Det blev 50 längder innan det var dags att kliva upp.

Här hänger jag. Varmt, skönt och lite folk på morgonsidan.

På kvällen blev det en sväng till Ormberget för att köra årets första terrängpass. Tyvärr har de gjort om på Ormberget, så alla mindre spår har blivit stora och breda som E4:an. Den mysiga känslan är delvis försvunnen, men det funkar. Närheten till skogen är fortfarande densamma.
Tuffade på i maklig takt, valde 5,4-spåret samt 2,5-slingan för att undvika alltför mycket backar med hänsyn till knät. Det gick bra, fick känning vid en utförslöpa men det släppte efter en stund. Hoppas, hoppas, hoppas att det är på rätt väg nu!

Inga backintervaller idag, men utsikten är fin!

Avslutade med en stunds rephoppning tillsammans med dottern. Sen blev det lite coreövningar som pricken över i:t.

Mjukstartsmorgon

Imorse kändes halsen bättre, är bara lite öm när jag sväljer. Då är jag nästan återställd och därför kunde jag börja dagen med en riktig mjukstart; vi packade oss iväg till Aronsbadet som har en 25-meters tempererad bassäng. Mellan kl 10-11 har dom en enkom bana för motionssim och där samsades jag och mannen med några pensionärer. Utöver vår lilla motionssimmarskara så var det 2 barnfamiljer. Lugnt och skönt med andra ord.
Simmade 2 kilometer, det var nästan nog så varmt med dräkten på men ska den nu "simmas in" så ska den. Det känns i kroppen att det är lääänge sedan jag simmade. Flåset var också jobbigt, men det kan ju ha att göra med förkylningen.
Kändes väldigt skönt att starta upp dagen på det här sättet, det gör jag gärna om!

Lyxigt med egen bana - utomhus!!

Kanske kommunen vill bygga en 50-meters bana intill?
Tror vi är många som har denna önskan.

Den svaga länken

Det blev ingen simning för min del. Tyvärr var jag den svaga länken i vårat team. Jag valde att hoppa över då vädret var uruselt och jag har förkylning i kroppen. Nej, jag är inte sängliggandes eller har någon feber, endast ont i halsen men jag vill inte riskera något inför nästa helgs simning. Vi hade ett lag; team Six Feet Under, bestående av mig, mannen och kollegan Anders. På grund av mitt beslut fick de ragga upp Anders syster och försöka övertala henne att i sista minuten ta min plats. Vilket hon snällt gjorde! Och se vilket dream-team de skapade; de kammade hem förstaplatsen i företagsutmaningen och fick en vacker glasstatyett. Tyvärr kommer jag att skämmas varje gång jag går förbi den på jobbet, där den ska placeras, eftersom jag vek ner mig i sista stund.
Tycker att det känns töntigt att "skylla ifrån sig" på en förkylning. Känns lite som att man inte pallar trycket. Men så här är läget och mina värderingar den här gången.
Och vad som är nästan lika eländigt; jag kan inte träna något annat heller på grund av min hals. Tycker att jag har fått min beskärda del när det gäller förkylningar det här året. Frustration är bara förnamnet på det jag känner just nu.

Hur som helst så var det kul att titta på start- och målgång på fredagens Midnight Swim. Arrangemanget lämnade däremot mycket att önska, speakern gjorde t ex inte någon lysande insats. Kanske en intervju med Jonas Colting hade varit på sin plats både före och efter loppet?! Och lite intervjuer med andra deltagare, hur de kände före och efter simningen? Kanske lite extra pepp vid målgången för de som faktiskt genomförde en bragdprestation i det kalla vädret? Bara en liten tanke.
Syster gjorde en jättefin insats, simmade på 29 minuter och kom på 2:a-plats på fredagen. Hon tyckte att det gick bra, men att det var svårt att se banan. Detsamma tyckte mannen som simmade igår. Fler bojar efterlystes.

Själv har jag anmält mig till en crawlkurs till hösten. Hoppas jag kommer med!

Här kommer en bunt dåliga foton från fredagen, kanske ni kan kisa lite för att ana konturerna på deltagarna:)

Många tappra själar!

Syster innan start.

Jonas Colting vid mål...

...kom 2:a, slagen av en äldre herre.