Testsim

Kan lugnt säga att jag gruvar för simningen i Luleå Midnight Swim imorgon. Inte för själva simningen, utan mer för kylan.
Var ned till stranden ikväll för att återigen göra ett litet testsim. Denna gång hade jag tagit en åksjuketablett innan, samt lånat mannens öronproppar - allt för att förebygga eventuellt illamående. Och gissa vad? Det funkade. Inget illamående what so ever när jag klev upp.
Däremot var kylan inte att leka med. Helt ärligt vet jag inte om jag fixar att simma 1 500 meter när det är så här kallt. Till råga på allt har jag hunnit bli förkyld, men det är inget som jag tänker låta inverka på mitt beslut. Tänker däremot på hur det blir om jag väljer att simma imorgon, om det förvärrar förkylningen så att jag är risig till Vansbrosimmet nästa helg. Det är det inte värt, jag vill inte riskera min Klassiker nu när jag har fixat Vätternrundan!
Jag tänker bestämma mig imorgon hur jag ska göra. Nu ikväll ska jag in till Norra Hamn för att titta på syster och så Jonas Colting såklart som är kvällens stora affischnamn. Tyvärr har det inte annonserats så mycket om just det...

Det är hälsosamt och stärkande i vattnet?

Styrka

Minst två dagars vila mellan varje löppass, så är planen till en början. Därmed var det inte aktuellt med någon löpning idag. Inte blev det någon cykling heller. Istället drog jag fram hantlarna, kettlebell, basketboll, hopprep och körde ett pass från NTC. Den är förträfflig. Övningarna är nog så jobbiga för mig och när en halvtimme har gått är jag rätt mör i kroppen och svetten rinner.

Idag lade jag in hopprep på uppvärmningen istället för jogg. Känns så fånigt att jogga runt i vårat lilla hus. 

Japp, dotterns långhopprep fick vara med ikväll igen!

Och basketbollen då, vad gör man med den kanske ni undrar? Jo, den används till att göra armhävningar på. En hand på bollen och en i golvet. Jobbigt så det förslår, jag har det nog så kämpigt med de vanliga armhävningarna. Känns nästan lite farligt också, för när jag blir trött vinglar bollen. Kan ju slå ut tänderna om det vill sig illa. Snacka om extremsport!

Ja just ja...

...glömde ju att meddela att Luleå Midnight Swim är nedkortad från 3 kilometer till 1,5 kilometer på lördag. Vattnet är för kallt, endast 13 grader. Lite synd på utmaningen, men jag får ju mitt 3-kilometerslopp helgen därpå i Vansbro. Synd för övriga som är taggade för en rejäl simtur.

Here we go again!

Minns inte när jag sprang sist. Men det känns som om det var länge sedan. Snörade på mig klafs-skorna (herr sjukgymnast säger att jag inte får springa i mina nya snabba förrän till hösten...) och gav mig ut på en 40-minuterssväng.
Träffade sjukgymnasten efter Vättern och hans förslag var att jag skulle köra 2 löppass a' 40 minuter + 3 alternativpass denna vecka och 3 löppass samt 3 alternativpass nästa vecka. Om det funkade bra så skulle jag få öka på träningstiden på löpningen litegrann till vecka tre.
En ringrostig löperska lufsade 40 minuter ikväll. Fick känning i det där jäkla knät vid 4 kilometer, stannade och stretchade för att sedan fortsätta. Gick över men fick ont i en höft istället.
Jag väljer att tolka det som att kroppen gnäller för att den inte har sprungit på ett tag. Punkt.

Gammelkroppen knirrar och knarrar. Tur jag har musik
i lurarna så jag slipper höra eländet:)

När jag kom hem bestämde jag mig för att stärka mina ringrostiga ben med lite hederlig rephoppning. Rock-Tove kör små och stora hopp varvat med sin löpning och Malin Ewerlöf tipsar om spänsthopp för att bygga spänstiga löparben. Så då hakar jag på trenden helt enkelt.

Lånade dotterns långhopprep, virade upp det några varv
på varje hand och sen var det bara till att hoppa.

Ville köra den avancerade stilen genom att hoppa i kors...

...som man gjorde när man var liten. Takterna sitter i
ännu!

Har glömt hur kul det faktiskt är att hoppa hopprep.
Och hur jobbigt!

Kallvattenspremiär

Strax före middagen bestämde jag och mannen oss för att testa våtdräkterna inför kommande simäventyr. Det tog en liten stund att kränga på sig den, men väl på satt den som en smäck! Vi traskade ner till stranden nedanför oss och vadade raskt i. Lite kallt om fötterna, men på kroppen var det helt okej! Nu simmade jag bara i fem minuter och var i 10 minuter totalt, men jag tror inte kylan blir något större problem på Luleå Midnight Swim - ja det skulle vara fötterna då. Dessvärre blev jag hör och häpna åksjuk. Eller snarare sjösjuk. Jag har tyvärr den oturen att bli åksjuk väldigt lätt, men jag hade inte förväntat mig det när jag simmar.

Vet inte om det beror på att jag inte har något att ta sikte på under vattnet, eller om det är som min man tror; att man blir yr när man får kallvatten i öronen, eller kanske som min syster misstänker; att man blir åksjuk av vågorna? Syster var också ute och simmade idag och hon blev också illamående, något hon inte brukar bli i första taget.

Så nu blir mitt mission att testa med åksjukepiller/tuggummi före simning till veckan för att se hur det funkar. Annars får jag helt enkelt bröstsimma mig fram under Midnight Swim och Vansbro. Det tar ju tyvärr lite längre tid...

Nybadad och illamående. Men dräkten är super!!

Rekordcykling!

Jag har inte rört på mig överhuvudtaget sedan Vätternrundan. Men idag var det dags för en runda med Contessan. Hon är riktigt fin, har tvättat och smort upp henne sedan Vättern men hon har som sagt bara fått stå och glänsa i hallen.
Jag och mannen cyklade till Avan och hem. Det var en riktigt fin kväll med sol, lite vind och lite trafik. Vi trampade på ordentligt mot Avan. Jag har hittills inte vågat köra så mycket "tryck-och-dra" eftersom jag är rädd att mitt knä ska paja. Men nu, när jag ser att knät höll efter en 30-milsrunda, så vågade jag faktiskt testa. Vilken skillnad! Även om jag blir trött i benen rätt fort så var det ändå en enorm skillnad och skojigt att orka hänga på i ett lite högre tempo.
Kvällens runda slutade på 4,7 mil och jag satte nytt rekord i snitthastighet; 29,1 km/h. Tror att jag tidigare har haft 26 km/h som rekord. Kul!

Märk väl; bara armar och ben:)
Men överdrag fanns med i cykelväskan...

Vätternrundan 2012 - check!

I did it!!!

Har haft fullt upp hela veckan så bloggen har fått stå tillbaka, men nu kan jag meddela att jag fixade Vätternrundan. Herrejisses, jag gjorde det verkligen och jag är SÅ nöjd! Mitt upplägg var alltifrån bra, jag hade inte ens 30 cykelmil i benen + en ny sadel när jag ställde mig på startlinjen men det gick ändå!
Men det var så långt ifrån en dans på rosor som man bara kan komma.

Startade kl 04:50 på lördag morgon. Somnade kl 23 kvällen innan och steg upp kl 02:00 för att äta frukost och sedan åka buss in till Motala. Vi bodde på ett vandrarhem i Linköping så det tog oss ungefär en halvtimme att åka in. Precis när starten gick så började det regna. Jag frös redan då.
Hade klätt mig alldeles för lite inför det som komma skulle.
+6 grader, ordentliga nordanvindar och hällregn kylde ner mig totalt. Händerna domnade bort, det var stört omöjligt att få upp energikakor eller geléer ur cykelväskan. Skorna förvandlades till swimmingpooler innanför skoskydden och fötterna domnade bort även de. Jag försökte hålla modet uppe genom att peppa mig själv i det tysta.
När jag cyklat 7 mil bestämde jag mig för att bryta, jag frös så mycket att kroppen skakade okontrollerat. Klev av cykeln och ställde mig för att invänta en följebil som kunde plocka upp mig. Ingen bil kom och jag bestämde mig istället för att cykla till närmaste depå för att se om jag kunde åka med någon bil därifrån istället.
När jag kom till Gränna blev jag lotsad in i ett massagetält där det var varmt och skönt. Funktionärerna i tältet bredde ullfiltar om mig och tog av mig skorna, torkade mina fötter med en handduk, tog på mig nya torra strumpor och parkerade mig därefter vid en värmefläkt. Vilka änglar!
Jag var långt ifrån ensam, folk som frös och var nedkylda stod med filtar överallt i tältet. En kille gav mig sin svarta sopsäck som han hade som regn-och vindskydd, han tyckte att jag behövde den bättre och då bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. Om jag bara fick upp värmen under cyklingen så skulle det blir varmt och skönt under sopsäcken. Och det funkade!

Cyklade vidare och strax före Jönköping kom solen äntligen fram! Jag var helt euforisk när jag stannade för att käka köttbullar med mos, killen i bespisningen fick höra hela min story om hur jag tänkt bryta och hur lycklig jag var att jag ändå bestämt mig för att fortsätta! Han skrattade gott, tyckte säkert att jag var på gränsen till hysterisk.
Trampade på runt hela sjön, stannade vid varje depå för att äta något. Det serverades bullar, bananer, saltgurka, blåbärssoppa, energidryck, saft, vatten, kaffe och honungsvatten vid varje depå och jag fyllde på kroppen rejält. I Hjo var det dags för lasagne innan jag trampade vidare.
Tyvärr fick jag trampa själv hela vägen runt. Hade sällskap av en tysk man i ca 6 km, han låg bredvid (och inte framför tyvärr) och pratade innan vi skiljdes åt på en depå.

7 mil från mål började det åska och blixtra rejält och efter det kom regnet igen. Denna gång hade det hunnit bli lite varmare ute och jag hade sparat min svarta sopsäck som jag raskt drog på mig igen.
Kände mig inte trött på hela vägen, säkert tack vare att jag stannade och åt vid varje depå. Det var först när det var 2 mil kvar som jag blev less. Det var rätt många backar i slutet och det kändes som en evighet innan jag tog mig in till Motala. Sista depån vid Medevi cyklade jag förbi, enda depån som jag inte stannade vid. Hade trots den långa sträckan kraft kvar att trycka på lite extra och det gav mig ännu mer energi!
Min sluttid blev 15 timmar och 29 minuter. Effektiv cykeltid var 12,5 timmar.
Jag vill helt klart göra om det, för jag tyckte att det var riktigt kul trots det tuffa början där jag höll på att frysa ihjäl.
Extra kul att få åka buss ner med ett gäng duktiga cyklister som klarade sina mål på sub 10 och sub 8!

Den här veckan har jag vilat kroppen. Den har känts rätt fräsch, lite öm i ett knä (ej löparknät!) och lite träningsvärk i låren. Bästa av allt var att mitt löparknä höll och jag hade inte ont i det på hela tiden! Rumpan känns bra, säkert tack vare den nya sadeln som var riktigt bekväm!
Nu kan jag bocka av första etappen i Klassikern. Om 2,5 veckor väntar Vansbrosimningen.

Starten tidigt på morgonen.

I mål till slut! Vi ses nästa år igen!

Bikefit

Nu har jag gjort vad jag kan för att få en så dräglig Vätternrunda som möjligt på lördag. Utebliven träning går inte att göra så mycket åt vid det här laget, men inställningarna på cykeln går däremot att fixa. Så jag åkte upp till Jorma Metsävainio i Råneå, en man som äger en liten cykelbutik/verkstad mitt ute i ingenting. Och han kan det här med cyklar.
Han ägnade 2,5 timmar åt att få min Contessa fixad efter mina mått. Jorma började med att mäta allehanda kroppsdelar på mig, sedan fick jag göra ett rumpavtryck för att mäta bredden mellan mina sittbensknölar och stå på en specialplatta så att han kunde titta på mina fotvalv.
Därefter konstaterade han att jag behövde en ny sadel (!) som var lite bredare, att jag behövde komma längre bak på cykeln för att få en mer optimal sittställning samt mer kraft i benen och att clipsen på mina cykelskor behövde flyttas någon centimeter.
Allt detta fixade han åt mig, plus att han även justerade mina växlar och skruvade och fixade lite med styret.
Bikefit till det facila priset av 500 riksdaler. Jag tycker inte att det är något att säga om - ett fynd! Vilken service!

Sen var det ju det här med min sadel. Jag beställde en ny för någon månad sedan eftersom jag fick så ont i de lite mer ömtåliga regionerna. Beställde en Selle-sadel, anpassad för kvinnor. Den underlättade enormt, men dessvärre har jag inte känt att jag suttit på mina sittben utan fått ont på helt andra ställen. Trott att det ska vara så, men det fick jag erfara idag att det ska det inte. Sadeln har alltså varit lite för smal för mig, jag har inte suttit på sittbenen överhuvudtaget.
Så nu har jag en ny sadel, som jag inte minns namnet på, men där jag känner att det avlastar på ett helt annat sätt.
Sen är det väl ingen kioskvältare att byta sadel alldeles innan en 30-milatur, men det kan inte hjälpas.

Vi ska bekanta oss på lördag!

Vilken cykelkväll!

Tro det eller ej; ikväll tittade solen äntligen fram och det blev en kalasfin kväll! Knappt någon vind heller, som gjort för en cykeltur med andra ord.
Tror inte att jag kan påverka träningen så mycket så här tätt inpå Vätternrundan, men lite extra nötning i sadeln för rumpans skull kan ju aldrig skada.
Turen gick förbi Storheden, Avan och Unbyn, vidare till Boden, Sävast, Sunderbyn och hem. Fantastiskt vacker kväll där cyklingen gick lätt och kändes rolig!

Kolla vilken kväll!

Inga bara ärmar ännu, men långkalsongerna fick vara kvar
i byrålådan idag!

En kort sväng på 97:an, tur det var lite trafik!

Skrapade ihop totalt 7,5 mil denna underbara kväll! På lördag blir det fyra gånger så långt, jag undrar hur det kommer att kännas?

Blöt cykelrunda

Regnet har öst ner hela dagen. Kan det finnas mer regn än så här? Det borde vara slut snart med tanke på hur mycket det regnade i höstas, hur mycket snö det kom i vintras samt hur mycket det har regnat under våren och början på sommaren.
Har väntat hela dagen på att det kanske skulle bli något längre uppehåll så att jag kunde ta mig ut på ett cykelpass. Men när kvällen kom insåg jag att det kommer inget, så det var bara att kasta sig upp på hojen och köra iallafall.
Även idag hade jag långkalsonger under mina fodrade tights och det behövdes. Hade tyvärr inga regnbyxor, men däremot en regnjacka, så jag var varm och torr på överkroppen medan resten av kroppen var dyngsur. Kände hur det plaskade inne i skorna, tyvärr äger jag inga skoskydd men inser att jag måste införskaffa sådana under veckan eftersom de har lovat REGN under Vätternrundan. Yes. Förstå vilket pannben jag kommer att bygga under denna Vätternrunda. Inte nog med att jag knappt har cyklat något, bortsett från lite spinning tidigare i vintras och några enstaka cykelpass utomhus varav det längsta är 7,5 mil. Det blir alltså regn också. Klarar jag detta så klarar jag allt.
Det enda som kan få mig att bryta skulle vara om jag får problem med mitt löparknä, för då är det inte värt det. Men eftersom jag nu gör mig besväret med att åka buss ända ner till tjottahejti och vara med i vad som antagligen kommer att kännas som världens längsta cykellopp, så hoppas jag givetvis att jag tar mig runt.
Isåfall kan jag bocka av första grenen i Klassikern!

Tur man inte är gjord av socker...

Fredagsmys

Landade in i soffan efter middagen och kände hur jag sjönk djupare och djupare ner bland dynorna. Jag hade det riktigt bra där jag låg tyckte jag.
Men så sa mannen att han skulle ut och cykla en sväng och jag ville ju inte vara sämre efter en veckas träningstorka. Det var inte alldeles lätt att ta sig ur det bekväma ryggläget i soffan, but I did it!
Vi tog en sväng över Gammelstad, Sunderbyn, färjan över till Avan där vi gjorde ett litet fikastopp hos min syster och hennes man för att sedan fortsätta hem via Bälingevägen.

Inte en busskur, men väl en båtkur i väntan på färjan.

Fin kväll, men kallt!

Ett lagom fredagsmys på 41 kilometer. 41 kalla kilometer. Hade det kommit snöflingor så hade jag inte blivit förvånad. Fodrade cykeltights med långkalsonger under var min melodi ikväll och jag kan säga att det behövdes.
Nu ska jag snabbt krypa till kojs och njuta av denna som låg i postlådan idag:

Postis hade varit hårdhänt idag:(

Hell-week är över!

Äntligen får jag sätta punkt för min så kallade hell-week.
Stress har bara varit förnamnet på denna vecka, men nu är den som sagt äntligen över.
Jag kan nu bocka av barnkalas gånger två, poolparty i dotterns klass, presentinköp och bakning till avtackning av fröknar, musikfestival i barnens skola och slutligen skolavslutningsfika för släkten ikväll.
Parallellt med detta har det varit ordentligt mycket att göra på jobbet.
Men en riktigt rolig sak hände igår när vi var bjudna till syster och hennes familj på nationaldagsmiddag. Rätt vad det är så säger syster och hennes sambo att de bara ska gå och hämta en present till dottern som fyller 16 år. Vi sitter och pratar medans vi väntar och mitt i det kommer syster, sambon och en präst gåendes ute på gräsmattan. De skulle gifta sig!!
Många tårar, skratt och glädje fick vi vara med om under gårdagskvällen. Vilken härlig överraskning!

Nu ska jag återhämta mig lite från all stress, sen ser jag verkligen fram emot att få tid för träning igen!

Test

Vid storhandlingen på Coop häromdagen hittade jag en liten nyhet i mjölkhyllan. Det var Arla's mjölk med extra protein - för dig som tränar. Jag traskade förbi hyllan, men ångrade mig och backade tillbaka för att sedan stoppa ner två förpackningar med olika smak i vagnen. Tror inte att jag kommer att märka någon större skillnad av dessa två halvlitersförpackningar, men någon nytta kanske de gör - vad vet jag?

Kikade in på Arla's hemsida för att läsa mer om produkten, den information jag hittade var inte direkt någon nyhet:

Arla Ko® Mjölkdryck extra protein blåbär

Mjölk är naturligt rik på protein som hjälper kroppen att bygga muskelmassa. Just den här mjölkdrycken har vi dessutom förstärkt med 30% extra mjölkprotein jämfört med vanlig mjölk. Direkt efter träning är musklerna extra mottagliga för näringsupptag och det är ett bra tillfälle att fylla på med protein, kolhydrater och vätska som finns i mjölken. Låt mjölken bli en naturlig del av en mångsidig kost och en aktiv och hälsosam livsstil.

Naturell och blåbär.

Den med blåbärssmak var riktigt god. Hade förväntat mig något sött och sliskigt, men den känns fräsch - som vanlig mjölk där man kan ana en svag blåbärston!

Kanske är detta ett bra sätt för Arla att tjäna en extra slant på oss vardagsmotionärer, en grupp som växt explosionsartat det senaste året, vanlig mjölk duger antagligen fullt lika bra. Men visst är det lite tilltalande att  det finns en speciell mjölk med lite extra protein som hjälper kroppen att återhämta sig och bygga muskelmassa?

Löparglädje upphöjt i två!

Yes, där satt den. ÄNTLIGEN! Var ut på en 8 kilometersrunda ikväll och det är första svängen på tid och evighet, ja iallafall känns det så för mig, som jag inte känner av skadan i mitt knä!
Jag kan inte säga hur otroligt skönt det kändes att bara få springa utan att känna det minsta lilla skav i knät. Hipp, hipp hurra!
Nu ska jag inte göra något förhastat, utan bara fortsätta rehaba mig och förhoppningsvis njuta av fler skadefria rundor!

Glad ända in i själen!

Sen var kvällens runda extra kul för att jag har köpt ett par lättviktsdojjor som jag tjuvkörde med. Sjukgymnasten sa att jag bara fick köra med dom "tråkiga" pråmarna tills nästa gång vi ses. Men eftersom de här dök upp i postlådan i veckan, så var jag ju iallafall tvungen att få testköra dem.
Och vilka skor!
Nu är 8 kilometer inte mycket att göra en utvärdering på, behövs ytterligare några rundor för att göra ett rättvist utlåtande, men de här skulle lätt kunna bli mina favoritskor! Som ett par Kayanos fast oerhört mycket lättare!

Lätta, snygga och snabba!

Det blev alltså ett par Saucony Kinvara 2. Tänker nog tjuvköra någon gång till med dem. Det sjukgymnasten inte vet, mår han inte dåligt av!
Fast kanske mitt knä.