Återkomst

Det har varit tyst här på bloggen ett tag. Jag har haft semester och i och med detta även tagit semester från bloggandet. Däremot har jag inte tagit semester från träningen, den har pågått om än inte så flitigt som jag hade tänkt. Men det gör inte så mycket, jag kommer igen.

Hur gick då Vansbrosimningen? Jo, den gick rätt så bra. Vi hade exakt samma väderlek som under Vätternrundan; hällande regn men däremot var det varmare. Planen var att crawla hela vägen, men det gick inte alls. Det var nog den största besvikelsen. Jag fick inte till andningen, det var mörkt och folk överallt även om det aldrig uppstod någon packade-som-sillar-känsla. Men jag bröstsimmade mig runt i 3 kilometer på tiden 1,07. Ingen "wow-tid" men jag klarade det och därmed kan jag bocka av sim-momentet i Klassikern.

Målgången i Vansbro.

Nu laddar jag för Lidingöloppet i slutet av september. Löpningen har gått så där i sommar, knät har spökat till och från ända tills för 2 veckor sedan. Lyckan var total i går när jag fixade att springa 1 mil utan att få ont under eller efter passet! 

Har cyklat en del också, det knasigaste passet var när jag och mannen cyklade från Vuollerim upp till Jokkmokk, fikade där och cyklade vidare över Messaure tillbaka till Vuollerim igen. Jag hade grundat med en vanlig frukost, skulle ha behövt en ordentlig och stadig sådan - det sa bara slurp så försvann den ur kroppen. Fikade kaffe och kladdkaka i Jokkmokk, trodde inte att det skulle vara så långt hem som det senare visade sig vara. Jag blev tokhungrig och vi hade inte ens någon energikaka med oss. Orutinerat. Energin dalade och jag var tjurig som ett barn den sista milen. Räknade upp alla tänkbara goda maträtter jag kunde komma på och maken hotade att cykla ifrån mig om jag inte slutade...

Kom runt till slut efter 11,5 mil. Inte en runda jag väljer att göra igen.

Vid Polcirkeln.

Desto roligare tur gjorde jag häromdagen med mannen, grannen samt en australiensare på besök. Vi cyklade via Kyrkbyn, Sunderbyn, Sävast, Boden, Unbyn, Avan, Storheden och hem. När jag fick följa med de stora pojkarna gick det lite fortare, även om jag vet att de höll igen för att jag skulle orka hänga med. Vädret var fint och cyklingen gick bra, det var så himla roligt! 8 mil gick fort med trevligt sällskap!

Sen har jag även passat på att införskaffa ett par rullskidor. Jag vill bli stark i stak-armarna till Vasaloppet så jag passar på att tjuvstarta redan nu. Det var vingligt till en början, men ganska snart fick jag kläm på det hela och spaghettiarmarna har fått sig några rejäla genomkörare.

Jag har extra varma skidpjäxor, ingen höjdare på
sommaren.