Mindre kul

Har precis läst ett mail som coachen skickat, gällande mitt löparknä-to-be. Det innehöll både bra och mindre bra nyheter. Den mindre bra nyheten är att jag inte ska springa på två veckor. Två lååååånga veckor. Inte får jag köra spinning heller, det har hon i sin tur dubbelkollat med sin sjukgymnast (ja hon ÄR helt superduper som engagerar sig så, jag är så glad att just hon är min coach). Vad återstår då? Jo ett gäng övningar för att få bukt med knät samt simning. Jag riktigt ser hur min kondis sakta men säkert åker ur min kropp och seglar iväg ut i atmosfären. Jag som till och med hade tänkt gå på mitt första 75-minuters spinningpass med Lina imorgon. Bye, bye långspinning.
Vad är den bra nyheten då? Ja, det är att jag iallafall får simma. Alltid något. Plus att jag fått flera övningar som jag ska köra järnet med under två veckor.

Ikväll blev det iallafall ett spinningpass med efterföljande core. Det var innan jag visste att det inte var så bra för knät. Visst kändes det litegrann, men det var helt okej. Kul var det iallfall och egentligen är jag ganska nöjd med att jag hann spinna innan jag läste mailet. För då hann jag få ett bonuspass!

Nu ska jag bli bra i knät igen!

Simnings-fokus i två veckor framöver.

Långpass

Söndagar = långpass. Så även denna söndag. Har gruvat mig lite eftersom jag har känning av mitt löparknä igen. Har stretchat och masserat med både tennisboll och brödkavel sen i fredags kväll, allt för att försöka lindra, eller bli av med känningen. Imorse när jag klev ur sängen tyckte jag ändå att det kändes lite bättre. Eller så var det inbillning för att jag ville springa.
Termometern stod på -16 grader när jag bytte om och lade ut Garmin på bron. Klädde mig ordentligt och bestämde mig för att springa med mina Asics Kayano eftersom de är lite mer dämpade än Bugsen. Allt för att lindra eventuella knä-känningar.
Tog sedan på mig "Trynet" och drog iväg. Höll ett långsamt tempo med korta steg, för givetvis har jag googlat på löparknä och ett av tipsen var att man skulle försöka korta ned steglängden för att inte ITB-senan ska få för stora påfrestningar. Ja, vad vet jag? Jag griper efter alla halmstrån jag kan!
Löpningen gick riktigt bra. Stannade efter 1 mil för att stretcha eftersom jag kände av knät lite. Fortsatte sedan hela rundan hem och slutade på 18 kilometer. Känner mig så glad för att det gick bra!
Imorgon blir det spinning & core, ska boka redan ikväll så att jag inte blir utan plats! Linas pass är poppis!

Asics Kayano, hittills de skönaste löpardojjor jag
haft i min ägo! 

Spinningåterkomsten

Hade min vilodag igår. Det var rätt skönt. Det blev en riktigt slapp kväll med familjen, där vi bara myste och såg på TV. Det blir inte så mycket TV-tittande för min del annars, det är något jag har prioriterat bort. Visst, något program här och där, men vi har till och med valt bort alla programpaket och har just nu bara grundutbudet - och det funkar riktigt bra. Inte ens barnen efterfrågar något annat - än så länge.
Hur som helst så kände jag av mitt löparknä under gårdagen. Inte någon jättestor smärta, men lite molande och huggande då och då under dagen. Morr.
Men jag har kört massage med min tennisboll, samt med brödkaveln som har fått agera foamroller eftersom jag inte har någon sådan i min ägo. Det gör ont. Men ska vara effektivt.
Dagens träning blev ett spinningpass med Lina. Riktigt roligt. Ett 45-minuterspass helt i min smak. Bra musik och ett bra upplägg med både backar och intervaller. Kände att jag absolut måste få in mer spinning i min veckoträning, det var så himla kul!
Hade gärna kört ytterligare ett träningspass, kanske längdskidor eller simning, men dottern skulle ha pyjamasparty för sina kompisar och grannarna bjöd över oss på en jättetrevlig middag så tiden fanns helt enkelt inte.

Imorgon väntar ett långpass på mig. Jag ska absolut ta mig ut, frågan är bara hur långt jag kommer innan knät ger sig till känna. Planen är att ringa efter hämtning om det helt går åt fanders. Men jag ska inte ta ut något i förskott!

Världens skickligaste spinninginstruktör? Iallafall
i mitt tycke!

Linas tria-vapendragare C-M hann med både spinning
och fotografering!

Löpskolning

Ett lugnt distanspass blev kvällens träning tillsammans med mannen. Började med ca 2 kilometers uppvärmning, därefter ett set med fyra stycken olika löpskolningsövningar:

Höga knälyft
Indianhopp
Sidolöpning
Hälkick

Efter det följde lite drygt 11 km i ett lagom prattempo. Tyvärr kände jag av mitt löparknä efter ca 7 km, så det första jag gjorde när jag kom innanför dörren här hemma var att stretcha. Sen tog jag fram mitt specialvapen; tennisbollen. Brukar försöka massera ryggslutet, strax ovanför baken på de lite "mjukare" delarna med den, och det brukar funka riktigt bra!
Imorgon blir det vilodag, kanske lite yoga- och stretchövningar på sin höjd!

Det hemliga vapnet!

Återhämtning

Vilodag från löpningen, allt enligt schemat. Men lusten att röra på kroppen var stark så när mannen deklarerade att han skulle åka och simma var jag och kidsen inte sena att haka på.
Packade raskt ihop alla simprytlar och styrde kosan mot Gammelstads badhus. 19,00 och knappt en själ i böljan den blå - hurra!
Vi delade simbanan med ett äldre par och gjorde snabbt upp att vi kunde husera på den vänstra sidan medan de tog den högra. Rätt bra fördelning för då slapp jag omkörningarna.
Det blev ett lugnt pass, 40 längder i sakta mak innan vi hoppade ner i bubbelpoolen. Härligt!
Nu hägrar sängen, imorgon är det jobb i 190. Jag hoppas att jag har kvar ork och motivation till löpning på kvällskvisten!

Avslutar med en av de bästa mixarna på Depeche Modes "Personal Jesus". Den fanns med på långpasset förra helgen och på tusingarna igår - mycket motiviationshöjande för min del!



Tyvärr en tråkig hemmasnickrad video till, men man får blunda och njuta istället! Eller kanske dra ett varv med dammsugaren i takt med musiken...

Tusingar

Dagens pass bestod av tusingar. Blygsamma fyra till antalet, men nog så jobbiga ändå!
Körde igång med uppvärmningsjogg i dryga kilometern innan jag knäppte igång intervallerna på Garmin. Direktivet från coachen var att jag skulle ligga under 5-minuterstempo per kilometer med 2 minuters vila mellan varje tusing. Ville inte öppna för hårt i början så att jag skulle krokna på slutet, men det visade sig att jag disponerade farten rätt väl för jag höll tempot rätt jämnt alla intervaller igenom.
Den sista tusingen var så jobbig att jag faktiskt trodde att jag skulle kräkas, jag lät nog som ett lokomotiv där jag stånkade fram. Nu är det iallafall avklarat och jag känner mig väldigt nöjd med att få bocka av veckans kvalitetspass, ser fram emot ett lagom distanspass och en mysig långpanna senare i veckan.

Hade även en kär återträff denna kväll! Termometern visade -15 grader vilket innebar att Trynet fick rotas fram ur sin gömma och luftas för första gången denna vinter. Det är verkligen stor skillnad att springa med masken när det är kallare ute, känner mig betydligt fräschare i luftrören efteråt. Kan varmt rekommendera det till alla er som kämpar på med vinterlöpningen! Hur fräscht det är innanför masken under löpningen behöver jag kanske inte gå in på...

Det här trynet känner ni igen va?

Skulle inte klara vinterlöpningen utan det!

Schwimmen bitte schön

Attans vilken träningsvärk jag har i vaderna idag. Den går inte av för hackor. Det är klart; från soffläge till 2 mil löpning så kan man inte räkna med annat. För att lindra den åkte jag till badhuset. Tänkte att några längder i bassängen skulle mjuka upp kroppen lite. Det var ett tag sedan jag simmade, faktiskt flera månader sedan, men det gick bra. Åtminstone andningen. Det var värre med tekniken. Jag har nog kryssat över hela simbanan, tur att det var lite folk!
Känner hur jag ålar fram med kroppen från sida till sida, försöker verkligen att hålla den rak men det är svårt. Målet var 60 längder, men när jag fixat det så tyckte jag att 70 lät mycket bättre så jag simmade på. När jag kommit till 70 så tänkte jag att nu är det ju bara 10 längder kvar till 80, så jag fortsatte. Men sen var det finito eftersom bastun hägrade.
Försökte massera vaderna i bastun och körde sen en extra stretch, får se om det känns lite bättre imorgon.

Veckans schema har kommit och denna gång innehåller det tusingar, ett distanspass och ett långpass. Tusingarna är ingen favorit, men det är bara att tugga i sig. De ska inte gå supersnabbt eftersom det fortfarande räknas som en "kom-igång-fas"; under fem-minuterstempo, vilket jag borde klara.

Som sagt; inte så mycket folk.

Dottern: "Men mamma, vad rynkig du är kring ögonen.
Har du haft simglasögon?"
Jag trodde det var min analkande 40-årsdag som speglades
i mitt ansikte:)

En långpanna

Den här veckan har verkligen varit upp och ner när det gäller min träning. Ett endaste litet pass är vad jag fått till. Bakgrunden är min hals, som nu har slutat göra ont men jag har ändå inte känt mig riktigt fit for fight. Jag skulle ha gjort ett backintervallpass tidigare i veckan men det strök jag raskt bort.
Men idag är det söndag, vilket innebär långpass. Jag tänkte att det får bära eller brista. Nu måste jag helt enkelt smyga igång så smått. Jag klädde mig rätt ordentligt eftersom tempen visade -10 grader idag. Laddade vätskebältet med både vatten och sportdryck och sen var det bara att börja springa. Min plan var att försöka springa 19-20 km i maklig takt, men OM jag skulle känna av något slags förkylningsrelaterat symptom så skulle jag avbryta direkt. Men jag kunde pinna på, kilometer för kilometer. Jag hade känning i både knän och höft men det fick bli ett senare bekymmer.
När jag bara har några kilometer kvar hem så får jag möte med en äldre herre. Det fanns rätt mycket kropp på den herren, så att säga. Plus att han höll i en ganska stor väska. Han går innerst på trottoarkanten, jag kommer springandes på ytterkanten. Han håller sin stora väska utåt mot mig. Bakom mig kommer en bil, så jag kan inte kliva ner i körbanan. Precis när jag får möte med den mycket större herren med sin stora väska så visar det sig att vi inte ryms båda två. Så jag halkar till med foten på trottoarkanten där det är fullt med snö och STUPAR raklång på magen. Till råga på allt så slår jag i mitt knä.
Jag tar mig snabbt upp, mannen försöker ursäkta sig och jag ler och säger att det gick bra, att det inte var hans fel. Linkar på några hundra meter men stannar sedan för att massera mitt onda knä. Tar upp löpningen igen och slutar på 20 km.
Det såg nog rätt roligt ut. Men jag har ju min mountainbike-krasch från i somras färskt i minnet, då jag pajade knät i några veckor. Jag hoppas att det inte blir något liknande den här gången för då börjar jag gråta.
Hur som helst så är jag glad över mitt pass idag och hoppas att kommande vecka blir fylld med fler träningspass än jag haft den här veckan.

20 kilometer inklusive magplask - check!

Premiärtur

Igår skulle jag egentligen ha sprungit ett kort distanspass enligt schemat från coachen. Men det har varit lite strävt i halsen, så jag tog ytterligare en vilodag och slog en pling till vårdcentralen istället. Tänkte att det var dags att någon fick ta en titt för att se om jag endera behöver penicillin eller om jag kunde börja träna så smått. Styrde stegen till vårdcentralen idag där en sköterska topsade halsen och efter fem minuter kom resultatet; jag har ingen halsfluss. Hurra, hurra!
Så idag har jag äntligen fått snöra på mig bugsen. Det blev en väldigt lugn runda, där klockan stannade på 6,8 km. Visst känns det i kroppen att den inte är tipp-topp, men samtidigt blev jag lite förvånad att det ändå kändes så bra. Jag hade förväntat mig att det skulle kännas tungt och att flåset skulle vara nere på noll.
För att toppa det hela tog jag upp coachens plankan-utmaning när jag kom hem. Sist stannade jag klockan på 2,45. Idag plussade jag på ytterligare några sekunder. Snart blir det rekord!

Vågar inte tänka på hur långt coachen har
kommit vid det här laget...

Styrka

Redan igår kväll packade jag ryggsäcken med ombyte till Linas spinning och corepass. Bokade passet under dagen och avbokade senare under eftermiddagen. Jag vågar helt enkelt inte chansa. Halsen har inte gjort ont idag, men det har känts lite när jag sväljer. Har ett kortdistanspass på schemat imorgon och jag vill så gärna springa, så jag tog det säkra före det osäkra. Men tankarna har funnits i spinninglokalen ett flertal gånger under kvällen...
Men något ville jag göra, så jag körde igång appen med Nike Challenge här hemma. Rustade mig med hantlar, som egentligen skulle vara kettlebells, och körde igång ett 30-minuters styrkepass. Och oj vad jobbigt det var. Uppvärmningen bestod av utfallsstegspromenad och lätt jogg i två minuter, följt av övningar av alla de slag; armhävningar, situps, plankan, hantellyft i olika varianter, burpees - allt varvat om och om igen. Jag blev till och med svettig! Känns skönt att ha gjort en liten aktivitet iallafall. Men jag är laddad för mer!

Inte lika kul som gymmets corepass kanske...

...men nog så jobbigt för ett sicko som legat på soffan i
snart två veckor.

Jag är på gång!

Igår var det första dagen utan halsont, var bara lite öm i halsen. Idag har jag inte haft ont alls. Så vad gör man jag då? Jo jag tar ett litet pass på längdskidorna för att fira. Ett eget pass, utan kidsen. Mannen var med, det var han som var passets initiativtagare tillika min personliga Larry Poromaa.
Planen var ett mycket långsamt pass. Jag har i och för sig ingen teknik när det gäller skidåkning, så det går aldrig fort direkt. Konstaterade ikväll att jag springer snabbare än jag åker skidor...
Iallafall så var tempot långsamt. Det visade sig att Larry Poromaa hade vallat mina skidor hyfsat bra; mycket glid men tyvärr inget fäste. Alla åkte om mig, unga som gamla. Mest knäckande är det ju när de i min mormors ålder kommer sprättandes förbi med världens fäste under sina skidor och ett tempo som liknar Kallas.
Tog mig runt 5,4 kilometer. Det var skönt, från att ha varit -20 grader i morse så låg tempen på behagliga -2 grader nu ikväll. Blåste och snöade lite men det var så skönt att få komma ut och röra på kroppen att det inte bekom mig det minsta!
Väl hemma pressade jag mig ett stort glas färskpressad apelsinjuice med färskriven ingefära i, allt för att mota Olle i grind. Coachen har mailat över veckans schema, som innebär en mjukstart med kort distanspass, backintervaller och ett långpass.
Nu ska jag göra mitt bästa för att hålla mig frisk och stark!

Inte direkt svettig efter kvällens pass. Men glad!

Halsont vs träning 1-0

Näpp, inget idag heller.
Har haft en riktigt hektisk dag på jobbet och det känns i kroppen att jag inte är riktigt pigg, för den här dagen har verkligen tagit ut sin rätt. Jag har varit en slagen hjälte sedan jag klev innanför dörren här hemma. Jag är så trött, så trött. Därmed blir det sängen nu, hoppas jag kan sova bort eländet och att jag får vakna pigg och frisk imorgon!

Längdskidåkning

Av rubriken kan man tro att jag är igång igen. Men inte är den något bättre idag heller. Det är segdraget helt enkelt. Men frisk luft kan inte vara helt fel, kanske dödar den kalla luften någon enstaka liten elak bakterie? Iallafall; familjen skulle åka längdskidor ikväll så vi packade in skidor och stavar i bilen och åkte upp till Ormberget. -4 grader och vindstilla gjorde att det var perfekt väder för en åktur. Det tyckte även halva befolkningen i Luleå, för det var fullsatt, folkligt och festligt. Jag hade klätt mig nog så ordentligt; tre par långkalsonger och fyra tröjor + täckbyxor och jacka. Jag vet hur kall man brukar bli när man hasar runt med barnen i skidspåret, så här gällde det att gardera.
3,3 km blev den totala sträckan idag och det tog inte fullt en timme. Många stopp under vägen då den yngste stod på näsan ett flertal gånger...
Jag längtar tills jag får åka ett pass i min egen takt. Måste bara lära mig att valla först.

Perfekt väder...

..och varma kläder. Jag frös inte ett dugg!

Gammelmans-promenad

Ingen ny status på det halsonda. Men rastlösheten gnager, så ikväll fick det bli en promenad. Ingen powerwalk inte, utan mer en gammelmans-prommis; en sån där hasande strosande sådan.
Så otroligt skönt att komma ut och röra på kroppen lite, även om jag önskar mer... Glad för det lilla, dock!
Tänk; det är lite mindre än 6 månader kvar till Sthlm marathon. Så nu ger jag halsen denna vecka, men nästa MÅSTE den vara okej igen!
Hittade detta lopp för någon dag sedan och är väldigt sugen på att vara med! Men först vill jag se att kroppen håller för den första maran, innan jag anmäler mig till ytterligare en. Axa-loppet måste vara en njutning för själ och hjärta, vilken vacker miljö att springa i - om än säkert väldigt krävande!

Kort sträcka tog låååång tid.

På fötter igen

Igår var första dagen då jag kände att halsen började kännas bättre. Idag har jag jobbat, men halsen är fortfarande lite öm vilket innebär att jag inte kan träna. Tänker inte riskera att trilla tillbaka genom att dra igång för tidigt.

Det är verkligen långtråkigt att vara sjuk! Förutom en massa TV-tittande så har jag plöjt träningsbloggar och suckat avundsjukt över alla som bara tränar och tränar, och blir snabbare och starkare.

Men min träning då? Gudarna ska veta att jag vill så det värker. Jag säger till min man att när jag blir frisk, då ska jag träna ihjäl mig. Jag ska bli så snabb och super-fit så att du inte känner igen mig. Precis så säger jag. Fast jag vet ju att när jag väl blir frisk och får smyga igång så smått, så kommer jag inte att träna ihjäl mig. Det kommer inte bli så stor skillnad mot för innan jag blev sjuk. Men jag kommer att vara nöjd. Supernöjd!

Samma lika

Läget är oförändrat; hals och huvud värker och jag är less på att vara sjuk och hängig.

Har nog aldrig sett så mycket TV som det här senaste dygnet. Hade hellre bytt ut det mot ett intervallpass och lite spinning...

Sicko

Jag kände att det skavde lite i halsen igår kväll. Tänkte inte mer på det. Men det blev värre under natten och idag är jag däckad. Ont i hals, huvud - ja, hela kroppen värker och jag anar feber eftersom jag fryser så mycket.
Jag känner mig så besviken; dels för att jag hade stämt träff med Annika som jag såg fram emot (jag tror att hon är glad att slippa mina baciller...) men också för att det inte blir någon löpning. Dagens intervallpass får flyttas till en annan dag, jag får hålla tummarna för att jag är pigg till söndagens långpass istället.

Två å fyrtisex

Har haft finbesök idag; lille Frank har varit och hälsat på mig hela dagen. Vi tog en promenad, såg på skidåkning på TV samt körde en kort runda med sparken. Eller snarare; han drog mig för allt han var värd och jag hade lyxen att bara få stå och åka.
Har inte tränat något idag, annat än coachens utmaning. Det var tungt idag. Var trött i armarna och magen redan vid 1,5 minut. Men jag bet ihop och försökte nynna på Magnus, Brasse och Evas räknesång inne i huvudet. En, två, tre, fyra, fem, sex... Det är bara det att den går lite fortare än vanliga sekunder så jag fick köra om den några gånger. Det i sig var distraherande, det var omöjligt att försöka uppskatta någon tid medan jag hade sången i huvudet. Sen när armarna och magen började ge upp i slutet, fick jag tjuvkika på klockan och tänk då hade jag fixat 2 min och 46 sek. Imorgon blir det 10 sekunder till. Hon är hård, den där coachen...

Ja, alltså lille Frank är ju en hund. Inte ett barn.
Fast det hade ju varit lite festligt med tanke på
sparkturen...

Slirig backe

Det blev mycket uteaktiviteter idag, tack vare snön som formligen har vräkt ner under natten och större delen av dagen. Det var ingen lätt snö heller; nollgradigt = blötsnö = tung skottning = biffiga biceps! Det tog rätt lång tid att skotta gården, så det måste räknas som ett ganska bra träningspass.
Sen följde 1 timmes madrass-åkning med barnen där både jag och mannen tjuv-körde backintervaller varenda gång vi skulle upp för pulkbacken.
Det fick bli en miniuppvärmning inför mina backintervaller idag. Kort backe stod på schemat, där jag skulle tänka på höga ben, tryck i steget, räta upp överkroppen bland annat. Jag började med 3 km uppvärmningsjogg innan jag var framme vid min lilla backe. Valde en vid "guldkusten", tyvärr både oplogat och mörkt. Men jag körde på. Snyggt var det inte; höga ben fanns inte på kartan, mer grodben som fick parera i snön. Försökte få så hög fart som möjligt genom att ta kortare steg och hjälpa till med stora armrörelser.
Mia hade skrivit 8 stycken i schemat, men idag körde jag fröken duktig-stilen och klämde till med 11 stycken. Var rätt mör efteråt. Avslutade med ca 3 km nedjogg och styrka; armhävningar, ryggresningar, situps, triceps-dip och en promenad med gröna gummibandet.
Därefter blev det stretch och ett ordentligt kvällsfika.
Däremot fuskade jag med plankan idag på grund av att mina armar var gelé efter tricepsövningen. Måste ta igen det imorgon, vilket innebär 20 extra sekunder...

Här slirade jag upp och ner, fram å tillbaka, i mörkret.

Stan utgjorde den enda ljuskällan, men alldeles för långt
bort för att lysa upp min backe.

Någonstans där i mörkret så är jag rätt glad och nöjd
över mina backintervaller.

Utmaningen

Jag har vilodag idag. Har känt mig lite trött i benen efter gårdagens löpning, främst i låren så det har varit rätt skönt att göra ingenting i träningsväg. Fast coachens plankan-utmaning har jag hunnit med. Körde en likadan tidigare i somras och var då uppe på 4-å-någonting minuter. Idag klarade jag drygt 2 minuter. Nåja, lite måste jag ju ha att jobba med...

Imorgon lägger jag till 10 sek.

Årets första träningspass!

Vi vakade in det nya året igår, kikade på fyrverkerierna runt omkring oss och önskade varandra ett Gott Nytt År. Sen var det bums i säng eftersom vi anade hur natten skulle bli. Och mycket riktigt; dotterns magsjuka har inte avtagit ännu, natten blev orolig vilket innebar mindre sammanhängande sömn för oss vuxna. Det var segt att kliva upp i morse, tanken på ett långpass var inte sådär jättefrestande direkt. Men framtåt lunch kändes det lite bättre så jag begav mig ut på 19 kilometers löpning, där de första 10 kilometrarna bestod av rejäl motvind. Det som inte dödar härdar... När färden vände hemåt hade jag däremot medvind och det var skönt. Kroppen var inte riktigt med på noterna idag, det kändes trögt, men förhoppningsvis blir uppladdningen bättre inför nästa långpass.
Jag mötte inte ett enda nyårslöfte på min runda idag, men de flesta börjar antagligen sina nya liv på måndag. Själv har jag inte avlagt ett endaste löfte, men däremot har jag en förhoppning om att 2012 ska innehålla mycket träning och vara skadefritt för min del!

Årets första långpass - check!