Så när resten av stadens alla invånare vallfärdade in till Luleåkalaset tog jag och grannen oss bort till Mjölkuddsberget för att få lite terrängkänsla.
3 varv i sakta mak där vi avhandlade livet i stort och smått men mest jobbrelaterade frågor. Tyvärr kände jag av knät på sista varvet, en rejäl uppförsbacke gjorde sitt och jag svor inombords.
Fasiken också. Men nu så här efteråt så känner jag knappt någonting, så det kanske inte var så farligt ändå. Får se hur det känns när jag kliver upp imorgon. Jag vill redan nu springa imorgon igen, men det är nog bäst att stå över.
Totalt 6,5 kilometer på kuperad bana. Jag får vara nöjd med det lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar