Igår vaknade jag med lite känning i ryggslutet. Tänkte inte så mycket på det, mer än att det var lite vanlig hederlig träningsvärk från passet i förrgår. Tyvärr blev det värre framåt dagen och på kvällen var jag riktigt risig, kunde bara sova på ena sidan inatt. Inte var det bättre när jag vaknade imorse, så jag bestämde mig raskt för att ringa min kiropraktor. Som tur var hade hon en tid under eftermiddagen idag.
Sagt och gjort, jag träffade Monica som har knäckt mig på längden och tvären samt tryckt på ett antal triggerpunkter på min kropp. Jag vet inte ännu om det har hjälpt mig, tycker fortfarande att det känns risigt i ryggslutet men det kan vara så att kroppen behöver vila lite efter behandlingen. Jag får inte träna inom 48 timmar, så nu kommer två dagars total vila innan jag kan testa att springa igen.
Lite surt med tanke på att det just nu är -2 grader ute. Snöstorm i och för sig, men dock varmare än på länge. Men jag bidar min tid och hoppas på underverk så att jag är redo för ett löppass på lördag.
Och ja; visst har jag klagat hos coachen. Lite synd är det ju om mig, det tycker jag nog.
Min kiropraktor säger att det är så här när man närmar sig 40-strecket. Kroppen börjar säga ifrån.
Jag förstår då rakt inte vad hon pratar om, jag är ju trots allt bara 20. Åtminstone i knoppen;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar