Man kan ju tycka att lördag=sovmorgon vilket jag gladeligen håller med om, men bredvid mig i sängen låg en yngre, mycket snygg, kille som är extremt morgonpigg så snart det är helg. Och nej; det är inte min man jag talar om utan min 6-årige son. Det slår aldrig fel, på veckodagarna får jag väcka honom varje morgon men så snart det vankas helg så är han pigg som en mört. Så där sprack även coachens direktiv om mer sömn...
Men vad göra, tänkte jag där jag låg. Tja, jag kan ju alltid utmana mig själv med en morgonjogg eftersom jag vet att detta komma skall i schemat om någon vecka. Jag är inte något större fan av morgonjogg, utan springer hellre på eftermiddagen/kvällen om jag får välja.
Gläntade på persiennerna, möttes av en mulen morgon med lätt snöfall. Här gäller det att inte tänka så jag kastade på mig kläderna, drog i mig ett glas vatten och begav mig ut. Och vet ni, det var riktigt skönt trots motvind och småspik i ansiktet!
Spanade lite på klockan efter ett tag och fann till min förvåning att jag höll 4,40-tempo vilket inte kunde kännas i kroppen.
Nu blev det bara dryga 5 km, men jag är nöjd med dagens insats. Imorgon väntar ett långpass i terräng, men här är det för mycket snö för att springa i elljusspåren - de har redan dragit upp skidspår. Så jag ska istället försöka hitta lite backiga områden här i stan, jag har en liten aning om vart jag ska ta vägen. Och tänk; de har lovat en stor sol och 10 minusgrader imorgon:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar