Man kan ju tycka att jag egentligen tiggde om det. Förkylningskänning och sedan löppass på det. Det har ju gått bra förut. Men bara för att jag offentliggjorde min egen dumhet så fick jag äta upp det.
Vaknade imorse och skulle göra mig redo för jobbet. Men se det ville inte kroppen. Ja, inte knoppen heller för den delen. Så det var bara att styra stegen till soffan istället, där jag har spenderat hela min dag.
Nu har jag förmånen att kunna jobba hemifrån, så det har ju funkat i allafall. Men helst hade jag nog dragit täcket över huvudet och sovit mig igenom dagen.
Lite nöjd är jag ändå att jag hann springa gårdagens pass, på så sätt känner jag mig fortfarande i fas med schemat. Idag är det vilodag så det faller ju väl in om man ska se det från den ljusa sidan. Men så imorgon dyker det upp ett nytt pass och då står intervaller på schemat. Tvåhundringar. Tror inte att jag kommer vara upplagd för det, om inte ett mirakel inträffar under natten. Har konsulterat coachen, vi får se vilka direktiv som kommer.
Och på tal om coachen; jag drog iväg ett klagomail häromdagen för att jag tyckte kroppen kändes tung och eländig. Jag kunde inte ens se att jag skulle förbättra min tid överhuvudtaget nästa år. Jag tyckte rätt och slätt synd om mig själv helt enkelt. Tror att det är det hon skriver om i sitt inlägg idag. Hmm, jag skäms lite. Sorry Mia. Men hon är rackarns bra på att motivera och peppa, den tjejen. Hon kan lirka fram den där jävlar-anamma-andan i mig. Jag är grymt nöjd över att jag fick bli en av de 15 adepter som hon coachar!
Nu är det dags för kvällsfika, samt färskpressad apelsinjuice med riven ingefära för min förkylning. Kanske jag vaknar pigg och kry imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar