Som jag befarade så fick jag träningsvärk. Och inte så lite heller. Ont igår och minst lika ont idag. Har linkat runt som Quasimodo i jobbets korridorer, det är svårt att tro att löpning ska vara min s k paradgren med tanke på hur ont jag har i lårmusklerna. Min enda tröst har varit att mina kollegor har haft precis lika ont och linkat lika illa, det har blivit många skratt under de här två dagarna.
Tänk att det till slut blev fredag - äntligen. Jag har varit så otroligt trött denna vecka, antagligen på grund av förkylningen. Det har inte blivit ett enda löpsteg sen i söndags och jag känner mig lätt stressad över detta. Imorgon ska jag ta ett lätt pass, inte långt och inte snabbt. Bara så jag får känna hur kroppen känns och för att pigga upp mig själv lite.
Men först får jag hoppas på sovmorgon. Min son är extremt morgonpigg på helgerna, men det kan ju bli som i Triss-reklamen; plötsligt händer det! Hoppet är, som bekant, det sista som överger en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar