The sign

Med anledning av gårdagens känning i höften var jag något tveksam till ett pass idag. En vilodag inför långpasset imorgon hade känts lite bättre ur höftsynpunkt. Men nu har jag ju själv sett till att prioritera bort alla eventuella vilodagar eftersom jag tog dem i början av veckan, så då får man hugga i helt enkelt. Som man bäddar får man... ja ni vet.
Dagens var ett återhämtningspass på 5 km, så det i sig var väl ingen större utmaning. Jag lufsade på i ett väldigt makligt tempo, funderandes på hur kroppen kommer att hålla i vinter samt inför och under ett marathonlopp.
Vid 2 löpta kilometrar får jag tecknet! Lite skojigt faktiskt, jag blev så full i skratt så jag var tvungen att "dokumentera" det hela. Det kan tolkas på flera sätt:
1. Kroppen kommer att hålla.
2. Det går bra nu (ja, vad kan man förvänta sig efter 2 kilometers löpning?)
3. Don´t worry be happy
Kan i och för sig också tolkas som; behöver du lift? Och nej, så illa var det inte.

Men håll med om att det var en rolig skylt att få syn på under sitt träningspass!

Nåväl, hur gick dagens pass då? Jo tack, det gick bra. Kände mig trött när jag gav mig ut, men piggnade till och fick upp ångan lagom vid 5-kilometersstrecket. Lite stretch och en bastu på det och sen kunde jag lägga dagens träning till handlingarna. Tyvärr fuskade jag med styrkan, får ta igen den imorgon...

Kvällen har spenderats med syster och hennes familj där vi käkat gott och diskuterat det mesta mellan himmel och jord. Allt för ofta snöar vi in på träningsprat eftersom de också är i löpar/marathon-branschen. Jag tror att vi skulle kunna surra hur länge som helst om upplägg, skador, löparskor, pulsmätning o s v. Kul är det!