På fötter igen

Igår var första dagen då jag kände att halsen började kännas bättre. Idag har jag jobbat, men halsen är fortfarande lite öm vilket innebär att jag inte kan träna. Tänker inte riskera att trilla tillbaka genom att dra igång för tidigt.

Det är verkligen långtråkigt att vara sjuk! Förutom en massa TV-tittande så har jag plöjt träningsbloggar och suckat avundsjukt över alla som bara tränar och tränar, och blir snabbare och starkare.

Men min träning då? Gudarna ska veta att jag vill så det värker. Jag säger till min man att när jag blir frisk, då ska jag träna ihjäl mig. Jag ska bli så snabb och super-fit så att du inte känner igen mig. Precis så säger jag. Fast jag vet ju att när jag väl blir frisk och får smyga igång så smått, så kommer jag inte att träna ihjäl mig. Det kommer inte bli så stor skillnad mot för innan jag blev sjuk. Men jag kommer att vara nöjd. Supernöjd!