Men idag är det söndag, vilket innebär långpass. Jag tänkte att det får bära eller brista. Nu måste jag helt enkelt smyga igång så smått. Jag klädde mig rätt ordentligt eftersom tempen visade -10 grader idag. Laddade vätskebältet med både vatten och sportdryck och sen var det bara att börja springa. Min plan var att försöka springa 19-20 km i maklig takt, men OM jag skulle känna av något slags förkylningsrelaterat symptom så skulle jag avbryta direkt. Men jag kunde pinna på, kilometer för kilometer. Jag hade känning i både knän och höft men det fick bli ett senare bekymmer.
När jag bara har några kilometer kvar hem så får jag möte med en äldre herre. Det fanns rätt mycket kropp på den herren, så att säga. Plus att han höll i en ganska stor väska. Han går innerst på trottoarkanten, jag kommer springandes på ytterkanten. Han håller sin stora väska utåt mot mig. Bakom mig kommer en bil, så jag kan inte kliva ner i körbanan. Precis när jag får möte med den mycket större herren med sin stora väska så visar det sig att vi inte ryms båda två. Så jag halkar till med foten på trottoarkanten där det är fullt med snö och STUPAR raklång på magen. Till råga på allt så slår jag i mitt knä.
Jag tar mig snabbt upp, mannen försöker ursäkta sig och jag ler och säger att det gick bra, att det inte var hans fel. Linkar på några hundra meter men stannar sedan för att massera mitt onda knä. Tar upp löpningen igen och slutar på 20 km.
Det såg nog rätt roligt ut. Men jag har ju min mountainbike-krasch från i somras färskt i minnet, då jag pajade knät i några veckor. Jag hoppas att det inte blir något liknande den här gången för då börjar jag gråta.
Hur som helst så är jag glad över mitt pass idag och hoppas att kommande vecka blir fylld med fler träningspass än jag haft den här veckan.
 |
| 20 kilometer inklusive magplask - check! |
var förxiktig med knä- o höftkänningar. Det bästa rådet som jag fått fr sjukgymnast är att det aldrig får bli sämre till nästa träning. så länge det inte förvärras och att det är under kontroll så är det ok. Men det gäller at känna efter o va ärlig! /c-m.
SvaraRaderaÄsch, jag har dragits med höft och knäproblem så länge så det bara "finns" där. Men det har faktiskt varit under kontroll en längre tid. Tror att det kom nu eftersom jag inte sprungit på några veckor. Kanske inte så bra att öppna upp med ett långpass...
SvaraRadera