Ja, jag anser fortfarande att det är min turdag idag. Men den fick ett litet minus i kanten så här i slutet av dagen; jag kände tyvärr av krasch-knät under min löprunda på Ormberget. Det gick så himla lätt att springa, kände mig så himla glad över att formen kändes bra trots uppehållet och att få vara ute i skogen och andas sval och krispig höstluft. Men så efter knappt 3 km gjorde sig knät påmind. Slog av på takten, försökte löpa lätt med kortare steglängd och lite mer på framfoten. Då gick det bättre, men någon längre sträcka med framfotalöpning orkade jag inte så smärtan kom och gick under passets gång. Det blev i och för sig inte lika illa som för några veckor sedan, men det ligger där och lurar.
Tanken var att jag skulle springa 7 km-slingan först och därefter 3 km-slingan. Men det fick bli 5,4 km-spåret och därefter 2 km. Tänkte att jag inte skulle vara alltför långt ifrån start-och målområdet ifall jag var tvungen att gå tillbaka. Antar att det blir kortare pass en tid framöver och lite mer alternativträning.
Avslutade med Jari Ketola-övningar som jag slarvat med förra veckan. Lite crunches, armhävningar, rumplyft och slutligen plankan där jag har persat på nytt; 4 min och 36 sek. Men det var tungt denna gång, kändes att det var ett tag sedan. Är hur som helst glad för det lilla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar