Flickan och knät.

Det var en gång en flicka som kraschade med sin mountainbike. Flickan fick lite ont i knät, en droppe blod kunde till och med anas i såret som uppstod. Dagen efter kraschen var flickan lite öm i knät när hon skulle sitta eller böja sig ner, men inte mer än så.
På kvällen sade flickans man att han ville ut och springa! Flickan var inte sen att ta tillvara på tillfället och hängde på och plötsligt befann de sig på väg runt Gammelstadsvikens naturområde, samma slinga som de cyklat under gårdagen. Flickans höft började ganska snart att göra ont, men än värre var det med mountainbike-knät som gjorde riktigt ont. Flera gånger fick sällskapet stanna för att försöka stretcha och massera det onda knät. Flickan var frustrerad och kunde inte njuta av den vackra skogsrundan till fullo, eftersom knät hela tiden malde med en skärande känsla.
Men; sällskapet tog sig runt de 15 kilometrarna till slut med ett medeltempo på 6,31 km/min. Flickan var dock förundrad över att mannen ville:
1) Springa
2) Springa en så lång sträcka eftersom mannen aldrig annars löptränar...
Flickan var dock nöjd med dagens pass, knäskadan till trots.
Sen levde hon lycklig i alla sina löpdagar.
Slut.

Scene of crime. Strax bortanför glesnar mellanrummet mellan spångarna
och kraschen med tillhörande knäskada var ett faktum.

Lyx att få springa mitt i detta. Man blir glad ända in i hjärteroten!

Epilog:
Det var länge sedan jag hade så j-vla ont i knät, men lyckligtvis så är det p g a kraschen och inte något löparknä eller annan knäskada som spökar. Tack vare det onda knät så hann vi stanna vid flertalet ställen och ta in omgivningen som man lätt missar när man t ex cyklar eftersom man då är så koncentrerad på nästa sten, grop eller rot.
Jag är också väldigt glad att jag fick med mig min man ut på löprundan idag, han gillar inte att springa så jag blev mäkta förvånad när han kom med förslaget. Är också nöjd över att tempot var så långsamt som 6,30-fart. Jag har svårt för långsamt, vill gärna tuffa på i mitt eget tempo vilket inte är bra alla gånger - speciellt inte om man ska vänja kroppen vid att vara igång länge.

Har även gjort dagens Jari-pass; 50 tåhävningar som brända utav bara den ända från vaderna upp under skinkorna. Aj, aj, aj. Har även en ordentlig träningsvärk i vristerna efter gårdagens backintervaller på grusväg vilket inte gjorde tåhävningarna lättare.

Imorgon blir det en total vilodag. Ja, bortsett från Jari-passet då.