Det straffar sig...

Tänk att jag häromdagen klagade konstaterade att jag längtar till kall och klar höstluft. Någon däruppe, eller var det nu kan tänkas finnas någon som hörsammar mig, har hört mig. Och tror ni att jag då snörade på mig dojjorna idag för att ta ett pass i den svala luften? Nej.
Jag har simmat 45 minuter idag. Tänkte sedan ta mig ut på ett löppass, men grillad entrecote med potatisgalette och ett gott vin hägrar så jag kommer att nöja mig med bloggvärldens styrkeutmaning a la Jari Ketola, som jag faktiskt har fullföljt varje dag denna vecka. Ja, det är i och för sig bara första veckan ännu men jag tänker banne mig bita i under hösten.
Idag står som bekant dips på schemat. Mannen gjorde sina för en stund sedan och jag tyckte mig ana ett litet leende i mungipan när han var klar och önskade mig lycka till. Jag är klen i armarna. Extra klen i triceps.
Hjälp!