Cykling och löpning

Det börjar dra ihop sig, snart är det dags för min triathlonpremiär. Bara 4 dagar kvar tills vi styr kosan ner mot Örebro, där 400 meter simning, 2 mil cykling och slutligen 5 kilometer terränglöpning i det fruktade Markaspåret går av stapeln i vårat företags-SM.
Det känns som om det var ett tag sedan jag cyklade, så idag grenslade jag hojen och trampade iväg på en 2,3-milatur. Tänkte att jag skulle försöka hålla ett snitt på 30 km/h, men orkade inte riktigt. Jag är ju van att åka räkmacka bakom mannen, men nu fick jag ta all vind själv och det märktes på farten minsann.
Det märks att det blivit höst, det var rätt kyliga vindar och på sina ställen låg dimman lågt över fälten. Hur vackert som helst!

Gäller att passa på att cykla nu...

...för nu är hösten här och rätt vad det är blir det vinter.

När jag kom hem hoppade jag i löparstassen, men det tog säkert 20 minuter innan jag tog mig iväg eftersom jag hjälpte till att få iväg barnen på sin ju-jutsuträning.
Det blev 6,3 kilometer löpning och benen kändes okej, men flåset kändes trögt mot slutet. Jag hade önskat att jag prioriterat att testa hur det är att gå direkt från cykel till löpning, men då får det bli premiär för det på lördag.

Ingen känning i knät - det bådar gott!!

Bassängsimning

Gammelstads badhus har öppnat igen efter sommaruppehållet. Vi åkte dit på förmiddagen för att avverka några längder, lite bra psykologisk pepp för min del eftersom jag gruvar för simningen nästa lördag. Jag borde egentligen ha tagit på mig våtdräkten och knallat ned till stranden här nedanför men jag är frusen och tycker inte att simning i öppet vatten är så kul (mörkt och svårt att navigera - ja jag vet att övning ger färdighet men så blir det inte den här sommaren) så då fick det bli bassäng istället.

Det blev 1,5 kilometer i en näst intill tom bana, resten av badhuset var knökfullt av badande barn och deras föräldrar. Snacka om lyxigt!

På eftermiddagen kom en mindre angenäm huvudvärk smygandes. Den hänger fortfarande i i skrivande stund och när mannen tog sina rullskidor och drog iväg på en runda så tyckte jag synd om mig själv men träning lär inte lindra min skallebang. Det blir en tidig kväll, så hoppas jag att jag vaknar pigg som en nyponros imorgonbitti!

Lite blått, smått å gott

Gårdagen blev helt träningsfri. Inget jag hade planerat, men tiden spenderades med middagsgäster - det vankades surströmming - och när sista tuggan svalts av efterrätten och gästerna sagt tack och hej så fanns det inte kvar någon tid för träning.
Kanske lika bra det för imorse när jag vaknade så var ögonen svullna och kroppen trött och seg. Effekter av surströmmingen? Nej tyvärr. En förkylning verkar vara på gång och jag blir inte förvånad eftersom så många på jobbet är rejält förkylda.
Spenderade dagen i blåbärsskogen med familjen, syster och hennes man och bestämde mig för att inte träna överhuvudtaget idag.
Men givetvis kom jag på andra tankar eftersom det liksom kröp i kroppen på eftermiddagen. Följde med mannen ut på en väldigt långsam 5-kilometersrunda för att känna i vilken form kroppen kunde tänkas vara i.
Det gick bra, tack vare det långsamma tempot, men jag känner nu så här efteråt att förkylningskänslan fortfarande finns kvar.
Lite surt, om exakt en vecka går min triathlondebut av stapeln och jag vill gärna vara fri från förkylningar och andra eventuella sjukdomar.
Det blir spännande även om jag gruvar för simningen. Men som sagt, jag är gärna frisk när det är dags!

Yummie!

I sann Kalla-anda

Regnet öste ner i hundranitti idag. Inte blev det någon cykelrunda då, inte.
Väntade tills ovädret dragit förbi och spände på mig rullskidorna istället. Knappt någon trafik alls när jag stakade mig mot Mjölkuddsbanken och sedan vek av mot Coop Arena. Luften var så där skönt höstig och helt vindstilla. Fick bra snurr på skidorna och 7,5 kilometer senare var jag hemma igen.
Kan inte säga att jag blev trött precis, man måste nog åka längre och fortare om man ska bli utpumpad av rullskid-träning. Men när flytet uppstår i stakandet så känner jag mig nästan som Charlotte Kalla.
Fast jag är glad att hon inte åker bredvid mig, för då skulle min känsla snabbt raseras.

Det har blivit rätt mörkt på kvällarna. Tänk om det är
Charlotte Kalla på bilden och inte jag?
Vem vet?

Ytterligare en lyckad sväng!

När klockan ringde imorse övervägde jag för en kort stund att kliva upp och ta en morgonjogg. Termometern visade svala grader och solen tittade fram så smått. Men raskt kom jag på andra tankar när jag insåg att jag bara skulle hinna springa max 6 kilometer innan det var dags för övriga morgonbestyr.
Det fick bli kvällslöpning istället, dessvärre i regn och blåst så det var bara att plocka fram långa tights och jacka. När jag väl kom igång kändes det som om jag kommit i klimakteriet; så snart det inte blåste motvind blev jag varm och ville slita av mig jackan men så blev det blåsigt igen och då var dragkedjan uppe under hakan.
Sprang över Porsön, Björkskatan, Lulsundet och hem igen. Lät benen pinna på i sitt eget tempo och fick bara känning av knät i en nedförsbacke, det släppte så snart jag kom in i den vanliga lunken igen.

Lägg till bildtext

Skramlade ihop 11,5 kilometer innan jag var hemma. Avslutade med stretch och kvällsfika. Nu ska jag vila från löpningen i två dagar så att jag inte överanstränger knät. Hoppas vädret blir bättre så kan jag ta en cykelsväng istället!

Löparknä-massage

Ikväll skulle det cyklas, det var planen. Men middag skulle lagas, dottern hämtas från kompis, kvällsfika skulle fixas, bakning till jobbfikat imorgon, högläsning ur bok, telefonsamtal ringas, dotter som ville prata en extra stund innan släckning och vips! så var klockan 21,30 och jag ides helt enkelt inte kasta mig på hojen.

Istället blev det ett litet styrkepass här hemma; diverse bålövningar, armhävningar och slutligen en hel del rullandes över en pet-flaska fylld med varmvatten. Jag äger tyvärr ingen foam-rulle, men fick tipset att fylla en flaska med varmvatten och rulla fram och tillbaka över lårets yttersida för att massera senan som löper där. Lite rehab för löparknät med andra ord. Skönt är det inte, men jag tycker att det gör lite skillnad. Eller så är det psykologiskt.

Även armarna får sig en genomkörare när man rullar fram och tillbaka
över flaskan.

Har för övrigt gått omkring och känt mig så glad över gårdagens löpning idag, längtar redan tills imorgon när jag får testa igen. Blir spännande att se om det blir ytterligare en smärtfri runda!

Bye bye löparknä?

Hissa flaggan och öppna champagnen, idag lyckades jag springa 11 kilometer helt utan smärta i mitt löparknä. Jag vet att jag utmanar i min rubrik, kanske får jag äta upp det men idag var jag stark! Lät kroppen springa som den ville, öppnade i 5,06-tempo men därefter lyckades jag ligga under 5,00 min/km.

Snittet för hela rundan blev 4,46 min/km och jag vågade inte hoppas på en helt smärtfri runda förrän jag bromsade in vid våran postlåda.

Avslutade med lite hopprep och några bålövningar innan det blev stretch och dusch. 

Tänk att det är så himla kul att springa!

Jippie, jippie, jippie:)

Grattis alla järnkvinnor och järnmän!

Idag hyllar jag alla er som deltagit i Ironman i Kalmar!
Vilka prestationer ni har gjort, helt fantastiskt! Har följt uppdateringarna via webben med spänning och förundrats över vad kroppen och knoppen klarar av att prestera!
Stort GRATTIS till er alla som var med, oavsett om ni fullföljde eller ej!
Hurra, hurra, hurra, hurra!

Utflykt i min ensamhet

Strax före lunch tog jag min mtb och en rygga fylld med lite lunchmat och trampade iväg till Gammelstadsvikens naturreservat. Tanken var bara att ta mig till fågeltornet och äta min lunch där.  +23 grader och strålande sol, underbart skönt när jag kom in i skogspartiet och cyklade längs stigar med rötter och stenar. Trixigt, det gällde att vara fokuserad för att inte stå på huvudet. På sina ställen fick jag tack vackert kliva av och leda cykeln.

Väl framme käkade jag min lunch, drack kaffe och åt kexchoklad. Helt ensam, lugnt och skönt. Där och då bestämde jag mig för att fortsätta hela rundan och cykla samma väg som jag sprang igår. Jag hann knappt sätta mig på hojen så fick jag tvärt vika av från stigen; en liten harpalt hade gått sitt öde till mötes och låg mitt på stigen. Det såg ut som den sov. Hade velat lyfta den åt sidan, men flugorna surrade kring den och tanken på att det kanske fanns maskar under den fick mig att låta bli. Tur att jag inte cyklade över den.

Stackars liten.

Att cykla mountainbike är så himla roligt, även om det är trixigt och bitvis svårt. Jag kan bli rätt förbaskad när det inte går som jag vill, men idag njöt jag bara av cyklingen och lyckades hålla mig på två hjul - inga krascher den här gången.

Hög fokus för att inte köra av spången.

Efter 2 mil var armar och ben rätt trötta. Men det var en fin utflykt som jag gärna gör om!

Terränglöpning

Ikväll blev det terränglöpning. Mannen släppte av mig vid infarten till Gammelstadsvikens naturreservat och körde själv vidare mot Kyrkbyn där vi skulle mötas senare. Jag kände ett enormt sug efter att få springa i skogen, bara koncentrera mig på var jag ska sätta ner nästa fot och lyssna på mitt eget flås. Det är lite meditativt. Däremot är jag rädd att jag ska stöta på en björn när jag springer för mig själv, flera gånger spratt jag till när skrämda fåglar flaxade upp nära mig.

Helt underbart ljuvligt!

Tyvärr hade flera av spångarna murknat sönder och många av stigarna var rätt så igenvuxna så det gällde verkligen att hålla tungan rätt i munnen för att inte vricka fötterna. Givetvis stod jag på huvudet en gång, då jag sparkade i en rot eller sten. Jag föll handlöst och landade så klart på mitt löparknä. Men det slutade bra. Jag kunde borsta av mig och fortsätta lubba.

Genom tunnel, över broar och fält går leden. Dagen till ära tjuvtog jag
mina Saucony trail-skor. Så lätta och sköna! Men jag säger inget till
sjukgymnasten.

Tyvärr blev rundan kortare än jag tänkt, klockan stoppades på 6,2 kilometer. Men det var 6,2 roliga kilometer. Framme i Kyrkbyn mötte jag upp mannen som åkt rullskidor och vi avslutade med picnic på Hägnans gräsmatta. En snabb sådan eftersom knotten höll på äta upp oss.
Stretch och lite bål-övningar som jag verkligen har varit kass på denna sommar, sen var dagens träning över.

Middagsrunda

Efter jobbet svidade jag och mannen om till cykelstassen och trampade iväg mot Boden. Vi cyklade via Avan och Unbyn. Vädret har återigen varit helt fantastiskt, lite blåsigt men vi hade tur att ha vinden i ryggen hela vägen till Boden.

Vätskepaus i Avan.

Väl framme i Boden letade vi upp en restaurang med uteservering där vi käkade dagens middag. Det blev tigerräkor med thaibasilika och grönsaker - så himla gott!

Jag hann bli lite kall när vi stannade av, men som
tur var hade de filtar som jag kunde vira in mig i!

Sen trampade vi vidare hem mot Luleå igen. Nu hade vinden mojnat något, så hemvägen blev inte så tung som jag befarat. Dessvärre fick mannen ont i sitt knä, så jag som är van att ligga bakom och åka fick nu tidvis ligga sida vid sida och känna på vinden. Det gick inte så fort. Men det är bra träning det också! Vi landade in hemma till slut och klockan stannade på 8,2 mil. En helt perfekt liten middagsrunda.

Tisdagsträning

Barnen har åkt till mormor och morfar denna vecka. Detta innebär mer tid för träning för mannen och mig. Vi planerade träning direkt efter jobbet på måndagen, men någonstans gick det lite snett; vi landade i soffan med kladdkaka, glass och vispad grädde och tittade på Medaljens Pris istället.
Vi konstaterade efteråt att det var bra att vi tog en vilodag så att vi inte drar på oss några (ytterligare) skador.

Däremot ställde vi klockan för morgonlöpning på tisdag. Jag vaknade till och med före alarmet och studsade upp ur sängen, hur pigg som helst. På med kläderna som jag lagt fram kvällen före och sedan ut. Sol och 17 grader kl 5,30, helt perfekt för en morgonjogg. Sprang strandpromenaden fram och tillbaka, det blev inte så långt; 6,5 kilometer. Mådde som en prinsessa efteråt.

Skön stretch efter skön jogg.

Efter jobbet blev det ett pass med rullskidorna. Fantastisk kväll, helt blå himmel och strålande sol. Vi stakade oss till Kyrkbyn och tillbaka, det blev 13 kilometer totalt.

Skönt med extra varma pjäxor en sommardag som denna.

Med armarna uppvärmda av allt stakande bytte vi raskt om till våtdräkterna och spatserade ner till stranden. Ett kort simpass på 400 meter stod på schemat. Fortfarande en helt underbar kväll, det var riktigt fint att crawla och vid varje andetag vända upp ansiktet mot solen.

Blev 550 meter totalt.

Strax efter 20.00-snåret var vi klar med dagens träning och det kändes som om vi hunnit så mycket under dagen och ändå fanns det så mycket tid kvar. En skön känsla!

Söndagsrekord

Söndagens pass blev mitt längsta på flera månader.
Målet var att springa en mil. Jag satte av längs strandpromenaden vid den så kallade "guldkusten" här i stan, vek sedan av mot Mjölkuddsberget för att få lite terräng i passet. Sprang två varv på den kuperade banan, varje varv mäter 2,6 km. Därefter styrde jag kosan hemåt igen och landade in på 11,6 km.
Knät kändes av lite under passet på elljusspåret, men jag stannade för en kort stretch och sedan var bekymret ur världen.

Nästan inne i stan, men ändå så avskilt, lugnt och skönt.

Härligt gammeldags barkunderlag.

Färgmatchad dagens "långa" pass till ära!

Mtb-pass

Ikväll tog jag och mannen våra mountainbikes och cyklade iväg bort till Mjölkuddsberget. Vi har inte cyklat mtb på hela sommaren så ett pass ville vi iallafall hinna med innan det är för sent.
Det roliga med Mjölkuddsberget är att det finns alla möjliga underlag på stigarna; vanliga stigar med jord och barr, stigar med gräs, stigar med rötter och stigar med sten. Vi landade in på dem alla; svårast var de med sten och jag lyckades göra två praktvurpor eftersom jag inte fick loss clipsen i tid.
Vi var ute i 1,5 timme och jag hann bli trött i hela kroppen, men det är himla kul - man cyklar med en leende på läpparna mest hela tiden!

Tidigare idag var jag iväg till sjukgymasten. Han rekommenderar mig att springa 3 pass i veckan och sen satsa på alternativträning. Löpningen får vara mellan 40 till 65 minuter långa så länge det känns bra och alltid med minst en vilodag emellan.
Han pratade även om att spruta in kortison i slemsäcken, men där sa jag stopp. Jag vill bli bra på "vanligt" sätt, även om det kommer att ta tid innan det är helt bra.
Tycker ändå att det känns bättre och bättre även om jag har känning ibland. Det går åt rätt håll i allafall!

Grannlöpning

Ikväll fick jag sällskap i löpspåret; grannen ringde och erbjöd sitt sällskap och jag var inte sen att tacka ja. Planen var en mil och jag kände inte att jag var tvungen att köra något snabbpass, utan var mer sugen på en pratstund.
Vi lubbade runt Porsön, Björkskatan, Lulsundet där det blev en del snirklande i kvarteren på grund av vägarbeten och sen hem igen.
Ett riktigt skönt pass där jag tyvärr kände av knät, men imorgon ska jag till sjukgymnasten så vi får se hur jag kan gå vidare med löpningen. Får lite lätt stresskänsla när jag tänker på Lidingöloppet...

Triathlonpass

Min planerade träning idag var att springa en mil. Men så lockade mannen med en triathlonutmaning och efter en del funderande hakade jag på.

Vi svidade om till våtdräkterna och traskade ner till stranden. Kvällen var så otroligt fin, knappt någon vind, varmt och soligt. Vi hoppade ner i vattnet och bestämde oss för att simma 400 meter. Jag har gruvat rätt mycket för den kommande triathlontävlingen som vi ska ha via jobbet, just på grund av simningen. Ikväll gick simningen ganska bra. Jag blir väldigt andfådd, men det var lättare att simma idag eftersom det inte blåste så mycket och därmed inte var så mycket vågor. Men som sagt, jag tycker att andningen är jobbig och jag blir trött även om sträckan inte är så lång.

Därefter traskade vi hem igen, bytte om till cykelkläder så fort det bara gick och trampade iväg. Vi hade som mål att cykla 2 mil och landade in på 2,4 mil. Idag lyckades jag äntligen komma upp i ett snitt på 31 km/h, första gången jag kommit upp i ett snitt över 30 sen jag började cykla! Cyklingen kändes så bra ikväll eftersom kvällen var så fin och benen pigga!

Landade in hemma och bytte snabbt om till löparkläder och sprang iväg längs gång-och cykelvägen som löper längs stranden. Tyckte benen kändes bra, lite öm över knäna men det släppte rätt fort. Benen pinnade på och vårat mål på 5 kilometer blev till slut 6,1 km.

Stretch, dusch och sedan kvällsfika och kroppen känns helt okej. En toppenavslutning på en fin dag och en skön helg! Imorgon väntar jobbet på mig igen.

Sim, cykel, spring - vilken skön träningskväll!

Terrängpass

Idag gjorde jag det förbjudna. Jag sprang ett kort litet pass igen TROTS att sjukgymnasten har sagt minst en vilodag mellan löppassen. Ajsiken. Men jag var så sugen på att springa!
Så när resten av stadens alla invånare vallfärdade in till Luleåkalaset tog jag och grannen oss bort till Mjölkuddsberget för att få lite terrängkänsla.
3 varv i sakta mak där vi avhandlade livet i stort och smått men mest jobbrelaterade frågor. Tyvärr kände jag av knät på sista varvet, en rejäl uppförsbacke gjorde sitt och jag svor inombords.
Fasiken också. Men nu så här efteråt så känner jag knappt någonting, så det kanske inte var så farligt ändå. Får se hur det känns när jag kliver upp imorgon. Jag vill redan nu springa imorgon igen, men det är nog bäst att stå över.

Totalt 6,5 kilometer på kuperad bana. Jag får vara nöjd med det lilla.

Löpning på kärlekens dag

Idag blev det snabba puckar med löpningen. Cyklade hem i ett huj efter jobbet för att byta om till springstassen, därefter blev det en kort löptur på 6,3 kilometer med en superkort stretch innan duschen.
Jag och mannen firar nio-årig bröllopsdag idag och hade bord på en restaurang vid 18,30-snåret.
Tyvärr fick jag springa själv, men vädret var perfekt och kroppen kändes glad. Lite känning i knät, men mer som en kliande känsla än ont. Hade velat springa en mil, men dryga 6 kilometer blev också bra på denna bröllopsdag!

Mendhelsons bröllopsmarch i lurarna.
Nej, skojar bara.