Contessan står fortfarande parkerad i hallen. Den fick inte komma ut idag, tyvärr. Det har varit full rulle här hemma; huset har varit fullt av barn och jag har pendlat mellan att fixa mat och fika samt städa. Tog mig ut en sväng under eftermiddagen för att klippa gräset och kunde konstatera att vädret var ljuvligt!
Syster ringde senare under kvällen och funderade om jag hade lust med kort sväng uppe på Ormberget, så jag bytte om i all hast och kastade mig i bilen för att möta upp henne. Vi bestämde oss för 7,4 km-spåret och körde igång direkt. Det är trevligt att ha sällskap, vi hann avhandla lite av varje under löpturen. Däremot tyckte jag att flåset kändes tungt idag, trots att luften var så där klar och full av höst. Känner att det är dags för intervallpass för att få igång kondisen.
Efter en kort stretch skiljdes vi åt och precis innan jag skulle sätta mig i bilen för att köra hem passerade en tjej som jag tyckte såg bekant ut. Och visst hade jag rätt, jag stötte ihop med en livs levande Iron Woman. Den första jag någonsin träffat. Vilken trevlig tjej! Och vilken enorm prestation hon har gjort, jag är så imponerad! Hon är en riktig inspirationskälla när det kommer till träning! Ska bli spännande att följa hennes blogg framöver, då hennes sikte verkar vara inställt på att putsa tiden till nästa års Ironman i Kalmar. Lycka till Lina, det kommer att gå hur bra som helst!
Åh det var jättekul och träffa dig och snacka lite! :)
SvaraRaderaKanske vi ses redan ikväll igen?! :)