Löpning i spöregn

Ikväll fick jag (äntligen!) sällskap på min löprunda. I hällandes regn gav vi oss ut, mannen och jag. Det hör till ovanligheterna att mannen springer, men nu är han anmäld till Vätternrundan och i och med det så vill han förbättra sin kondis. Kul för mig för då får jag förhoppningsvis sällskap lite då och då.
Regnet stod som spön i backen, men vi tuffade på. Lyckligtvis hade vi klätt oss ordentligt; jag hade tunn mössa och över denna en keps så att jag slapp få så mycket regn i ögonen - funkade riktigt bra. Däremot blåste det rätt rejält, så kepsen flög av vid några tillfällen!
Vi konstaterade att vi förmodligen skulle bli de enda löparna ute denna kväll, och visst var det så; inte en enda löpare i sikte. Inte ens en järnpöjk eller cykeltokig smålänning i sikte, för det skulle väl vara någon i deras kaliber som kunde tänkas vara ute en kväll som denna...

Vi slutade på 8 km och jag måste säga att mannen hade ett bra tempo (inte för att jag har kollat på klockan... det är mer en känsla jag har i kroppen:)) eftersom han knappt sprungit någonting under alla de år som vi varit tillsammans. Däremot får jag tyvärr inte med honom på Stockholm Marathon, men just nu är jag nöjd med att få lite sällskap på några av mina rundor.

Jag älskar att springa på hösten - även om det regnar!