Om jag ska göra en kort summering av denna vecka så blir det följande: jag har hunnit med att aktivera mig en del och framför allt; jag har hittat den borttappade motivationen!
Det känns som om jag håller på att hitta tillbaka till formen så sakteliga och jag hoppas att denna känsla håller i sig. En extra skjuts fick jag i form av MarathonMias utmaning denna helg; ett pass med 4*10 min. I like utmaning!
Passet innebar 10 min uppvärming, 10 min i ca 4,50-fart, 10 min i 4,30-fart och slutligen 10 min nedjogg.
Jag och mannen for iväg till en idrottsbana i närheten och sen satte jag igång.
Kan meddela att jag kände mig lite trött i lårmusklerna efter cyklingen igår, så jag tänkte att denna utmaning blir verkligen en utmaning... Uppvärmingen gick i 5,30-fart. Kändes tungt i kroppen, drog på volymen på Spotify så jag skulle slippa höra min egen andhämtning.
Första tempoökningen, fixade den i 4,49-tempo. Tänkte att det kommer aldrig att hålla hela vägen med ytterligare en tempohöjning.
Nästa tempohöjning, grejades i 4,08-fart. 4 fucking 08-tempo!!! Jag visuliserade MarathonMia, som också skulle köra sitt 4*10-race denna helg, springandes framför mig i sina nya, snygga orange Adidas Adios-dojjor. Och jag bestämde mig för att jag INTE skulle vika ner mig. Jag vet ju att Mia kommer att klara sitt race, så då kan jag ju inte vara sämre. Så jädrars kul det var, trots att jag förmodligen tjöt som en gammal blåsbälg (vilket jag inte hörde eftersom Madonna just då pumpade på i mina öron i någon forcerad techno-mix).
Slutligen; nedjoggen. Så skönt. Och så nöjd jag är med att jag fixade passet, t o m bättre än jag trodde från början.
Sänder en stor tacksamhetens tanke till dig coachen för att du gav mig något att bita i. Tusen, tusen tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar