Har verkligen ballat ut när det gäller min löpträning. Hittar inte gnistan. De gånger jag tar mig ut så tycker jag att det är kul och efteråt tänker jag att nu jädrar, nu är jag på gång. Men sen är det som att den där känslan faller i glömska redan dagen efter och jag får slåss med mina tankar för att vända dem tillrätta och ta mig ut.
Körde ett morgonpass i början av veckan, för att göra något annorlunda. Gick riktigt bra med tanke på att jag inte gillar morgonlöpning. Men å andra sidan blev det bara en 5-km-runda, nog så blygsamt.
Igår packade jag med hela familjen i bilen och åkte upp till elljusspåret. Dottern hade kvällen innan lämnat ett önskemål på att vi skulle springa, så då gäller det att ta tillvara på tillfället.
Vi körde intervaller på 2,6 km-slingan och hon var jätteduktig! Vi sprang varannan lyktstolpe och lunkade i sakta mak däremellan. Till slut så körde hon 3-4 lyktstolpar på raken och lunkade 1, så mammans löparhjärta var så stolt! Efter det körde vi backintervall i slalombacken. Hon orkade 2 varv och jag passade på att köra 3. Mannen och sonen var också med och körde, men inte lika många upprepningar. Sonen axlade uppdraget som vätskekontrollant vilket han gjorde riktigt bra.
På hemvägen hoppade jag av och sprang de sista 4 kilometrarna hem. Jag hade ordentlig känning i höften, så det kanske inte var det bästa valet men jag tog mig hem iallafall.
Totalt blev det ca 8-9 km löpning, även om den blev något varierad.
Min dotter var taggad även efter passets slut och frågade om vi inte kunde springa även på kvällen, men det blev film istället. Men idag är det en ny dag med nya utmaningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar