Min syster och hennes man har varit två veckor i Spanien. De kom hem igår och vi bestämde oss för att träffas över en bit mat hemma hos dem idag. Vi bestämde även att jag skulle packa med springkläder så att jag kunde hänga med dem runt något som de kallar "Hultet".
Vi gav oss iväg på något som jag trodde skulle bli en lagom runda (6 km) i maklig takt, speciellt med tanke på mina arma lårmuskler som värker även idag.
Min syster gillar att nöta i samma tempo (runt 5,30-fart skulle jag gissa), men kan å andra sidan hålla på hur länge som helst - speciellt i värme. Hennes man är lång och har en riktig långdistansarkropp, han liksom flyter fram och tar ett steg medans jag tar två eller kanske till och med tre...
Första kilometern gick på 5,14. Andra på 5,03 och då meddelade min syster att nej, hon kan inte hålla den här takten i 6 kilometer. Men vi knogade på och nästa kilometer avverkades på 4,53 och då sa jag till min syster att det här kunde bli hennes snabbdistanspass den här veckan. Den fjärde kilometern gick på 4,44 och den femte på 4,49. När vi kom till vägskälet för 6 km eller 8 km så har min systers man (som låg en bit framför oss) redan valt 8:an och jag säger att jag också tar den. Givetvis tar min syster också den, även om jag tror att hon hellre hade velat köra 6:an.
När jag kommer upp till den 7:e kilometern så har min syster tappat lite på mig, farten låg på 4,40.
Sen försökte jag komma ikapp min systers man och fick kämpa på, jag kunde konstatera att konditionen har försvunnit i samma takt som motivationen. Garmin tjöt och jag fick sakta ned på tempot. Den 8:e kilometern gick i 4,56-takt och de sista 700 metrarna (för jo, visst var banan längre än 8 km) gick på 4,35.
Min syster kom i mål ca 1,5 min efter mig. Jag är helimponerad av att hon tog rygg på mig och höll en så pass bra fart hela passet igenom trots att hon protesterade från början.
Hon var riktigt nöjd efteråt.
Och jo; jag är också jättenöjd. Mycket trevligt med sällskap för en gångs skull. Men mindre trevligt att kondisen har försämrats och att tjafset i höften inte vill ge med sig.
Vi avslutade med en supergod middag; lax och grönsaker i foliepaket med nypotatis och lime- och basilikamarinerade jordgubbar med glass till efterrätt.
Livet är såå skönt just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar