När det är som bäst!

Idag har jag träningsvärk i låren. Man kan lugnt säga att jag känner av gårdagens backintervaller. Men; tyvärr känner jag även av mitt tidigare löparknä. Därför har jag stretchat, stretchat och åter stretchat knät under dagen för att försöka återställa det lilla som rivits upp. Fungerade ju bra förra svängen då jag hade knäbekymmer fast givetvis under en längre period. Tyvärr har jag inte brytt mig om att stretcha knät sedan bekymret försvann och det är väl det som är det största problemet.
Nåja, hur som helst så kände jag ändå att jag ville försöka mjuka upp mina arma benmuskler idag så jag hakade på mannen när han skulle ut på en mountainbike-tur. Han har varit så otroligt schysst och repat min gamla MTB som inte använts sedan vi fick våra barn. Och se; den blev nästan som ny. Lite rackel med växelsystemet men fullt funktionsduglig!

Vi cyklade en runda på ca 2 mil som till största delen går genom skog, över stenar och rötter. Vid två partier kommer man ut på öppna fält där man behöver cykla på spångar som har rätt breda glipor på sina ställen; det gäller att hålla tungan rätt i mun för att inte styra ned i en sådan och stå på näsan. Av någon märklig anledning så är det som att man dras mot gliporna och man vet att om man bara cyklar fortare så är det lättare att hålla en rak kurs. Men om man fastnar i en glipa när man har hög fart, ja då blir det en rejäl flygtur.

Under tiden vi tog oss fram där över  stock och sten så tänkte jag att det här är livet när det är som bäst.
Ja, det finns ju hundra tillfällen till  - speciellt när det kommer till ens egna barn.
Men att få vara ute i naturen med bästa sällskapet, kanonväder och motion med lagom tufft motstånd - ja kan det då bli så mycket bättre? Jag njöt i fulla drag och jag längtar redan till nästa gång vi ska ut och cykla.

Hojen är från 1996 - still going strong!

Vi behövde inte cykla genom detta, det fanns en bro tack å lov.

Pricken i mitten är min man.