Vätternrundan 2012 - check!

I did it!!!

Har haft fullt upp hela veckan så bloggen har fått stå tillbaka, men nu kan jag meddela att jag fixade Vätternrundan. Herrejisses, jag gjorde det verkligen och jag är SÅ nöjd! Mitt upplägg var alltifrån bra, jag hade inte ens 30 cykelmil i benen + en ny sadel när jag ställde mig på startlinjen men det gick ändå!
Men det var så långt ifrån en dans på rosor som man bara kan komma.

Startade kl 04:50 på lördag morgon. Somnade kl 23 kvällen innan och steg upp kl 02:00 för att äta frukost och sedan åka buss in till Motala. Vi bodde på ett vandrarhem i Linköping så det tog oss ungefär en halvtimme att åka in. Precis när starten gick så började det regna. Jag frös redan då.
Hade klätt mig alldeles för lite inför det som komma skulle.
+6 grader, ordentliga nordanvindar och hällregn kylde ner mig totalt. Händerna domnade bort, det var stört omöjligt att få upp energikakor eller geléer ur cykelväskan. Skorna förvandlades till swimmingpooler innanför skoskydden och fötterna domnade bort även de. Jag försökte hålla modet uppe genom att peppa mig själv i det tysta.
När jag cyklat 7 mil bestämde jag mig för att bryta, jag frös så mycket att kroppen skakade okontrollerat. Klev av cykeln och ställde mig för att invänta en följebil som kunde plocka upp mig. Ingen bil kom och jag bestämde mig istället för att cykla till närmaste depå för att se om jag kunde åka med någon bil därifrån istället.
När jag kom till Gränna blev jag lotsad in i ett massagetält där det var varmt och skönt. Funktionärerna i tältet bredde ullfiltar om mig och tog av mig skorna, torkade mina fötter med en handduk, tog på mig nya torra strumpor och parkerade mig därefter vid en värmefläkt. Vilka änglar!
Jag var långt ifrån ensam, folk som frös och var nedkylda stod med filtar överallt i tältet. En kille gav mig sin svarta sopsäck som han hade som regn-och vindskydd, han tyckte att jag behövde den bättre och då bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. Om jag bara fick upp värmen under cyklingen så skulle det blir varmt och skönt under sopsäcken. Och det funkade!

Cyklade vidare och strax före Jönköping kom solen äntligen fram! Jag var helt euforisk när jag stannade för att käka köttbullar med mos, killen i bespisningen fick höra hela min story om hur jag tänkt bryta och hur lycklig jag var att jag ändå bestämt mig för att fortsätta! Han skrattade gott, tyckte säkert att jag var på gränsen till hysterisk.
Trampade på runt hela sjön, stannade vid varje depå för att äta något. Det serverades bullar, bananer, saltgurka, blåbärssoppa, energidryck, saft, vatten, kaffe och honungsvatten vid varje depå och jag fyllde på kroppen rejält. I Hjo var det dags för lasagne innan jag trampade vidare.
Tyvärr fick jag trampa själv hela vägen runt. Hade sällskap av en tysk man i ca 6 km, han låg bredvid (och inte framför tyvärr) och pratade innan vi skiljdes åt på en depå.

7 mil från mål började det åska och blixtra rejält och efter det kom regnet igen. Denna gång hade det hunnit bli lite varmare ute och jag hade sparat min svarta sopsäck som jag raskt drog på mig igen.
Kände mig inte trött på hela vägen, säkert tack vare att jag stannade och åt vid varje depå. Det var först när det var 2 mil kvar som jag blev less. Det var rätt många backar i slutet och det kändes som en evighet innan jag tog mig in till Motala. Sista depån vid Medevi cyklade jag förbi, enda depån som jag inte stannade vid. Hade trots den långa sträckan kraft kvar att trycka på lite extra och det gav mig ännu mer energi!
Min sluttid blev 15 timmar och 29 minuter. Effektiv cykeltid var 12,5 timmar.
Jag vill helt klart göra om det, för jag tyckte att det var riktigt kul trots det tuffa början där jag höll på att frysa ihjäl.
Extra kul att få åka buss ner med ett gäng duktiga cyklister som klarade sina mål på sub 10 och sub 8!

Den här veckan har jag vilat kroppen. Den har känts rätt fräsch, lite öm i ett knä (ej löparknät!) och lite träningsvärk i låren. Bästa av allt var att mitt löparknä höll och jag hade inte ont i det på hela tiden! Rumpan känns bra, säkert tack vare den nya sadeln som var riktigt bekväm!
Nu kan jag bocka av första etappen i Klassikern. Om 2,5 veckor väntar Vansbrosimningen.

Starten tidigt på morgonen.

I mål till slut! Vi ses nästa år igen!