Kris i kroppen

Nog är det väl ändå själva...
Det verkar som om min kropp har satt sig på tvären helt och hållet. Jag kan köpa att ha någon liten krämpa som ändå är under kontroll; alltså att man har känning/ont men vet att det funkar att springa iallafall. Så är det med mitt höftproblem. Jag vet fortfarande inte vad det beror på, men jag vet att jag kan springa och att kroppen håller trots att det gör ont. (Usch, så där får man inte skriva - man ska ju lyssna på sin kropp och göra alternativ träning om man är skadad. Och det gör jag ju. Också. Men inte så ofta.)
Sen någon gång i mitten av förra veckan så har jag åkt på ytterligare krämpor. Vad sägs om hälproblem? Och inte bara i en häl, utan i två! Bingo! Slå det den som kan. Fast det är värst i den ena foten. Jag lurar på att det är någon slags inflammation och hoppas vid gud att det inte har att göra med någon fettkudde i hälen. Har en bekant som har det bekymret och där snackar vi noll och ingen löpning under en längre period för att komma tillrätta med bekymret.
Jag ska träffa en sjukgymnast på torsdag, så då lär jag få domen. Håller tummarna för att det är något som går att få till inom en hyggligt kort period. Under tiden får jag köra spinning och simma, för det frestar inte så hårt på hälarna.
Ikväll var jag på Linas spinningpass. Bra musik och jobbigt till tusen! Hon har bra upplägg på sina pass och det gillar jag. Sen är hon väldigt duktig på att peppa, när man tror att man inte har någon ork kvar i kroppen så lockar hon fram de där stackars sista krafterna som man inte trodde fanns.
Efter spinningen följde ett corepass som också var jobbigt, men ack så bra för spaghettikroppen!