Längdskidåkningspremiär

Nej, någon Charlotte Kalla blir jag aldrig. Jag har konstaterat det förr och jag konstaterade det återigen idag. Jag och mannen fixade barnvakt och kunde klämma in ett kortare pass innan vi skulle iväg på middagsbjudning. Vädret var super; -4 med lätt snöfall. Däremot var väl vallningen inte direkt super. Vi använde oss av vallatape (som satt kvar på skidorna efter tidigare pass förra vintern) eftersom vi inte är några klippor på vallning. Hyfsat fäste, men däremot noll glid. Men vi hasade oss runt elljusspåret och fick ihop hela 5,3 km. Skrattretande, men bättre än ingenting! Min Garmin pep med jämna mellanrum för att jag inte kom upp i mitt pulsintervall, men trots detta var jag jättetrött i spaghettikroppen. Jag har ju inga armmuskler att tala om, så träningsvärken kommer att vara massiv imorgon:)
Om jag får välja så ligger löpningen mig absolut varmast om hjärtat. Men jag ska inte ge upp, skidåkningen är helt suverän genomkörare för hela kroppen och ger en hel del flås också så som alternativträning är det helt perfekt!
Roligare var det på förmiddagen idag då vi tog med våra barn in till stadsparken för att åka "grisen". Varje år sätter kommunen upp ett isdjur i jätteformat med en isrutchkana på baksidan av djuret. I år blev det en gris med två små kultingar. Kidsen åkte på av bara den, men jag valde att stå på sidan om. Vill inte riskera att förvärra min höft och ben i en hård och knölig iskana. Men kul var det, det blev många glada skratt.

Dagens pass:
Distans: 5,32 km
Tid: 37,33 min
Medeltempo: 7,03 min/km
Ja, jag är väl inte direkt nöjd, men det får duga...

Tyvärr ingen skidåkningsbild, men denna får väl symbolisera
 hur grisigt ont jag kommer att ha i armarna i morgon...