Äkta träningsglädje

Dagens pass blev inte så långt som det egentligen skulle ha varit, men det var förvånansvärt roligt!
Idag stod långpass på schemat och det hade det kunnat bli om;
a) det inte snöat så förbenat mycket och det inte var oplogat överallt
b) jag inte fick känning av vänster baksida lår efter 3 km
Men, det som jag blev så glad över idag var att oavsett snön och de oplogade gatorna/trottoarerna plus mitt onda ben, så kände jag en sådan löpglädje. Det var kul att faktiskt välja att slira på de mest oplogade ställena på vägen, att välja att plumsa i den orörda snön längst mot diket bara för att ge mig själv lite mer motstånd och lite mer jävlar anamma. Det gjorde mig inget att snön stod som spik i ansiktet, för att känslan var så himla bra. Idag struntade jag att titta på klockan, brydde mig inte om kilometertid eller avstånd (ja inte förrän jag hade 1 km kvar hem, då tjuvkikade jag för att se ungefär var jag skulle landa).
Två steg fram och ett tillbaka, det är frustrerande men samtidigt ljuvligt bra träning. Jag hoppas att jag har igen det till våren;)

Dagens pass:
Distans: 9,0 km
Tid: 52,30 min
Medeltempo: 5,49 min/km