Det var rätt lugnt på badhuset, ingen trängsel med andra ord. Men simningen gick trögt idag. Fick inte till andningen förrän efter halva passet.
Inspirerad av den ena Järnpöjkens simfilm som jag var fräck nog att avkräva tidigare i veckan (tack snälla C-M!!), bad jag mannen att filma mig när jag simmade ikväll. Men gode gud. Varför, kan man fråga sig? Det var det mest eländiga jag sett på länge. Okej, kanske armarna var hyfsade? Men oj vad jag ålar med kroppen. Ja, den filmen kommer definitivt inte upp här - det kan jag lova. Huva. Jag går väl fortfarande under epitetet nybörjare hoppas jag? Jag undrar hur länge man kan tänkas komma undan med det?
Mina damer och herrar; jag ger er - Ålen. |
Bra!!
SvaraRaderaJag tycker du är grymt duktig som nöter på med såå många längder! Tekniken kommer! Jag lovar att känslan kommer att infinna sig! Åh jaaa, visst är det jobbigt att se sig själv på film, men nyttigt!
SvaraRaderaHa en fin lördagskväll!:)