Tur i oturen

Tänk att jag ändå har lite tur, mitt i oturen. Mitt löparknä prickade precis in vargavinter-veckan. Med 33 minusgrader hade det inte blivit någon löpning ändå. Det tycker jag ändå känns lite skönt, även om det är en klen tröst. I och för sig sprang jag förra vintern när det var -27, så det rekordet skulle jag vilja slå. Men nej, det hade jag nog antagligen inte gjort ändå även om knät varit bra.
Jag vet att jag hade kunnat simma istället den här veckan, men det har jag inte heller gjort. Även om planen var så. Men kyla och ett minst sagt hektiskt tempo på jobbet har tagit knäcken på motivationen. Orken låg på minuskontot. Jag har istället stretchat och åter stretchat mitt knä. Idag känns det faktiskt lite bättre, har bara haft en vag känning. Igår och i fredags var det riktigt risigt.

Idag tog jag mig i kragen och for iväg till badhuset. På söndagar värmer de upp bassängerna och det var riktigt skönt. Jag trodde i min enfald att det skulle vara lite folk eftersom termometern visade -27, men icke sa Nicke. Det var mycket folk och jag fick inget riktigt flyt i simningen, det handlade mest om att gasa och bromsa. Men; jag satte ett nytt rekord - 90 längder crawl:

20 längder utan "leksaker"
20 längder med flytdolme
20 längder med paddlar
10 längder utan "leksaker"
20 längder med paddlar

Nu ska jag slappa och se film. Veckan som kommer blir rätt hektisk på jobb-fronten, vilket innebär att min träning får stå tillbaka några dagar.