Jag kan lugnt konstatera att Varvet kommit och gått och inte en enda rad har jag skrivit om hur det har gått. Tror helt enkelt att det blev lite för mycket av skade-biten, jag orkade helt enkelt inte skriva om det. Men Varvet blev av trots allt och jag är mycket nöjd med min insats trots att jag inte ens trodde att jag skulle starta.
Vi åkte ner till Göteborg på fredag morgon. Tog oss direkt ut till Slottsskogen för att hämta nummerlapparna. Kände mig väldigt frusen och lite raspig i halsen, trodde att detta berodde på att jag hade sovit för lite. Men döm om min förvåning när jag vaknar upp på lördag morgon efter att ha tok-svettats hela natten och har ont i halsen och känner mig allmänt hängig. Konstaterade för min rumskompis att jag antagligen inte kommer att kunna starta. Sur och väldigt besviken äter jag frukost men byter iallafall om efter det. Tänker att jag ändå kan starta och bryta om det inte skulle fungera att springa.
Trycker Ipren och åker ut till startplatsen. Starten går och jag bestämmer mig för att försöka att hålla mig åtminstone under 5-minuterstempo - bära eller brista. Och det funkar. Knogar på och lyckas hålla mig under 5 min/km (förutom Västerbron) hela vägen. Känner dock att jag inte har någon vidare spurtfart sparad till slutet, men lyckas ändå göra en tempoökning strax innan mål. Landar in på 1,43,15. Är så otroligt nöjd!! Har lyckats hålla en snittid på 4:52 min/km!!
Lyckades även kamma hem guldmedaljen i vår företagstävling vilket blev en dubbel seger:)
Däremot tog det lång tid för kroppen att återhämta sig. Jag var däckad i en praktförkylning med feber söndag-onsdag. Sprang Vårruset på 21,06 och hela loppet kändes så tungt. Har även haft problem med knä och höft sedan Varvet, så nu går jag hos en sjukgymnast som försöker utröna om det är muskulärt eller om jag behöver ett ilägg i skon. Tydligen fungerar det bra för min kropp att springa fort för då sträcker jag upp kroppen, men så snart jag maler på i ett långsammare tempo så blir jag lite sned i kroppen och då sätter det sig på höft och knä framförallt.
Har därför ordinerats att springa 5 intervallpass/snabbtempopass under 1 vecka för att se hur det känns i kroppen efter det. Kan tala om att det var en smärre chock för kroppen att starta upp med intervallpass, känns som om min kondis är obefintlig. Men det är bara att bita ihop och springa.
Idag står 6*4min intervaller med 2 min gåvila emellan på schemat. Gruvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar